940-tal
Ryssland:
I Ryssland regerade nordiskfödda personer. Vid den här tiden fick Furstinnan Helga/Olga ta över makten åt sin son, när hennes man mördades. Hon var mycket kompetent, och hennes framgång underlättades av att de olika nomadstammarna underskattade henne. Exakt varifrån i Skandinavien hon kom är okänt. Kanske Hisingen, där fanns det en stormanssläkt som gillade namnet Helga/Helge. Hennes efterkommande hade dokumenterad kontakt med det gamla landet. Vi kommer till det.
Sverige:
Håkan den Gamle hade två söner, den berömde krigaren Skoglar-Toste, som skulle ärva gården och Ragnvald som blev hirdman hos kungen. Det verkar inte ha varit särskilt mycket på gång i Sverige vid den här tiden, i alla fall ingenting som dokumenterades.
Norge:
Håkon Adalsteinfostres/den godes regeringstid var faktiskt väldigt god. Skörden var god och han var inte så dyr i drift. Dessutom stiftade han med Torleif Spakes hjälp lagar och var riktigt rättvis för en envåldshärskare. I Sigurd Jarl hade han en fantastisk vän, som gjorde allt för honom. För norrmännen var det okej med en kristen kung, så länge han lät dem blota ifred. Helst skulle han ha varit ceremonimästare på blotet, men eftersom Sigurd var världsmästare i den konsten, så var det inte så noga.
Danmark:
Kristningen av Danmark gick nog framåt i all stillhet. Det sista nioårsblotet var 934. Vid nioårsbloten krävdes kungens medverkan och att de avskaffades visar på ett visst resultat. Den felaktiga historieskrivningen om den vilde hedningen Harald Blåtand vid en senare tid osv beror nog på romantiseringen av vikingatiden som kom igång innan den var helt slut. Det kan man t ex se på de engelska stormännen som verkar ha skrutit om det vikingablod som fanns i släkten och på att skandinaviska namn blev väldigt populära - fram till erövringen 1066 alltså. Men på 940-talet hade normannerna fortfarande kvar sina danska kontakter i stor utsträckning, eller snarare östdanska, d v s skånska och själländska.
