920-tal

 Vikingar framför alpkuliss

 
Sverige:

Den norske kungasonen Torgils Haraldsson ville hålla samman sina marker. Hans huvudområde låg vid Främmestad vid Nossan, men han ägde mark på många ställen i Västergötland. Äldsta sonen Håkan (den gamle) skulle ärva godset. För den andre sonen Ottar hade  Torgils en fiffig idé. Han övertygade kung Emund att han behövde en jarl i Västergötland efter norsk modell och att han skulle binda jarlen till sig genom att knyta familjeband med honom, precis som Harald Hårfager alltid gjorde. Han hade gift bort alla(?) sina döttrar med norska jarlar. Ottar blev den förste jarlen av Västergötland och gifte sig med kungadottern Ingeborg Björnsdotter. I varje fall hette hennes dotter Ingeborg, och det skulle enligt namngivningsreglerna vara riktigt ifall modern dog i barnsäng. Brodern Björn Bredske bör därför ha varit äldre, men det var aldrig tal om att han skulle bli jarl efter sin far. Enligt namngivningsreglerna bör det ha funnits en äldste son, som hetter Torgils. Att han inte dyker upp i historian bör bero på att han dog senast samtidigt som sin far.

Nu måste vi titta på den svenska kungaätten, som är rätt oöverskådlig. Familjeförhållandena i kungafamiljen verkar ha doch varit så här vid denna tid:
Kung Björn den gamle fick in unga år Erik, som fick Emund, som fick Erik.
På gamla dagar fick kung Björn Olof, som var något äldre än Erik.
Däremellan fick han dottern Ingeborg.

Senare, kanske på 940-talet, var Emund kung. Gissningsvis tog han över medan farfar levde och Olof var liten. Därigenom var hans son Erik (hans) favorit som kronprins, även om Olof var något äldre. Troligen levde kungarna främst på Alsnö nära Birka vid denna tid. Det verkar som om Birka var en sorts utländsk handelsstad. Den övergavs mer eller mindre hastigt ungefär när kung Erik grundade Sigtuna.

Norge:

Harald Hårfagre var en hård kung som inte drog sig för att dra in gårdar till kronan om han blev missnöjd med sina bönder. Han hade ett system med jarlar (ung. grevar), som var gifta med alla hans döttrar, och hersar (ung. baroner). Dessutom hade han en väldig massa söner som (nästan) alla ville ha makt. Men Harald hade valt ut Erik till kung, eftersom han kom av kunglig dansk släkt. Alla dessa söner innebar för det första stress för vanligt folk som råkade komma emellan vid konflikter och dessutom stora kostnader, eftersom de allihop ville leva ståndsmässigt och bättre än jarlar och hersar i det fattiga landet Norge.

Vid denna tid kom den långa och smala Tora till hovet. Hon var dotter till en herse, men hade troligen en frilla till mor. Hon var (halv-)syster till hersens yngre son Torleif, som inte kunde förvänta sig något större arv, men som p g a sin klokhet blev rådgivare och lagskrivare åt kungen och fick gifta sig till gårdar i Melhus, nära Lade i Nordnorge. Kung Harald, som var känd för sina fruntimmersaffärer, gjorde Tora gravid. Detta barn skulle bli hans yngsta son. Efter honom blev det inga fler. När Tora kände att hon skulle föda seglade hon av någon anledning iväg norrut, troligen till sin bror, men hon sjömännen föredrog att lägga till i Lade, som låg närmare, eftersom hon höll på att föda.

I Lade levde den mäktige hedningen Sigurd Jarl som behärskade Nordnorge, men som underordnade sig kungen. Hans far Håkon hade nyligen fallit och det såg inte ut som om Sigurd skulle få några barn i första taget. När Toras son föddes i Lade kände sig Sigurd ansvarig för den lille och gav honom sin fars namn, Håkan, och sin lojalitet för all framtid.

Danmark:

Vid den här tiden var Danmark uppdelat i östra och västra Danmark. På Fyn bodde det dessutom en mäktig härskare, som hette Toke. Se intressanta ganska nyliga utgrävningar. Teori enligt Peter Lawaetz.
Toke och Ottar Jarl förband sig med varandra, enligt min uppfattning genom att Toke skickade sin son Åke till Västergötland. Det var ett vanligt sätt att bygga nätverk på den tiden. Åke blev fosterbror med Torgils, Björn Bredske och Ingeborg. Torgils måste ha funnits enligt namngivningsreglerna och han bör ha varit avsedd att bli jarl. Det finns ingenting om honom i de sparsamma källorna, vilket bör bero på att han dog innan det var aktuellt. Björn Bredske som inte hade något särskilt arv att vänta, sökte sig till Åkes släkt i Danmark och blev en viktig man i Danmark och Wales. Ingeborg gifte sig med Åkes yngre bror Palner. Se den spännande Jomsvikingsagan.

Orkney:

Jag har hittat något mycket intressant om Torv-Einars släkt. En vanlig, ganska dum, teori är att det var han som upptäckte att det går att använda torv som bränsle. Men jag tror att hans far, Ragnvald Jarl av Möre, var gift med en Torfinnsdotter, som var av tillräckligt hög avstamning för att hennes man och barn skulle vara stolta över bakgrunden och att det rätteligen ska heta Torfinn-Einar! Det dyker nämligen upp en Bernard le Danois, en Vicomte de Pont-Audemer etc. i Normandie, som ska vara son till Ragnvald Jarl och samtidigt ha haft utmärkta kontakter till Danmark. Det mest intressanta är att Bernards son hette Torf! Jag tror att Bernard/Björn Ragnvaldsson blev uppfostrad hos den östdanska släkten, som hade kontakter till Normandie genom Gunnor Gormsdotter som var gift med Ranulf de Crépon. I o m detta kunde han etablera sig där och bli far till en normandisk Torf(inn). Hans bror Torv-Einar kallade en av sina söner Torfinn (skalleklyvaren) Einarsson och han blev far till alla de här jarlarna som gifte sig med Ragnhild, dotter till Erik Blodyx. En av dessa söner (som dock inte gifte sig med Ragnhild) hette Lodver. Mer om detta under fliken 980-tal.