1000-tal

Bloggen är under uppbyggnad.

Vad var det som ledde fram till slaget vid Svolder?

I Norge hade Olav Tryggvason tagit över. Som "hittebarn" var han inte oomstridd, men hans mor och morbröder påstod att han var den äkte Olav. För att blidka stormännen fick hans syster Astrid gifta sig med Erling Skjalgsson. Hon var i varje fall helt klart kunglig, och om hon gifte sig för Olavs skull, så måste han vara hennes bror. Ungefär så bör tankarna ha gått. Och så ville förstås just den familjen ha makt och närhet till kungen. Han hade jagat ut Håkon Jarls söner som genast allierade sig först med Olof Skötkonung i Sverige och sedan även med Sven Tveskägg i Danmark. Erik gifte sig med Svens dotter Gyda och fick en son som hette Håkon. Erik och Sven plundrade i Östersjön, bland annat hämnades de på Ålov och Valdemar i Ryssland genom att bränna ner Aldeigjuborg. Troligen träffades även det lilla kungariket, varifrån Olof Skötkonung hämtat sin brud Edla. Vid denna tid var Olof Skötkonung först kung även över Danmark, men det var ett närmande på gång. Det skulle vara av ömsesidigt intresse för Sven, Olof och Sigrid att förbinda sig. Olof Skötkonung hade egentligen ingen rätt till Danmark. Om tinget blev tillfrågat skulle bönderna säga att han inte var kvalificerad för ett kungaval. Samtidigt ville de allierade bra gärna veta vad Olav Tryggvasons hade för planer. Han för sin del tänkte gifta sig med Tyra, som var av bättre dansk börd än sin halvbror Sven, för att få rätt till Danmark. Om han satte in Tyras och Styrbjörns son som arvinge skulle danskarna t o m hellre vilja ha honom en Sven, vars mor var en piga. Men att ta reda på motståndarnas planer var ju också en bra idé, så därför träffades Sigrid och Olav för att diskutera ett äktenskap.

På Olav Tryggvasons sida hittar vi hans svågrar, förutom Sven Tveskägg, som fram till detta varit gift med Gunhild av Polen. Hennes syster Gyra hade varit gift med Olav, som kanske vid den tiden lärt känna Tyra, Svens syster, som troligen då (och inte ca år 1000) av Sven blivit erbjuden till Boleslaw, prinsessornas bror, men som trots vad sagan säger inte kan ha alltför stort intresse av henne, för han (och hans far) låg i förhandling med flera andra kungahus, innan han bestämde sig för Emnilda. Astrid var Gyras och Gunhilds äldre syster som enligt sagan var smartast och vackrast. Hon var gift med Sigfred Jarl av Själland a k a Sigvalde av Jomsvikingarna. Sigfred var dock i hemlighet på Svens och Olofs sida. På den sidan var även Mistislaw av obodriterna, bror till Harald Blåtands drottning Tova. Han hade en dotter som hette Estrid. Det skulle vara bra att förbinda sig med honom. Olof Skötkonung hade ingen större nytta av Edla längre. Han beslutade sig för att skicka hem henne, precis som Sven Tveskägg gjort med Gunhild för att få Sigrid. Olof gifte sig med Estrid. Men det fanns ett problem. Obodriterna var sedan många generationer kristna. Olof var hedning, men beredd att döpa sig. Dock var biskopen bortrest. Därför fick de skjuta upp dopet till efter bröllopet.

Olav Tryggvason lät bygga präktiga skepp som Ormen Långe och Tranan. Även hans motståndare gjorde sig beredda.

Sagan ger drottningarna skulden för slaget vid Svolder. Det ska ha varit Sigrid Storråda som eggade upp Sven och Olof p g a att Olav hade kränkt henne, och Tyra som tvingade ut Olav i fara för att hämta hem hemgiften. Men visst är det troligare att det var som ovan, eller sammanfattat: Olavs plan: Tyras son Toste skulle efter sin styvfar Olav bli kung av Danmark. De andras plan: Förhindra detta.

Slaget vid Svolder:

Året var 1000. I o m äktenskapet med Tyra Haraldsdotter hade Olav Tryggvason också anspråk på den danska tronen. Han hade gjort en kometkarriär. Nu var han sedan fem år kung av Norge och han var hungrig på mer. Han räknades som den som kristnat Norge. Man sade att han hade byggt Norges första kyrka på Moster, Håkon Adalsteinfostres mammas hemö, men Håkon själv hade byggt kyrkor, varav minst tre hade blivit nedbrända av hedningarna. Det gällde dock att hålla Tyra på gott humör. Hon var lynnig och labil. Boleslav hade hon ju dumpat och rymt ifrån. Något sådant ville Olav inte riskera. När han gick förbi ett torgstånd brukade han köpa litet kvanne som godis till Tyra. Det uppskattade hon.

Sven Tveskägg, hans drottning Sigrid och dennas son Olof Skötkonung var mäktiga fiender. Norrmännen hade inte glömt att danskarna hade försökt erövra deras land. Om Olav skulle lyckas med konststycket att erövra Danmark skulle de hylla honom i eviga tider. Det var inte omöjligt. Erik Segersäll hade ju gjort det. Men Olav hade även mäktiga fiender inom landet. De som stödde den gamla jarlsätten och hedningatiden var inte på hans sida. Den enda som han kunde försöka övertala var Boleslav av Polen. Men hyste han agg mot Olav som hade gift sig med Tyra? Och hur var det med den där hemgiften, som Olav sades vilja hämta hem från Polen till sin fru?

Slaget vid Svolder förklaras ofta ganska irrationellt och skyldiga till blodbadet anses ofta två kvinnor vara, som inte ens var med. Många anser att det handlar om att Sigrid övertalade man och son att hämnas en förolämpning. Ja, Olav skulle ju inte ens ha varit på plats, om inte den tjatiga Tyra hade tvingat honom att åka och hämta hemgiften, säger man. Men jag tror att det handlar om makten över Danmark.

Platsen bör vara någonstans utanför Greifswald. Det gällde att fånga upp Olav på väg från Polen innan han kom fram till Danmark. Vad var nu Sigfreds/Sigvaldes roll? Han beskrivs som en förrädare i alla sagor, för han lurade Olav att segla in i ett bakhåll. Men varför skulle Olav från början ha trott att Sigfred Jarl av Själland från den östdanska kungaätten ville se honom, en norrman med faktiskt tveksamma rötter som Danmarks kung? En förklaring kan ju vara att Sigvalde på den tiden var med och stöttade Olav mot Håkon Jarl. Håkon Jarl hade tagit livet av många av Sigfreds vänner under och efter slaget vid Hjörungavåg 986. Visserligen beskrivs Sigfred som en feg kruka i sagorna, men det kanske inte är hela sanningen. Dessutom var Sigfred gift med Boleslavs syster Astrid, som påstås ha varit med vid Svolder. I alla fall var Sigfred under slaget vid Svolder i hemlighet på samma sida som danskar, svenskar och de norska jarlssönerna. De sistnämnda ville förstås ha Norge efter sin far Håkon. Hade Olav lovat Sigfred att bli någon sorts överjarl av Danmark, vilket han låtsades vara med på?

Olav föll sårad i havet. Men man säger att han var en fantastisk simmare, som t o m kunde simma med en tung brynja under vattnet. Envisa rykten påstår att Astrid av Polen räddade Olav och hjälpte honom iland. Han ska sedan ha tagit sig till ett kloster i Damaskus och slutat sina dagar som munk. Ska man tro på det?

Drottning Tyra å andra sidan reagerade på beskedet om kung Olavs död med att sluta äta. Hon svälte sig till döds, vilket dåtiden ansåg var en ärofylld död. Den lille Tryggve dog också innan året var slut. Svalt han också ihjäl? Eller dog han av någon annan orsak?

Efter slaget vid Svolder

Den här bilden från Wikipedia, upplagd av Tokle, visar hur segrarna delade upp Norge (Heimskringlas version) mellan sig. De blåa delarna fick Erik Jarl, som hade gift sig med Gyda Svensdotter och nu skulle regera under Sven Tveskägg. De gröna delarna fick Olof Skötkonung, men han gav dem vidare till Sven Jarl efter att denne gift sig med Holmfrid, hans syster, Sigrids dotter. Den röda delen är Viken, danskarnas speciella område i Norge. Det ville Sven ha direkt tillgång till. Lägg märke till att Värmland inte nämns. Ca 970 låg Värmland fortfarande under Norge. Hade det blivit någon ändring? Det är mycket möjligt att Värmland nu kom tillbaka till Sverige.

Sigrid Storråda hade en ca 8-årig dotterson. Hon hade själv inte fött några barn på 10 -15 år och var en bit över 40. Skulle hon kunna få några flera barn? Jo, hon födde en dotter, som kallades Estrid. (Dopnamn: Margareta) Det är möjligt att Astrid Haraldsdotter, hennes faster hade dött i Skåne och att hon blev uppkallad efter henne. Men det var något som inte stämde med henne. Det märks vid de senare försöken att gifta bort henne. I alla fall blev det inga fler barn för Sigrid. Hon fick nöja sig med att bli styvmor åt Harald och Knut. Storasyster Gyda var som sagt redan bortgift till Erik Jarl och mycket möjligt avliden/död i barnsäng. Deras mamma Gunhild, syster till Boleslaw som i varje fall inte hade stött sin svåger vid slaget vid Svolder, hade blivit förskjuten och hemskickad till Polen.

I Norge regerade Erik och Sven. Det kan hända att Eriks fru Gyda Svensdotter redan hade avlidit före slaget vid Svolder, men hon hade fött en son som hette Håkon. Sven och Holmfrid hade i varje fall två döttrar. Den ena hette Sigrid och hon kan ha fått sitt namn fast mormor, drottning Sigrid, fortfarande levde. Den andra dottern, som sedan strulade till det i historieskrivningen, ska enligt vissa källor ha hetat Gunhild. Men jag tror att hon hette Gyda efter sin kungliga moster och att Adam det-spelar-väl-inte-så-himla-stor-roll av Bremen plitade dit Gunhild i sin bok. Egentligen borde Svens och Holmfrids äldsta dotter ha hetat Tora, efter Svens mamma av god familj, men det var väl oemotståndligt att ge barnen namn som visade att deras mamma hade kunglig släkt. Sven och Holmfrid ska också ha haft en son. Enligt en källa ska han ha hetat Olof, fast Olof Skötkonung fortfarande levde, men det hittar jag ingen bekräftelse på. Enligt andra källor ska han ha hetat Karl Sverker och startat Sverkerätten i Sverige, men det låter i alla fall konstigt med tanke på namngivningsreglerna.

Olof Skötkonung reste hem till Sverige med sin nya fru Estrid av obodriterna och överraskade den stackars Edla. Han var som sagt inte döpt än, för överenskommelsen var nog att obodriternas biskop skulle komma efter och döpa honom. Därför tror jag att Edla kan ha stannat kvar i Sverige ett tag till - därav ryktet att hon ska ha varit en "frilla". När biskopen ställde upp en massa krav fick hon med sig pojken Emund hem till Finska Viken. Dottern Astrid uppfostrades hos en västgötsk storman, som hette Egil. Jag tror att han kan ha varit en (halv) lillebror till Sigrid. De var ju så klanmedvetna i den familjen. På det sättet kompenserades släkten för att den gick miste om Holmfrid. Olofs och Estrids förste son fick även han heta Emund som storebror, fast han brukar kallas Anund. Därför fick den äldste Emund tillnamnet den gamle och den yngste brukade efter dopet kallas Anund Jakob. Deras mest berömda barn var dottern Ingegerd, som skulle göra ett bra giftermål och sluta som ryskt helgon. Som vanligt var historieskrivarna tvungna att vara negativa mot drottningen. Estrid ska ha varit så elak att hennes styvbarn inte kunde vara kvar hos henne. Men det var helt normalt att låta kungabarn växa upp någon annanstans för att skapa allianser.

Ungefär 1008 döptes Olof Skötkonung och hans familj. Det var dock inte Sigfred med eller utan sina i Småland tre mördade brorsöner som döpte honom, utan biskopen från Mecklenburg, som Estrid kände. Han hette Reinbert eller Rembert och fick i ett brev 1008 uppdraget att bli svearnas biskop. Odinkar hade troligen åkt hem till Skåne/Danmark och Sigfred hade nog inte kommit. Enligt biskopslängden var hans tid från ca 1030.

Nu hade allt kunnat vara frid och fröjd. Alla var vänner och solen sken. Men i England hade Pallig, som var gift med Svens syster Gunhild, hållit på att intrigera mot kungen. Vi kan hoppa över den engelska politiken, men till slut blev kungen så förb-d att han allierade sig med Richard av Normandiet och gifte sig med hans syster Emma för att kunna besegra danskarna. Richard och Emma hade i o f s också danskt påbrå. Vid St. Brice-massakern 1002 försökte kungen utrota danskarna. Frågan är dock hur man definierade danskar. Hur som helst dödades en massa danskar, bl a kungadottern Gunhild Haraldsdotter. Och nu kände sig Sven Tveskägg manad att ta itu med England igen. 1003 styrde han dit med en stor flotta. Efter att ha visat tänderna åkte kungen hem 1005, men det var tillräckligt många danskar kvar för att styra upp. 1006 var det Toste (troligen Tyras son, som försonats med sin morbror efter att ha aspirerat på kungatronen via Olav Tryggvason) som ledde flottan. Han var mycket framgångsrik, men jag vet inte vad som hände med Toste efteråt. 1009 var det nämligen Torkel Höge och hans bror Hemming (bröder till Sigfred/Sigvalde Jarl av Själland) som tog över. Torkel hade med sig den unge Olav Haraldsson från Norge 1009. Först plundrade de i Jylland, vilket tyder på att Torkel hyste agg mot Sven, och Friesland och först därefter drog de till England. Hemming dödades i en komplott i England 1009. 

I samband med Torkel och Hemming kan nämnas att familjen troligen hade förlorat jarlsämbetet på Själland vid Sigfreds/Sigvaldes död, om nu Palnertokesläkten (Hvide) hade tagit över, som det verkar. Men det kan tänkas att Sven inte utsåg någon ny jarl direkt, utan först omkring år 1000.