990-tal



Sverige:
Efter slaget på Fyrisvallarna 985 förändrades Erik Segersälls position. Han hade tidigare inte haft något annat nätverk än den mäktiga västgötafamiljen som under flera generationer gift sig in i kungahuset. För hans fru, drottning Sigrid Storråda var den egna familjens makt otroligt viktig. Plötsligt såg omvärlden honom med andra ögon. Dels fick han kontakt med en "småkung" österöver, gissningsvis från Finska Viken, som han ville gifta bort sin dotter med, dels verkar polanerna, Mieszko eller Boleslaw ha hjälpt honom att fördriva Sven Tveskägg från Danmark, och dels fick han så småningom ett vänskapserbjudande från Håkon Jarl.

Eriks och Sigrids dotter gifts bort: Sigrid har troligen sett en chans att återigen förtäta anknytningen mellan sin familj och kungahuset. Hennes plan var troligen hela tiden att gifta bort Ingegerd eller Ingeborg eller vad dottern hette med Åke, en slags kusin på Ottar Jarls sida. Erik hade dock märkt farorna med att vara helt i klorna på den mäktiga västgötafamiljen. Styrbjörn hade aldrig kunnat angripa honom med danskarnas hjälp, om inte vuxna i hans närhet hade stött honom från början. Och dessa var hans mor, drottning Gyda och hennes bror Ulf Jarl, syskon till drottning Sigrid. Till slut hade Ulf Jarl, hans son Torgils och Gyda följt Styrbjörn i exil. Styrbjörn hade gift sig med Harald Blåtands dotter Tyra, Gyda med kungen själv (det är min teori att den Gyda som anges som kungens brud var Styrbjörns mor, men det är Magnus Minnesköld som har framfört tanken att Gyda överhuvudtaget var Styrbjörns mor), och Torgils Ulfsson Sprakalägg (den bredbente) med Harald Blåtands dotter Astrid (se namngivningen i framtida familjeled och se hur bra det stämmer). Hur som helst ville Erik Segersäll ha in nytt blod i familjen och Finska Viken och Aldeigjuborg var strategiskt viktiga. Enligt sagan var det en hirdman med det utanför Ottars familj i Sverige ovanliga namnet Åke som seglade efter bruden, slog ihjäl småkungen och tog med sig prinsessan hem, gifte sig med henne, och gjorde henne snabbt med barn. Det intressanta med det här är att kung Erik inte direkt slog ihjäl karln. I sig är det ett bevis för släktskap. Man slår inte ihjäl släktingar, om det inte är alldeles nödvändigt. Däremot ledde detta till att Eriks och Sigrids äktenskap krisade ordentligt. Sigrid tog sin minsting, Emund, och flyttade hem till Västergötland för att styra upp. Jarlsämbetet hade vid Ulfs bortflyttning gått till en man som hette Sigurd, som troligen gifte sig med en frillodotter till kung Emund, för senare dyker det upp en lagman (troligen snarare jarl, för han finns inte med i lagmansförteckningen) som heter Emund i Västergötland. Så det var Sigrid förstås missnöjd med. Men det var inte allt. Kung Erik tog kontakt med Håkon Jarl för att få hans dotter Aud till frilla, bl a för att reta Sigrid. Men vad det egentligen handlade om, var att Håkon Jarl inte var främmande för att hjälpa allierade att slå ihjäl deras släktingar åt dem, vilket han hade bevisat i Danmark 971. Erik tog bl a med sig Åke till bröllopet, och Håkon gjorde sitt jobb... Därefter drog kungen in Åkes arv till kronan och gjorde den lille Emund arvlös. Däremot hjälpte han honom senare att ta sig fram i världen. Drottning Sigrid bör ha varit utom sig av vrede över Ottar Jarls indragna gårdar.

Vad gäller Erik Segersälls kontakter med polanerna, så var Mieszko fortfarande vid makten vid tiden för slaget på Fyrisvallarna. Men han dog 992, ungefär när Erik angrep Sven Tveskägg, så om någon av polanerna var med där, så var det sonen Boleslaw. Källor anger att det var då som "den polska prinsessan Sigrid" kom från Polen och gifte sig med Erik, enligt den teori som säger att Sigrid Storråda kom därifrån. En möjlighet är ändå att Swiatoslava/Gunhild giftes bort/förlovades med Erik, men aldrig anlände till Sverige. Hon kanske inte var riktigt giftasvuxen. Hade hon varit det, så skulle nog pappa Miezko redan ha gift bort henne, men Boleslav var kanske överivrig över sin nyvunna makt över familjen. (Med Eriks död 995 förändrades den politiska kartan. Sven kom tillbaka till Danmark. Boleslav kan ha tyckt det opportunt att gifta bort Gunhild - numera giftasvuxen - med honom nu.)
 
Sedan var Erik kung även över Danmark fram till 995 när han dog. Hans tioårsavtal med Oden, som han slöt före slaget vid Uppsala, hade f ö precis gått ut. Under denna tid härjade Sven Tveskägg i England tillsammans med Olav Tryggvason.

Innan Erik dog kom kanske Sigrid tillbaka och tog plats som drottning. Den där Aud skulle inte inbilla sig något. Nu blev Olof, senare kallad Skötkonung, kung över Sverige. Sven Tveskägg såg förstås sin chans och kom tillbaka från England. Dock jagade Olof bort honom igen, för Sven var tillfälligt försvagad efter den misslyckade attacken på Friesland. På lång sikt skulle det däremot vara svårt för Olof att hålla Danmark.

Sigrid var som änkedrottning attraktiv på äktenskapsmarknaden. Det första som hände var att Ragnhild från Polotsk tog tillfället i akt att få kontakt med hemlandet igen. Hon skickade sin lille son Vissevold för att fråga chans på Sigrid för en av sina äldre halvbröder. Samtidigt mindes Harald Grenske att han redan kände Sigrid - han hade ju sökt skydd hos Toste när det var oroligt i Norge - och åkte dit med sin fosterbror Rane för att fria. Nu var ju Harald redan nygift och hade en gravid drottning i Viken, vilket Sigrid påminde honom om. Samtidigt visste hon sitt värde. Harald Grenske var bara en småkung. Sigrids dåliga rykte kommer främst från den här tiden. Källan måste vara Rane. Han påstod att hon hade stängt in sina gäster i gäststugan och tuttat eld på den, så att friarna dog. Citat: "Det här ska lära småkungarna att komma och fria till mig!" Men Vissevold dog inte alls. Han åkte i lugn och ro hem till mamma med hjärtliga hälsningar och berättade, att Sigrid hade andra planer än att gifta sig med brorsan. Varför Harald brann inne kan man inte veta och inte heller varför Rane spred ut att det var Sigrids skuld. Av vilken anledning skulle hon ha gjort det? Att döda gäster var ett stort tabu.

Norge:
995 var det inte bara Erik Segersäll som dog. I Norge hade Håkon Jarl blivit ohållbar. När Olav Tryggvason, som var kristen och missionerande, utmanade jarlen, ställde sig många på hans sida. Håkon fick en berömd, men inte särskilt ärofylld död. Han hade nämlig gömt sig i svinstian med sin träl, som skar huvudet av honom för att få en belöning.

Vid detta tillfäll tog Olav Tryggvason den förgyllda ringen från det hedniska altaret, som bl a användes för att svära eder vid. Olav var Norges kung fram till år 1000.

Det finns många myter om Olav Tryggvason. Den intressantaste frågan är kanske om han verkligen var den han utgav sig för. Hans mamma Astrid hade ju velat rädda honom från sin fars mördare och via Västergötland givit sig av över Östersjön för att få skydd av sin bror Sigurd i Gårdarike. Därvid blev de åtskilda och sålda som slavar. Förutom Astrid var Torolv Luseskägg den ende vuxne som kände honom och han blev ihjälslagen. Det fanns alltså ingen som kunde identifiera Olav. En dag såg Sigurd en slavpojke som han tyckte såg nordisk ut och som kunde presentera sig som hans systerson. När då Olav långt senare dök upp i Norge, efter att ha varit gift med den polska prinsessan Geira och den irländska prinsessan Gyda, och påstod att han var son till Tryggve Olavsson och härstammade från Harald Hårfager, verkar bönderna ha varit något tveksamma. Var fanns bevisen? Mamma Astrid hade också kommit tillbaka från fångenskapen och var gift med den rika köpmannen Lodin, som hon fått flera barn med. Hon ville nog så gärna att det skulle vara hennes son som kommit tillbaka. Både hennes bröder och söner ställde senare upp för Olav. Bönderna krävde dock att Olav skulle gifta in sig i en anständig släkt, för att de skulle känna sig säkra på saken. Och den som skulle gifta sig var Olavs syster Astrid och Erling Skjalgsson Herse. Astrid bör ha varit bra mycket äldre än Olav och änka vid den här tiden om hon var fri att gifta sig. Troligen var hon inte heller dotter till Olavs mor, utan till en annan kvinna. Astrid ville dock inte, men eftersom det var så viktigt för Olav, så tvingade han henne mer eller mindre.

Olav hade ju härjat i England tillsammans med Sven, och det sägs att han hade blivit köpt av den engelske kungen och förrått Sven. Nu har vi den här berättelsen om Tyra, Sven Tveskäggs syster. Sagan säger att hon rymt från ett äktenskap med Boleslaw och övertalat Olav att gifta sig med henne. Här stämmer inte tidslinjen. Den här rymningen bör ha varit tidigare, om den inte är påhittad. Vad Tyra gjorde vid den här tiden är inte känt, men hon bör ha varit omgift och änka igen. I alla fall får man intrycket att Sven Tveskägg inte ville att Tyra och Olav skulle gifta sig. Det hade han stor anledning till. Tyras son med Styrbjörn - som jag inte ser som Torgils Sprakalägg - var år 1000 halvvuxen och kunde teoretiskt ställa krav på att bli kung. Dock saknade han makt. Om Tyra gifte sig med Olav Tryggvason och denne satte in sin styvson som tronarvinge, skulle det danska tinget kanske föredra den här konstellationen framför Sven, som var son till en piga.
 
För Olav var förbindelsen med Tyra väldigt bra. Hon hade finfina anor, lika bra som den irländska prinsessan och bättre än den polska prinsessan och Sigrid Storråda. Att vara gift med Tyra gjorde honom mera kunglig och mycket mäktig och var dessutom en käftsmäll mot både Sven Tveskägg och Sigrid Storråda som hade gått och gift sig och bildat en farlig allians. Den enda östersjöfurste som Olav kunde försöka få på sin sida var Boleslaw av Polen. Enligt sagan satt han sedan tidigare på Tyras hemgift som hon tjatade på Olav att hämta hem. Därmed är vi framme vid år 1000 och det stora slaget vid Svolder. Se även fliken 1000-tal.

Sverige:
Efter att Sigrid blivit änka 995 visade sig Olav Tryggvason vara intresserad av Sigrid som kanske hade matat honom när han var liten och tillsammans med sin mamma sökt skydd hos familjen, precis som Harald Grenske. Olav tog ringen från hednaaltaret i Lade och skickade den som en present till Sigrid. Men Sigrid märkte, att den inte var av guld utan bara förgylld och blev förolämpad. Dock var hon litet nyfiken på att träffa Olav igen, så de möttes i Kungahälla. Nu skulle Olav fria till Sigrid, men han krävde att hon skulle bli kristen. Här har vi f ö ett bevis på att Sigrid inte alls var någon polsk prinsessa, för den familjen var ju döpt sedan länge. Sigrid var inte beredd till detta. Enligt sagan ska Olav då ha kallat Sigrid för hundhedning, slagit henne i ansiktet och försökt putta ner henne i vattnet från landgången, och då ska Sigrid ha svurit att hämnas. Tja. Inte långt efter detta gifte hon sig istället med Sven Tveskägg som var gift med den polska prinsessan Gunhild som enligt uppgifter ska vara identisk med Sigrid Storråda. (Glöm det.) Sven försköt då Gunhild. Han var väl i alla fall sur på hennes familj, eftersom de hade hjälpt till att jaga honom ur Danmark. Hon hade under kort tid fått Harald, Knut och en dotter som senare blev mor till Gunhild av Venden. Sigrid blev snabbt gravid och fick en dotter. Estrid skulle möjligtvis kunna vara Gunhilds dotter, men troligen inte. Den andra dottern möjligtvis Sigrids dotter, men ännu troligare inte, med tanke på namngivningen. Nu var Sverige och Danmark allierade.

På hemmaplan i Västergötland hade Sigrid förstås tagit chansen att göra något för sin familj, nu när Erik blivit avlöst av den unge sonen Olof. Tyvärr var jarlsämbetet i Västergötland upptaget, men Ulf Jarls son Ragnvald, som var gift med Ingeborg, syster till Olav Tryggvason och överhuvud för klanen, kunde bli Jarl av Östergötland. Inte för att han tänkte bo där på allvar. Se stamträdet för Sigrid Storrådas barn här.

Danmark:
Sven Tveskägg var från ca 995 gift med Gunhild av Polen/Swiatoslava, som fick Harald, Knut och en dotter som sedan troligen gifte sig med obodriternas furste och fick en dotter som kallades Gunhild av Venden. År 1000 försköt Sven henne, eftersom han behövde alliansen med Olof Skötkonung.

Den berömde kungen Sven Estridssons förfäder anses vara något oklara. Ofta brukar man säga att Torgils Sprakalägg var Styrbjörns och Tyras son, men det fungerar helt enkelt inte, för en son till Styrbjörn skulle ha varit för ung - tidsfönstret för ett barn till Styrbjörn är ca 978 - 986.

Namngivningen i senare generationer skulle däremot också stämma om Torgils var son till Ulf Jarl av Västergötland, Sigrid Storrådas systerson. Ulf Torgilsson Jarl och Estrid Svensdotter var då någon sorts halvkusiner. Det är något osäkert om Estrid var dotter till Gunhild av Polen, som försköts för att Sven Tveskägg skulle kunna gifta sig med Sigrid Storråda, eller till Sigrid. Obs i så fall att hennes barn blev någon sorts dubbelkusiner som på båda sidorna härstammade från den västgötska familjen. Kung Sven Estridssons mormor var alltså antingen Sigrid Tostesdotter eller Gunhild av Polen. (Namnen på senare generationer tyder dock inte på något vis på Furst Mieszkos släkt.) Hans farfarsfar var Ulf Tostesson, eller som många tror, Styrbjörn Olofsson, men jag kan inte se hur det skulle ha fungerat kronologiskt.
Stamträd för Sprakaläggsläkten finner du här.


Populära inlägg i den här bloggen

Torkel Höges familj

Varför hette Erik den heliges far Jedvard?

Olof Björnsson, Sveriges första kristna kung ?