Drottning Astrid Olofsdotter
Drottning Astrid talar vid tinget vid Hånger - bild av Christian Krohg
Astrid Olofsdotter, Olof Skötkonungs äldsta dotter med Drottning Edla, som av kyrkan sedan kallade frilla (se inlägg) var helsyster till kung Emund Gamle och halvsyster till kung Anund Jakob och Ingegerd. Astrid uppfostrades i Västergötland av stormannen Egil, som jag tror var farmor Sigrids yngre halvbror. Hennes namn förekommer hela tiden i förbindelse med Skoglar-Tostes gods Främmestad.
Man kan förstå varför Olof Skötkonung var fly förb-d på kung Olav Haraldsson av Norge, men folket, särskilt i Västergötland, hade tröttnat på det lågintensiva kriget och ville ha fred. Astrids halvsyster Ingegerd var från början förlovad med Olav och de tycks ha varit förtjusta i varandra, men Olof vägrade låta dem gifta sig, och valde ut Jaroslav som brudgum istället. Astrid, som var i övre tonåren, men ogift, kom överens med sin släkting Ragnvald Jarl och de norska diplomaterna, att hon skulle gifta sig med den norska kungen istället. Och så skedde ca 1019.
Astrid fick dottern Ulfhild ca 1020, som uppkallats efter Olavs farmor. Kung Olav hade också med en kvinna, som utmålas som tjänstekvinnan Alvhild (men det kan man aldrig veta så noga, för det kan vara ett sätt att nedvärdera henne), sonen Magnus. När han föddes mitt i natten ska han ha varit så svag, att det ansågs vara säkrast att ge honom nöddop, men ingen vågade väcka kungen och fråga vad barnet skulle heta. Då tänkte sig Sigvat Skald att det var bäst att ge honom namn efter världens bästa man, Charlesmagne, Karl Magnus eller Karl den store som man brukar säga.
Olof Skötkonung dog 1022 och efterträddes av Anund Jakob, som tillsammans med Olav av Norge och Ulf Jarl tänkte ut en plan för att bli av med den allt jobbigare kung Knut av Danmark och England. Men Knut var ett nummer för stort och besegrade dem. Norrmännen fick vandra hem till fots genom Sverige och lämna båtarna på östkusten. Svenska Uppland var ockuperat. När Knut senare upptäckte sin svåger Ulf Jarls roll lät han mörda honom. Då förde kungadottern Estrid sina små söner, Sven och Björn till Anund Jakob. Redan tidigare befann sig Gyda Svensdotter där. Hennes far, Sven Jarl, hade 1016 besegrats av Olav av Norge. 1028 angrep Knut Norge. Kung Olav besegrades och flydde via Sverige till Ryssland. Eftersom Uppland var ockuperat rastade han hos Sigtrygg i Närke, där han lämnade Astrid och Ulfhild, för vidare befordran till Anund Jakob. Sonen Magnus tog han med till sin tidigare fästmö Ingegerd och hennes man Jaroslav, där de blev varmt välkomnade.
Knut satte in Håkon Eriksson Jarl som regent över Norge. Håkon gifte sig med Gunhild av Venden, Knuts systerdotter, som blev mor till Bodil. Men på vägen tillbaka till Norge råkade han i sjönöd och drunknade. Nu gav sig Einar Tambarskelve iväg till kung Knut för att övertala honom att göra honom till regent. Einar var i praktiken Ladejarl. Han hade gift sig med Bergljot Håkonsdotter, dotter till den unge Håkon Jarls farfar. Erik Jarl var död, Sven likaså, men i Sverige fanns Svens unge son, Sverker Karl, som hade hamnat utanför den norska politiken. Se inlägg om Kung Kol.
Knut litade tydligen inte på Einar Tambarskelve. Han gav sin minderårige son Sven regeringen tillsammans med hans mamma Alfiva. Knut hade nämligen två fruar. Alfiva var den första, men sedan han gift sig med Emma av Normandiet räknades hon som frilla. Hon kunde behöva lite kompensation. Norrmännen gillade inte Sven och Alfiva. Einar eggade också emot dem.
När Olav Haraldsson i Ryssland hörde talas om att Håkon drunknat, såg han sin chans och kom tillbaka. Vid slaget vid Stiklestad 1030 föll Olav. Men även Knuts sida hade gjort stora förluster. Troligen var det i den vevan som han drog tillbaka sin ockupation av Uppland. Han hade nog tänkt slå till mot Anund Jakobs kärnområde i Västergötland också, men det kunde han inte längre.
Astrid och Ulvhild hade säkert varit i Främmestadstrakten hela tiden, Magnus i Ryssland hos Astrids syster Ingegerd och frillan Alvhild kvar i Norge. På Bengt Wadbrings utmärkta sidor kan man läsa om bl a Astrids grav och Främmestad överhuvudtaget.
Motståndet mot Knuts son och fru växte sig starkare. Einar Tambarskelve var så listig och började på en gång satsa på att få Olav Haraldsson helgonförklarad. Denna dyrkan kom igång direkt efter kungens fall. Han ville att den lille Magnus skulle bli kung. Han skulle nog kunna se till att leda gossen i de rätta banorna. En hel delegation åkte nu till Ryssland och hämtade hem Magnus Olavsson som 1035 vid elva års ålder valdes till kung av Norge. I slutet av året dog Knut i England.
Astrid var i hög grad delaktig i styvsonens triumf. Hon begav sig till tinget i Hånger och uppropade folket till att följa Magnus. Även Anund Jakob stödde saken. Han hade alltid velat försvaga danskarnas makt över grannländerna.
Vad för en ort var Hånger? Läs mer på Wadbrings sidor. Hånger låg vid Hornborgasjön, inte långt från Varnhem och Axevalla. Här ska kung Inge ha blivit begraven. När det gäller tinget vid Hånger har det ibland beskrivits som en okänd ort i närheten av Sigtuna i Uppland. Orten Situn, idag Sätuna, låg mycket riktigt nära Hånger, men i Västergötland. Vad skulle Astrid ha gjort i Uppland? Flyttat dit på direkten när Knut gav upp ockupationen? Hennes anknytning till Västergötland och Främmestad var mycket stark, så det är väl rätt logiskt att utgå från att det var här hon värvade frivilliga till sin styvsons armé. Jämför det obevisade resonemanget med att Astrids syster Ingegerds gård Ulleråker måste (?) ha legat i Uppland och att Emund Lagman (snarare jarl) av Västergötland hade värvat upprorsmän mot Olof Skötkonung på samma plats.
När Magnus hade blivit kung flyttade Astrid och Ulvhild med honom till Norge. Hans biologiska mor Alvhild ska ha blivit svartsjuk mot Astrid, men denna dog en kort tid senare. Ulvhild däremot var sedan länge giftasvuxen. Släkten i Västergötland måste ha sparat henne för att Magnus med hennes hjälp skulle skaffa en allians. Det skulle dröja tills Ulvhild var över 20 år gammal tills lillbrorsan hittade en man till henne.
