Sigrid Storrådas tid

  Enligt tidigare kunskapsläge var Harald Grenske son till kung Gudröd från Viken och sonson till kungasonen Björn Farman Haraldsson. Numera ifrågasätter många att han var son till Gudröd, ja t o m om Gudröd har existerat. Det är litet lurigt, för Harald Grenske ingår som far till Olav den helige i berättelserna som ska uppvärdera denne. Om Harald inte härstammade från kung Harald Hårfagre, så hade Olav mycket mindre legitimitet som kung. Vad som sägs är att Harald Grenske uppfostrades hos Roe den Vite, Herse av Grenland, tillsammans med den jämnårige och senare mytomspunne Rane den Vittfarne Roesson. När Gudröd mördades av Erikssönerna flydde han via Grenland tillsammans med sin fosterbror till Skoglar-Toste i Västergötland, som utbildade honom till viking. 971 ska gossarna ha varit 18 år och Harald ska då ha fått sin fars tidigare rike i Viken av Harald Blåtand. Alltså var Harald född ca 953 och därmed 10-11 år när han kom till Toste. Han kan ju ha följt med på vikingafärder ca 967 -

  Funderingar som redan finns mera utförligt beskrivna i tidigare inlägg: Sigurd Jarl av Lade ställde upp för kung Håkon på villkor att jarlssonen Håkon skulle bli kung efter denne. (Det är på samma sätt som Olav II. fick legitimitet genom att Olav I. varit hans fadder.) Av någon anledning verkar kungen mellan 936 och 954 inte ha funderat på att skaffa familj. 954 när Adelstein av England dog uppstod den stora religionskonflikten i o m att Håkon fick dåligt samvete. Utåt medlade Sigurd Jarl och ställde sig skyddande framför kung Håkon, men det har bör ha varit stora gräl mellan dem. Ca 955 föddes Tora Håkonsdotter av okänd mor. Om nu inte Tora var ett misstag, utan en strategiväxel på kungens sida: Han insåg nu att Ladejarlarna aldrig skulle låta döpa sig och ville ha en kristen arvinge. För detta behövde han en kristen drottning och högättade kristna flickor var i Norge bristvara år 954. Vart skulle han då ha vänt sig? Jo, till England. Han kan ha hört sig för efter en lämplig familj/

    När Håkon, 15 år, återkom till Norge, måste Sigurd, som vid hans födelse upptagit honom som fosterson (fast Håkon sedan försvann ut ur bilden under lång tid), ha sett chansen att få se sin egen nyfödde son som kung av Norge. Jag tror inte att han var så oegennyttig, trots allt. Han bör ha ställt villkor för att hjälpa den blivande kungen, som visserligen (troligen) hade fått silver att muta stormännen med, men inte hade några kontakter, utom dem som Sigurd förmedlade. Villkoret var att Håkon Sigurdsson skulle bli kung efter Håkon Haraldsson. Dels var nu den blivande kung Håkon ung och utlämnad till sin mentor, dels bör han ha trott att han lätt som en plätt skulle kunna omvända Norge till kristendomen (och Sigurd kan ha trott att han skulle kunna återbörda kungen till sina fäders tro). Han kan, som delvis uppfostrad i ett kloster, ha avgett ett kyskhetslöfte, kanske tills hans uppdrag var fullbordat, för han verkar inte ha haft någon drottning eller ha velat skaffa barn - förrän...

  Kung Adelstein i England hade ju en skola för fördrivna kungasöner. I varje fall Allan av Bretagne och Håkon av Norge var döpta hednabarn som sedan sponsrades och insattes på tronen i sina hemländer. När det gäller Håkon tror jag att han och Gorm av Danmark (f d Jorvik) gavs samma villkor när de blev kungar i sina respektive hemländer. Adelstein hade en hållhake på sin svåger Henrik av "Tyskland" och det är faktiskt möjligt att avsättningen av kung Gnupa ingick i en komplott för att sätta Gorm på tronen och kristna Danmark. De andra stammarna/nationerna vid Östersjökusten kristnades även ungefär vid denna tid. Men för att återgå till de nordiska länderna, förutom Finland som nog var hednisk länge till. Danmarks kristnande gick nog någorlunda snabbt från 930-talet och framåt. Sista 9-årsbloter 934. Gorm insattes som kung 936. Tre danska biskopar insattes 948. Början av 960-talet Harald Blåtands möte med biskop Poppo och dennes underverk (men jag tror att han sedan länge var

    Nej, jag tror inte att Olof Björnsson var kung över Sverige, men däremot att han från det att han blev vuxen/gifte sig/blev far till Björn kan ha kallats kung. Om Magnus Minneskölds teori stämmer och Olof gifte sig med Gyda, Sigrid Storrådas syster, skulle det ha varit logiskt att han blev underkung över Västergötland under kung Emund. Gydas runstenar i Husaby tyder på ett sammanhang med den senare kyrkplatsen. Om man nu ser Sverige från dansk sida: Danmarks sista nioårsblot var 934. Från 936 var de danska härskarna kristna. Rekapitulation: Kung Gnupa blev tvångsdöpt. Kung Henrik skulle knappast ha godkänt en hednisk efterföljare till Gnupa om han nu gjort sig mödan att tvångsdöpa denne. Enligt min åsikt blev kung Gorm kung av Danmark samtidigt som kung Harald blev det av Norge under samma villkor, satta av Adelstein av England. 948 utnämndes tre inhemska biskopar i Danmark. I början av 960-talet ska kung Harald ha fått en andlig upplevelse, d v s Poppos underverk, och det påstås

  Sven Tveskägg, detalj ur bild av Lorenz Frølich Jag har argumenterat för att Sven Tveskägg fick namnet Sven, därför att hans far Harald Blåtand inte erkände honom, och att fosterfadern Palnertoke därför fick dra till med "pojken". Då tänkte jag mig att Sven var född ca 965. Enligt namngivningsreglerna borde han ha hetat Gorm, under förutsättning att farfar Gorm hade avlidit innan Sven föddes. Men om Harald hade fått en son innan fadern dog, så borde denne enligt reglerna inte ha hetat Gorm. Visserligen hade han kunnat få namnet, enligt knäsättnings- och vasserösningsritualen, men det var inte det vanligaste. Även av andra orsaker tror jag nu att Sven snarare var född ca 960, men om Gorm dog 962 skulle det stödja teorin. Hade Gorm avlidit 958, som en del säger, så borde förstås Sven ha fått hans namn. Men jag tror att det var Knut som 958 begravdes i högen. Argumentationen faller naturligtvis om man utgår från att Harald inte erkände Sven.

  Foto: Wikipedia, Szilas, norra högen 948 insattes tre inhemska biskopar i Danmark. De bör ha varit högättade, vilket visar att kristendomen redan hade kommit en bit på väg i Danmark.  Norra högen fanns redan då. Någon gång på 950-talet dog drottning Tyra, sörjd och saknad av kung Gorm och hela folket, och begravdes - troligen där. Därefter ställdes hennes minnessten upp och det byggdes en enorm skeppssättning kring gravhögen. Exakt vem som begravdes där är inte helt utrett (se nedan), men det hittades bl a ett bronskors därinne. De som var begravda var där flyttades, men resten av innehållet i graven blev kvar, tills gravplundrare kom och ställde till oreda. Det är troligt att Gorm ville bli begravd där med Tyra, men så föll - enligt min och mångas, men inte allas, åsikt - Knut och begravdes där. I kyrkan som uppfördes senare har man undersökt en grav, där det låg en man i 40-50-årsåldern som dog 958. Det saknas en massa benknotor, vilket är förklarligt om det är Knuts ben, för dessa

   ... eller åtminstone döpt. Året var 985. Danmarks kung var sedan 936 kristen. Det sista nioårsblotet under kung Gnupa var 934. Gorm fick 15 år på sig att göra Danmark kristen. Det var i början av 950-talet. Nu blev det dags att infria alla löften. Omkring 960 berättas det om hur biskop Poppo gjorde intryck på Harald Blåtand genom att bära omkring glödande järnbitar utan att ta skada. Det påstås ibland att det var då Harald döptes. Så var det väl inte, men att kyrkan satte tryck på honom är rätt troligt. År 974 besegrades han av Otto. Sonen Sven blev tvångsdöpt, likaså Håkon Jarl, som inte lyckats ta sig därifrån i tid. Därefter satte Haralds väckelse igång - eller vad det nu var. I alla fall är det helt uteslutet att Danmark skulle stödja en statskupp av en hednisk kronpretendant. Styrbjörn måste helt enkelt vara döpt, åtminstone av politiska skäl. Dessutom gifte han sig med Tyra Haraldsdotter. Kyrkan skulle knappast ha uppskattat att flickan blev gift med en hedning och därmed mor

  Det finns röster för 962/963 och för 968, och jag har hittills hakat upp mig på 968, för enligt sagan var Olav Tryggvason ca 2 år när han kom till Västergötland under kung Eriks tid, vilket var efter kung Emunds död 970.  Det är nog viktigt att ta sagan/helgonberättelsen med mer än en nypa salt. F ö mördades Sigurd Jarl 962. Håkon Jarl intrigerade vid denna tid mot Erikssönerna tillsammans med kungarna i Viken och på Opplanden. De skulle ha varit ganska dumma om de hade låtit lura sig av familjen Blodyx fortfarande 5 år senare. Så säg att det var så här: 961/962 Dubbelbröllop i Obrestad. Astrid Eriksdotter och Tryggve Olavsson gifter sig, och en annan Eriksdotter ingår bara frilloäktenskap med Håkon Jarl, som "sparar sig" för kungadottern Tora Håkonsdotter, som han har gömt undan under pseudonymen Tora Skagesdotter hos sin kompis Skofte Skagesson. De har gjort en överenskommelse om att Tora och Håkons jämnåriga dotter Ragnhild ska gifta sig med Håkon, respektive Skofte när

  Mycket i Olav Tryggvasons saga är helt klart del typiska helgonhistorier, som t ex flykten till Egypten... eh, Västergötland och därefter Ryssland. När man sållar agnarna från vetet kan man ju inte veta om man inte slänger ut barnet med badvattnet osv. Men ta det här med hans syster, som måste ha blivit född en bra bit före 968, annars hade hon inte varit sin fars dotter och Olavs äldre syster, och som ska giftas bort ca 995. Det stämmer helt enkelt inte kronologiskt. Och det är mystiskt att hon heter Astrid som mamma Astrid. Säg nu att det är så här: Olav Tryggvason blev ca 980 far till Astrid och gav henne sin egen, nyligen avlidna, mors namn. Då var hon 15 år 995. Det passar. På det sättet hade Olav tillgång till Astrids prylar och kunde ta hennes falk och plocka den. Hennes argument: Vad är det för vits med att vara syster till en kung när man måste gifta sig med en lågt stående brudgum, kan lätt bytas ut mot dotter till en kung, och låter mycket mer fjortislämpligt. För en 30-år

  När kung Håkon var döende efter att ha träffats av en pil 961 tog han inte bara avstånd från sin mentor och sitt ständiga stöd Sigurd Jarl. Vid 15 års ålder hade han mer eller mindre medvetet gjort dennes son Håkon till sin fosterson och arvinge. I varje fall hade han låtit far och son leva kvar i tron att de hade ett avtal. Sigurd ställde upp till 100% för den i kloster uppvuxne kung Håkon och som mycket möjligt hade avgivit ett kyskhetslöfte i samband med att han lovade att kristna Norge. Han gifte sig aldrig som man vet och den lilla Tora som han ca 6 år före sin död blev far till kan ha blivit avlad i ett svagt ögonblick, kanske med en tjänstekvinna. Sigurd och Håkon måste ha sett möjligheten i en kungadotter. Om Håkon Sigurdsson gifte sig med henne skulle han få ännu mera legitimitet som tronföljare. Vi måste utgå från att Sigurd Jarl och hans familj hade full koll på var Tora befann sig, om de inte t o m hade tagit henne till sig. Men faktum är: När Håkon dog var Tora en nyckel

  Obs, förutsatt att mina teorier om släktskap stämmer. Jag tar f ö sagan om Olav Tryggvason med en nypa salt. I Norge föds Torolv Torgilsson Luseskäggs son Torgils ca 963 - 965. Med tanke på Torolvs ålder bör han blivit far långt tidigare. Man kan utgå från att den förste Torgils Torolvsson dog före denna tid, så namnet var ledigt igen. Eilif från Hisingen måste ha blivit far till den dotter som gifte sig med Ulf Tostesson senast 955, då Ragnvald Ulfsson troligen föds 970, för Ragnvald Håkonsson blir då persona non grata hos den nytillträdde kung Erik och lämnar landet (för Polotsk). 970 har nämligen kung Emund dött. Även om Ragnvald inte är död, kan det vara rimligt att man uppkallar ett barn efter honom, när man kanske aldrig mer kommer få se honom. När dog Skoglar-Toste? Harald Grenske sökte asyl hos honom och seglade med honom. Detta kan ha skett 968 efter mordet på kungarna Gudröd och Tryggve från Viken. Drottning Astrid kom inte direkt till Västergötland, utan ca 970 tillsammans

    Kung Håkons dotter Tora försvinner ur historien med hans död. Hon hade varit ett intressant parti för en storman, men 961 verkar hon bara ha varit omkring 6 år. Vi vet inte vem hennes mor var, men kanske var det en dotter till Skage Skoftesson. En som mycket troligt kan ha "sparat sig" för henne var Håkon Sigurdsson Jarl, som jag tror var utsedd till tronföljare av sin fosterbror/fadder kung Håkon, även om denne gjort det under press. Det innebär inte att Håkon Jarl avstod från lämpliga frillor. Jag tror att han hade en frilla som var nära släkt till Erik av Ovrestad och därmed till Olav Tryggvasons mor och en i Uppland, Sverige, från den tiden när han härjade i Östersjön 962 - 965. Dessutom redan tidigt en frilla som blev mor till Ragnhild och kanske den förste Sigurd (född efter 962). Och kanske några till. Tora adopterades enligt denna tes av sin morfar, eller i varje fall av Skage Skoftesson, morfar eller ej, och fick hans namn. På samma sätt fick ju Sven Jarls och Ho