Sigrid Storrådas tid

Apropå diskussionen om Erik den helige på Skandinaviskt Arkeologiforum Kortfattat: Med hjälp av Peter Lawaetz´ namngivningsregler håller jag på att leta efter förbindelser som främst gäller Sigrid Storrådas ätt och har nu kommit fram till första hälften av 1000-talet. Det jag upptäcker lägger jag allteftersom ut på min blogg. Vad gäller Erik den helige Jedvardsson har jag ändå några (obevisade) indicier. Jedvard Thordsson Bonde föddes ca 1070 till Thord Ulfsson Bonde och Edla Eriksson från Skara (som kan vara dotterdotter till Emund den gamle). Edward the confessor dog 1066. För att Jedvard skulle uppkallas efter Edward måste de vara "fränder". Thord Ulfsson Bonde var son till Ulf Galiciefararen Torgilsson och Bodil Håkonsdotter (Ladejarl). (Bodil var i varje fall född i England. Hennes mor var Gunhild av Venden.) Den kände Ulf Torgilsson Jarl av Danmark måste enligt namngivningsreglerna i sitt första äktenskap ha haft en äldste son, Torgils. Som jag ser det efterträ

  I de sista blogginläggen har jag skrivit om namnet Jedvard och den förste som kallade sig Bonde i Sverige. Nu tror jag att jag har hittat hans förfader i England. Men det börjar som vanligt i Västergötland. Och jag skriver tvärsäkert utan att gardera med kanske, troligen, möjligen och så vidare. I andra inlägg har jag beskrivit mina slutsatser, men nej, det här är inte till 100% bevisat:  Den som grundade Sigrid Storrådas ätt var Torgils Haraldsson, son till kung Harald Hårfagre och Gyda Eriksdotter av Norge. Han hade tre söner, Håkan Gamle, Ottar Jarl och Torolf Luseskägg. Håkan blev far till Skoglar-Toste, som i sin tur var far till Ulf Jarl, drottning Gyda, drottning Sigrid och stormannen Egil. Ulf Jarl blev fosterfar till sin systerson Styrbjörn Olofsson och tog hans parti mot Erik Segersäll. Han tog med sig sin äldste son Torgils Sprakalägg till Danmark och gifte bort honom med Harald Blåtands dotter Astrid. De blev föräldrar till den berömde Ulf Jarl, Eilif Jarl oc

  Drottning Astrid talar vid tinget vid Hånger - bild av Christian Krohg Astrid Olofsdotter, Olof Skötkonungs äldsta dotter med Drottning Edla, som av kyrkan sedan kallade frilla (se inlägg) var helsyster till kung Emund Gamle och halvsyster till kung Anund Jakob och Ingegerd. Astrid uppfostrades i Västergötland av stormannen Egil, som jag tror var farmor Sigrids yngre halvbror. Hennes namn förekommer hela tiden i förbindelse med Skoglar-Tostes gods Främmestad. Man kan förstå varför Olof Skötkonung var fly förb-d på kung Olav Haraldsson av Norge, men folket, särskilt i Västergötland, hade tröttnat på det lågintensiva kriget och ville ha fred. Astrids halvsyster Ingegerd var från början förlovad med Olav och de tycks ha varit förtjusta i varandra, men Olof vägrade låta dem gifta sig, och valde ut Jaroslav som brudgum istället. Astrid, som var i övre tonåren, men ogift, kom överens med sin släkting Ragnvald Jarl och de norska diplomaterna, att hon skulle gifta sig med den no

Ja, som sagt i förra blogginlägget: Orsaken till att Erik den heliges far hette Jedvard beror (kanske) på att Jedvards far ansåg sig vara svåger med den siste kungen av Wessex, Edward the Confessor. Vilhelm Erövrarens inkomst i England innebar att en hel rad adliga av vikingabörd packade ihop sina prylar och flyttade hem. Jedvard föddes i Västergötland. Jag tror inte att det bara var allmän sympati för den gamle kungen som gjorde att han fick det namnet. Alla skulle veta att hans faster hade kunnat  bli drottning av England om hon fått en son. Drottning Edith hade snabbt blivit förskjuten, ja, Edward hade rentav förskjutit henne en gång med stöd av kyrkan, men i o m att inte heller någon av hans älskarinnor eller frillor någonsin blivit gravid, kunde det inte spela någon roll. Visst, det sägs att 1. Edith var ofruktbar och 2. Edward var kysk. Men troligen var båda påståenden lögn. Hade Edward haft en arvinge, så skulle troligen Vilhelm Erövraren stannat hemma i Normandiet. Men

Edward the Confessor på Bayeuxtapeten Jedvard Thordsson Bonde, tempelriddare var gift med Cecilia Blotsvensdotter och far till Erik den helige. Jedvards föräldrar var Thord Ulfsson Bonde och Edla Eriksson av Skara, som jag har skrivit om i andra inlägg. Thords bror var Thurgot/Torgils Ulfsson Jarl och gift med Thorgunna Vagnsdotter, vars namn säkert påminner jomsvikingsexperter om vem hon var släkt med. Thord och Torgils föräldrar var Ulf Galiciefararen och Bodil Håkonsdotter. Ulf var enligt min åsikt son till Torgils Jarl av Skåne, Ulf Jarls äldste son innan han gifte sig med Estrid. Bodil var dotter till Håkon Eriksson Ladejarl och Gunhild av Venden. Gunhild var kung Knuts systerdotter. Hennes mor bör ha haft namnet Tyra och varit dotter till Sven Tveskägg och hans första hustru Gunhild av Polen (jag tror inte längre på att hon var dotter till Sigrid Storråda, även om det inte är helt uteslutet). Tyra giftes troligen bort till Mistislaw av obodriterna. Det finns andra åsikter

Birger Brosa - en senare jarl Den första kungligt utsedde jarlen i Sverige var Ottar Torgilsson Jarl av Västergötland som gifte sig med kungadottern Ingeborg Olofsdotter. Han föll 974 i hög ålder tillsammans med sin son Torgils Ottarsson. 975 efterträddes han av sin brorsonson Ulf Tostesson Jarl, samtidigt som dennes syster Sigrid (Storråda) giftes bort med kung Erik Emundsson (Segersäll). När Ulf Jarl och hans äldste son Torgils (Sprakalägg) slog sig på Styrbjörns och danskarnas sida förlorade familjen jarlsämbetet. Det gick istället till Sigurd Jarl, troligen gift med en frillodotter till kung Emund, för Sigurd efterträddes av Emund, sannolikt hans son (han kallas dock lagman i källorna). Efter kung Eriks död 995 krävde Sigrid att Olof (Skötkonung) skulle fixa ett jarlsämbete till släktingen Ragnvald Ulfsson, men det i Västergötland var upptaget, så nu inrättades ett jobb i Östergötland, även om Ragnvald föredrog att hålla sig i Västergötland och göra livet svårt för Emund. Ragnv

Svens mynt Sven Estridsson var son till Ulf Jarl och Estrid Svensdotter och på båda sidor nära släkt med Sigrid Storråda. Han växte upp hos Anund Jakob. Född var han troligen ca 1022. Ofta påstås födelseåret vara något tidigare, men Estrid var fram till ca 1020 gift med en rysk furste. Sven dog 1076. Hans första drottning var Gyda Svensdotter (dotter till Sven Ladejarl och Holmfrid av Sverige). Hon hade väntat i evigheter på att han skulle växa till sig. De kan väl knappast ha gift sig före ca 1035/1037. Sonen Sven föddes nog strax efteråt, men varken han eller Gyda levde länge efteråt. Tanken var säkert att Sven genom Gyda och sin son skulle kunna bli kung av Norge, men det blev ingenting av den saken. Sven Estridssons motto bör ha varit: Förälska dig ofta, förlova dig ibland, men gift dig för sjutton så sällan du kan , som någon skrev i min poesibok i femte klass. Troligen fick han problem med kyrkan efter giftermålet med Gyda, men det var ju över så snart. Sven insåg tydlige

  Erik den helige Det är väldigt fascinerande vad man ser när man ställer upp familjeträd. Vi har dels Edla Eriksdotter född 1045 och gift med Thord Ulfsson Bonde, son till Ulf Galiciefararen Torgilsson (ättling till Ulf Jarl av Västergötland och hans sonson Ulf Jarl av Danmark) och Bodil Håkonsdotter (Ladejarl). Edla måste vara dotterdotter till kung Emund Gamle och Astrid Njalsdotter. Hennes far var en Erik och jag har funderat på vilken Erik det var. Nu är jag rätt så säker på att hon var sondotter till Emund Åkesson och hans kungliga brud. Enligt namngivningsreglerna borde Erik Segersälls och Sigrid Storrådas äldsta dotter ha fått namnet Ingegerd/Ingeborg och några generationer senare hittar vi en Ingegerd i det danska kungahuset, där namnet annars inte finns. Alltså Edla och Thord fick Jedvard Thordsson Bonde som gifte sig med Cecilia Blot-Svensdotter och fick Erik Jedvardsson. Jag tror att han först var Erik Jarl och därefter Erik den helige. Dessutom fick Edla och T

  Mieszko I av Polen, bild av Jan Matejko (1838 - 1893), får symbolisera sina kvinnliga släktingar, som ingen porträtterade. Troligen fanns det även före Tova slaviska drottningar i Norden. Tova av obodriterna var gift med Harald Blåtand och lät ställa upp en runsten efter sin egen mor i Danmark. Vi vet inte vad Tova och hennes mor hette på sitt eget språk, men troligen var översättningen av Tovas mors namn Astrid/Estrid, för hennes yngre släkting, som gifte sig med Olof Skötkonung kallades Estrid. Tova fick troligen en dotter som troligen (en hel del osäkerhet här...) hette Astrid och var gift med Torgils Sprakalägg. Mieszko ska ha haft tre döttrar som Jomsvikingsagan berättar om. Den äldsta, vackraste och smartaste hette (översatt) Astrid och var gift med Sigvalde (Sigfred/Sigvald Strut-Haraldsson). Den tredje hette Gyra/Geira och var gift med Olav Tryggvason i hans ungdom. Den andra har vi faktiskt det slaviska namnet på. Hon hette Swietoslawa, men kallades Gunhild. Hon

I mitt detektivarbete dyker det hela tiden upp nya pusselbitar istället för dem jag letar efter. Medan jag funderade på varifrån Bodil Håkonsdotter (dotter till Gunhild av Venden och Håkon Eriksson Ladejarl) eller kanske Jedvard fått sina namn hittade jag en ny förbindelse till Skara. Bodil Håkonsdotter gifte sig med Ulf Galiciefarare Torkilsson (Thrugotsson/Tordsson/Torgilsson) och fick en son som hette Thord Ulfsson Bonde, som gifte sig med Edla Eriksdotter från Skara, född 1045. Edla bör ha varit dotterdotter till Emund Gamle. Thords äldre bror Torkils/Thorguts dotter Bodil gifte sig med Erik Ejegod. Erik Ejegod var en av Sven Estridssons alla utomäktenskapliga söner. Men namnet Erik måste ha kommit någonstans ifrån. T ex från moderns sida, eftersom Erik inte vid denna tid var ett aktuellt kungligt danskt namn. En Eriksdotter med andra ord. Erik Ejegod var född 1060 och modern troligen 1045. Det bör ha rört sig om en syster till Edla. Det är lite struligt för denna Edla måst

Olof Skötkonung gifte sig med Edla, som troligen var från området kring Finska Viken. Det beskrivs som Vendland, men problemet är att detta begrepp inte bara betecknade Östersjöns södra kust med nuvarande Polen och Tyskland, utan även dess östra kust. Medan det finns en hel del källor som berör den södra kusten, så finns det nästan ingenting nedskrivet om (det hedniska) Baltikum och Finland. Finska Viken var en otroligt viktig del av östersjöområdet och infarten till öst. Vi vet att det svenska kungahuset hade ett stort intresse av området. Erik Segersäll försökte troligen gifta bort sin dotter med en småkung därifrån (men Sigrid skickade sin släkting Åke efter för att röva hem henne och det slutade illa). Olof lyckades att knyta förbund med traktens härskare, men av någon anledning var Edlas familj därefter inte så viktig som han hade tänkt (och det var därför han sedan kunde gifta sig med Estrid). Ingegerd Olofsdotter krävde därefter området i morgongåva när hon gifte sig med Jaro

Harald Blåtand, målning i Roskilde domkyrka (1500-tal) För en härskare var det viktigt att bli far till lagom många barn av rätt kön och ibland med rätt mor. Vid tingets kungaval bestämdes i princip vilken av eventuella sökande som förfogade över bäst meriter. Ju kungligare och närmare släkt desto bättre. En del blev diskvalificerade p g a dåligt rykte, som Styrbjörn t ex. Det kunde också hjälpa om man mutade valkommittén, vilket flera norska intressenter gjorde. Vad som var lagom berodde på... Harald Hårfagre av Norge satsade stort. Han behövde många döttrar för att kunna gifta bort dem med jarlar, som därigenom hörde till familjen. Söner hade han snarare för många av, men han gick väl och trodde att det skulle ordna sig genom att han redan från början informerade dem om vilken son han ville ha till tronföljare, nämligen den ende sonen till en kungadotter, Erik. Egentligen spelade det ingen större roll om kungens barn var födda utom eller inom äktenskapet, bara han erkände dem.

  Stenkil var son till Ragnvald Jarl och Astrid Njalsdotter, som gifte om sig med Emund den Gamle. Källorna påstår att Stenkil gifte sig med en Emundsdotter, men det är inte troligt, för då skulle de ha varit halvsyskon. Det är mycket mera plausibelt att han gifte sig med en riktig kungadotter (Emund den Gamle var ju inte kung då), nämligen Anund Jakobs dotter. Trasslet med alla personer vid denna tid som hette Gyda och Anund/Emund gör läget rätt oöverskådligt, men jag tror att det var så här: Gyda Svensdotter (även kallad Anundsdotter, p g a att hon var kungens fosterdotter) gifte sig med Sven Estridsson. Hans drottning Gyda Egilsdotter (se föregående inlägg) gifte sig senare också med Sven. Gydas och Anund Jakobs biologiska dotter gifte sig däremot med Stenkil, Emunds styvson. Och denna dotter bör ha haft namnet Estrid efter Anund Jakobs mor Estrid av obodriterna. Kung Emund den Gamle dog 1060, efter 10 år på tronen. Då tog hans adoptivson Stenkil över, som möjligen reda

Namnet Gyda Egilsdotter på Anund Jakobs drottning är inte helt gripet ur luften, ifall någon skulle tro det. Egil var namnet på stormannen i Västergötland som uppfostrade Astrid Olofsdotter, som blev drottning till Olav den helige av Norge. Sigrid Storrådas familj tog varje tillfälle i akt att förtäta förbindelserna med kungamakten - fosterbarn var bredvid äktenskap den vanligaste metoden - och därför tror jag att också Egil hörde dit. Jag ser honom som en yngre halvbror till Sigrid Storråda. Fadern Toste bör ha levt fram till början av 980-talet, när förhållandet mellan Ulf Jarl och kung Erik försämrades - Toste som hade sett till att Ulf blev Jarl och Sigrid drottning måste ha haft ett intresse av att hålla den gamla konflikten (kung Olofs död och Styrbjörns nederlag i tinget) nere, men när han var död fanns det inget som stoppade Ulf från att bränna alla broar. Alltså kan Egil ha varit född mellan 970 och 980. Egil är främst ett norskt namn och varför skulle Toste inte ha sökt åt

  Tyra Haraldsdotter Danebot borde kanske ha kommit först. Om henne finns det många myter. Peter Lawaetz har satt sig in Danmarks återförening och där spelade Tyra, Gorms hustru, en viktig roll. Danmark hade ett par generationer tidigare blivit uppdelat i en västlig och östlig del, men det hade förstås försvagat landet. En raffinerad och långsiktig plan sattes i verket. Den skulle på ett fredligt sätt få Danmark att växa ihop. Och för den planen behövde den västdanska kungen en hustru från östra Danmark. Kung Gnupa i Hedeby hade tappat ansiktet. Frankerna hade tvångsdöpt honom och det var inte acceptabelt. Då kallade man dit Gorm från den danska delen av England. Han hade gamla fina anor och var en sorts kusin till Gnupa. Han skulle ta över västra Danmark från första stund. Men det bästa var att Gorm var gift med Tyra Haraldsdotter från den östdanska kungaätten, den som satt i Skåne och Själland. Vid denna tid var hennes farbror Gorm Sigfredsson kung och rätt så gammal, och äv

  Det här hör till det här Sven Estridsson - Anund Jakob - Gyda-strulet, som historiker i princip lyfter på hatten för och går vidare utan större intresse.  När Sven Ladejarl besegrades 1016 av Olav Haraldsson och hans, respektive Olof Skötkonungs, norska områden (Sven var skattskyldig till Olof efter slaget vid Svolder) kom hans dotter Gyda till den svenska släkten. Hon kallas ibland Anundsdotter, för hon uppfostrades av Anund Jakob. Gyda måste alltså ha varit född före 1016. Man tror att det snarare var kring 1010. (Den riktiga Anundsdottern gifte sig med Stenkil. Det har påståtts att Stenkils drottning var en Emundsdotter, men då skulle han ha gift sig med sin halvsyster.) Sven Estridsson var född omkring år 1020, snarare år 1022, för hans mor Estrid var under ett par år fram till 1019/1020 gift med en rysk prins. D v s att åldersskillnaden mellan Sven och Gyda var ca 10 år! Vi vet att de träffades ca 1026 när Sven som liten gosse flydde till den svenska släkten eft

  Tyra Haraldsdotter av Danmark var änka efter Styrbjörn Olofsson av Sverige. Detta första äktenskap skulle ge Harald Blåtand den svärson han behövde för att kunna manövrera ut den oönskade sonen Sven Tveskägg (vars ådror tyvärr innehöll hälften simpelt pigblod). Jag tror att Harald blev övertalad av Styrbjörns mor, änkedrottning Gyda, Sigrids syster, som han vid ungefär samma tid gift sig med (denna tolkning är min egen) att det räckte med att låta Styrbjörn bli kung över Sverige och att han skulle låta Sven få ärva Danmark. Gyda kunde tydligt förklara följderna av att ta ifrån en prins hans arvedel. Det var ju precis det som hänt i fallet Styrbjörn. Sven Tveskägg gav i samma veva sin förstfödda dotter namnet Gyda, vilket tidigare aldrig funnits i den danska kungasläkten, så nog tyder det på att han var positivt inställd till henne. Tyra fick i sitt korta äktenskap med Styrbjörn en son, som inte kan ha varit Torgils Sprakalägg, utan Toste, som uppbar den första danagälden i E

Här i Klevastaden på Kinnekulle ska kultiska eller kungliga bröllop ha firats. Mitt på ängen finns en platt sten med ett runt hål i (där det tyvärr växte nässlor när jag var där), där det på fortfarande på 1800-talet fortfarande fanns en påle i (som en symbol för Yggdrasil eller fruktbarhet?). De gamla sagorna har förflyttat fokus från viktiga politiska bröllop till skurrila händelser i samband med dessa, och historikerna har varit sällsynt dåliga på att tränga igenom dessa dimmor och se hur viktig en brud kunde vara. Så gott som inga äktenskap arrangerades av romantiska skäl. Ofta gällde de bara en allmän fördelaktig förbindelse med en annan mäktig släkt, men det fanns bröllop som stack ut och som förändrade historien, eller kunde ha gjort det, om resten av taktiken hade gått i lås. Först ut i den här serien är Sigrid Storråda med Sven Tveskägg. Sigrids första äktenskap med Erik Segersäll tjänade bara allmänt hennes klans framgång, men med Sven var det annorlunda. Han behövde

Enligt namngivningsreglerna borde Erik Segersälls och Sigrid Storrådas äldsta son ha hetat Emund. Det är möjligt att det fanns en liten Emund som dog. Det är också möjligt att Erik kände sig tvungen att ge sin förstfödde namnet Olof efter sin medregent (som han troligen själv förgiftat). I varje fall påstås det att Sigrid vid separationen från Erik tog med sig sin yngste son Emund till Västergötland, med vilken hon regerade. Tja. Men några andra spår av den här Emund finns inte. Å andra sidan finns det tillräckligt med andra personer som hette så, eller som kan antas ha hetat så. Lars Ulwencreutz föreslår att han fick en son som hette Björn som slog ett undermåligt mynt, som det stod Burn på. Men jag vet inte. En son till kung Erik Segersäll borde ha gjort något avtryck i historien. Det är väl tveksamt om den här Emund som kallades lagman, men som jag tror var jarl och son till den förra jarlen, Sigurd, var Olof Skötkonungs farbror. Det skulle väl ha nämnts. Någon svensk Björn Ja

Astrid av Belgien, svenskfödd prinsessa som omkom i en bilolycka - den sista av kungligheterna som hette Astrid Det var när jag såg namnet det ovanliga namnet Edla Eriksdotter från Skara, född 1045, som jag kopplade: Om Emund Gamle hade haft en dotter, så skulle hon ha hetat Edla efter hans mor. Den här Edla var nog hennes dotter, och det tyder på att Edla Emundsdotter dog i barnsäng. Men vad skulle då Emunds halvbror Anund Jakobs dotter ha hetat (inte Gyda, som det påstås, för det skulle ha krävt att modern dött i barnsäng)? Jo, Estrid efter farmor. Stenkils drottning hette alltså troligen Estrid. Vi vet att Olof Skötkonungs äldsta dotter med Edla hette Astrid. Hon gifte sig med Olav den helige av Norge. Varifrån kom det namnet? Inte från Olofs mor, för Sigrid Storråda levde långt in på 1000-talet. Men kanske från hans farmor, kung Emund Erikssons drottning. Den andra dottern fick namnet Ingegerd, gissningsvis efter farfarsmor. Jag har ju tidigare gissat att Erik Segersälls o

Jag har spånat i om inte Sigurd Jarls ätt inte ursprungligen kom från Kållandsö. Innan kållandsöborna hette Jonsson hade de namn som var varianter på Tore, Sigge och Ottar. Min teori om Sigges sten är att en svåger till Torgils Haraldsson triumferande satte upp den när han fick in en kungason från Norge i släkten. Men Torgils var först och främst ute efter Ulleråker och det viktiga Ullersund. Han gav sina två yngre söner namn efter deras morfar Ottar och morbror Torolv, men sedan fick det vara bra. Den här klanen sträckte sig uppåt och uppåt. Även om det kan hända att kållandsösläkten härstammade från gamla kungar och prinsessan Torborg av Ulleråker (eller inte), så var de föredettingar. Torgils klan, dit Sigrid Storråda skulle höra, såg först och främst till sina egna intressen. 974 föll Ottar Jarl och hans arvinge Torgils, när Håkon Jarl härjade i Västergötland. Då såg Skoglar-Toste Håkansson (Gamle) till att hans son Ulf blev jarl, kanske med hjälp av utpressning, för kun

  Från Viking Festival, Delamont County, 2012. Foto: Ardfern Om Emund Gamles farfarfar Emunds okända dotter har jag redan skrivit. För att rekapitulera: Omkring år 1000 fanns det en gammal jarl i Skara som hette Sigurd. 20 år senare intrigerade en man med det kungliga namnet Emund och som kallades lagman av Västergötland, mot Olof Skötkonung. Han finns inte med i lagmanslistan, så jag tror att han var jarlen Emund Sigurdsson. När Ulf Tostesson Jarl nämligen förrådde Erik Segersäll utnämnde kungen en annan jarl. Hur blev man jarl? Jo, man skulle helst ha någon familjär förbindelse till kungen. Jag tror att Emund, Erik Segersälls far, på gamla dagar fick en frillodotter, som Erik, hennes halvbror, gifte bort med Sigurd, som nu blev utnämnd till jarl. När deras son föddes fick han namnet Emund efter farfar. Nu berättas det om Ulf Galiciefarares sonson Thord Ulfsson Bonde att han gifte sig med Edla Eriksdotter från Skara, född ca 1045. Olof Skötkonungs första drottning, hon so