980-tal
Liljesten från Kinnekulle
Bloggen är under uppbyggnad.Ryssland, Sverige, Norge:
Ungefär 980, kanske något tidigare, blev drottning Astrid räddad ur slaveriet i Ryssland av en rik köpman från Viken, som hette Lodin. Att hennes son Olav och hans kompis Torgils redan tidigare blivit räddade av Astrids bror Sigurd var känt. Olav Tryggvason störtade sig efter sin frigivning direkt över Torolvs mördare och jagades därefter av en lynchmobb. Furstinnan Ålov/Aloggia ordnade upp alltihop och tog hand om honom, tillsammans med Furst Valdemar, som gav pojken ett bra jobb tills han var mogen att dra vidare. Olav Tryggvason härjade de närmaste åren överallt i Europa.
Astrid och Lodin åkte hem igen. De bör ha gjort en avstickare till Västergötland, där Ingeborg väntade på sin mamma. Hon blev nu bortgift med Ulf Jarls son Ragnvald, som säkert fått namnet efter sin emigrerade och sedemera mördade släkting.
Astrid och Lodin fick tre barn i Norge. En annan dotter, Astrid, som varit kvar i Norge hela tiden, kan ha varit Tryggves dotter med en annan kvinna. Möjligen hette annars Tryggves mor Astrid, för att ge dottern samma namn som sin icke-avlidna mamma skulle ha varit mycket konstigt.
Ingeborg och Ragnvald bildade familj. Att de också hamnade i Ryssland är en annan historia.
Orkneyöarna:
Drottning Gunhild och Erik Blodyx hade en hel massa söner, men tydligen bara en dotter, Ragnhild, som blev gift med inte mindre än tre Orkneyjarlar...
Under fliken 920-tal har jag skrivit om teorin till namnet Torv-Einar. Läs där först! Torv-Einar fick en son som hette Torfinn och denne hade en massa barn, varav tre söner gifte sig med Ragnhild. Den som gick segrande ur maktkampen var Lodver. På den norska Wikipediasidan förklaras att namnet tidigare aldrig förekommit på norska och att det kommer från Louis. Vilken Louis av Frankrike kan man ju ha olika åsikter om. Under denna tid var den Louis kung av Frankrike, som uppfostrades tillsammans med Håkon Adalsteinfostre/Den gode i England. Han anföll Normandie vid den tiden som den här Lodver var i lämplig ålder för att skickas iväg som fosterbarn. Han kan mycket väl ha skickats iväg till Torf av Normandie och därefter ha etablerat sig där, för han höll sig borta medan hans bröder slog ihjäl varandra och dök upp för att ta över efteråt. Av vilken anledning skulle Lodver då ha fått kung Louis namn, som ju var fientligt inställd till Normandie? Kanske var det något liknande som med Sven-Otto Tveskägg av Danmark. Kejsar Otto ställde upp som fadder vid Svens dop. Kung Louis kan ha upptäckt den odöpte Lodver (eller vad han hette tidigare) och låtit döpa honom. Jag kan inte riktigt se, varför Torfinn skalleklyvaren på eget bevåg skulle ha uppkallat en av sina soner efter en fransk kung.
Sverige, Danmark:
Efter Ulf Jarl blev en man vid namn Sigurd Jarl av Västergötland och efter honom Emund... Och efter Olof Skötkonung dök det upp flera personer, som ansåg sig ha rätt till tronen. Varifrån kom de? Hur utsågs en jarl? Jo, det skulle vara en person som hade släktskap med kungen, vilket främst uppstod genom äktenskap.
Ulf Jarl gjorde sig omöjlig som jarl efter att han tagit Styrbjörns parti. Redan från början var det en ganska hopplös situation, för han blev jarl samtidigt som hans syster Sigrid blev drottning (=släktskap), men då hade något tidigare hans andra syster Gyda förlorat sin man, kung Olof, genom giftmord, vilket förstås många misstänkte kung Erik för att ha gjort sig av med en konkurrent. Ca 977 tillspetsades konflikten när Styrbjörn krävde att få bli kung efter sin far. Ulf var ju inte bara hans morbror, utan även hans fosterfar. Hur som helst tror jag att pappa Toste försökte hålla locket på. Men det var inte så lätt. Styrbjörn gifte sig med Harald Blåtands dotter Tyra. Den här Gyda som Harald gifte sig med, tror jag var Styrbjörns mor, änkedrottningen. Det var ju en sak. Men när jarlen själv, som svurit trohet till den svenska kungen gifte bort sin egen son Torgils med Harald Blåtands dotter Astrid, då var väl måttet rågat.
Det finns mycket som tyder på att den mystiske Torgils Sprakalägg var Ulf Jarls son, bl a namngivningen i senare generationer, vilket vi kommer till senare. För att han ska ha kunnat få så framstående ättlingar krävs anknytning till den danska kungamakten. Att Tova och Harald hade en dotter som hette Astrid föreslås ofta i historiesammanhang. Man tror att Astrid var ett släktnamn i Tovas släkt. Hennes släkting Estrid som gifte sig med Olof Skötkonung är ett exempel. Det andra är att Astrid/Estrid hädanefter förekom i den danska kungasläkten. Se Sprakaläggs stamträd under fliken 990-talet.
För att återgå till Sigurd Jarl, så tror jag att han bör ha gift sig med en frillodotter till kung Emund.
Efter Tostes död blev nog brytningen mellan Ulf Jarl och kung Erik total.
Under den här tiden hade det ju varit nära nog inbördeskrig i Danmark. Dock verkar det som om slaget på Fyrisvallarna enade danskarna tillfälligt. Kung Erik ansåg t ex att Sven Tveskägg var medskyldig på något sätt och anföll honom senare. Sven kallade f ö sin äldsta dotter Gyda. Det är inget danskt kungligt släktnamn. Okej, han ville inte kalla sin dotter Åsa, efter sin mor sömmerskan/pigan, men han kallade henne inte heller efter t ex sin fars fru Tova. Det kan man faktiskt se som ett bevis på att han inte var son till drottning Tova, som en del påstår. Han bör alltså ha haft en annan förebild. Det kan vara så att Gyda, Styrbjörns mor, faktiskt gjorde honom en tjänst, genom att tillfälligt försona honom med kung Harald. Hon bör av egen erfarenhet ha vetat hur illa det kan bli, när en prins utesluts från arvsföljden. Hennes Styrbjörn skulle ha tillräckligt med att regera Sverige - ifall han nu hade lyckats vid slaget vid Fyris.
Vid denna tidpunkte, 984, tror jag att Olav Tryggvason gifte sig med den polske furstens yngsta dotter Gyra/Geira, som blivit änka. Snorre påstår tydligen 982, men då var Olav bara 14 år. Några år tidigare (enligt mina beräkningar) hade ju Sigfred/Sigvalde gift sig med Astrid och Sven med Gunhild. Jomsvikingsagan har en helt annan kronologi, men man måste se på brudarna (och brudgummarnas) ålder också. Snorres romantiska historia om mötet mellan Olav och Gyra kan man nog ta med ett öskar salt. Hur som helst är det gissningsvis vid denna tid som Olav började härja överallt. Han var senare även i västerled, och med tanke på att han ska ha hunnit med en hel del till 995, så bör han ha börjat ca 10 år tidigare. Hans förbindelse med Mieszko genom det här äktenskapet kan ha skrämt upp danskarna. Vad sysslade Mieszko egentligen med?
984 hade en snubbe som hette Heinrich tagit makten i Östfranken/Tyskland, när Otto II dog och efterlämnade en helt klart minderårig arvinge. Han lät sig krönas på påskdagen i Quedlingburg, där den berömda hovdagen hade firats påsken 973. Harald Blåtand hade tänkte åka dit, men när han kom till polska kusten/Jomsborg/Wolin, blev han sjuk och kunde inte ta sig dit. Det kan hända att han aldrig blev riktigt pigg efteråt. Så här skriver prästen Avico: Före påsk under Herrens år 984 blev kung Harald, som var på väg att träffa prins Henricusem till Kuidilingeburga, sjuk och stannade då bland de krigare som skickades dit av hans allierade prins Mirzka, tills han återhämtat sig. På grund av biskop Wago, som åtföljde kungen, och av kungen själv byggdes Guds tempel i hjärtat av detta hedniska land. Jag själv Avico, Guds tjänare fick utföra den första gudstjänsten när den ärefulle biskop Wago tappade alla sina krafter och lämnade åt mig att sköta hela biskopsdömet.”
Något tveksamt verkar det vara om Avico talar om den polske fursten Mieszko, eller den obodritiske hövdingen Mistiwoj, som Avico tidigare varit kaplan åt. För Wolin, där Jomsborgen låg, hörde från 972 till Polen. Eller var bara skattskyldigt. Det är lite oklart.
985 stod slaget på Fyrisvallarna mellan Styrbjörn Starke och Erik, som efter segern kallades Segersäll. Styrbjörn fick stöd av danskarna. Mycket tyder på att Sven, Harald, Jomsvikingarna och jarlarna hade bilagt sin tvist inför detta gemensamma mål. Om Styrbjörn vann Sverige och regerade landet under dansk överhöghet, så kunde det vara en fördel även för Sven Tveskägg, ifall han senare lyckades peta undan Harald. Med var i varje fall Toke, Jarl av Skåne, som hade förbindelser till den mäktiga Odinkarssläkten, ja hans bror ska ha varit en av biskoparna med det namnet. D v s detta var en döpt familj. Hans fru ska ha varit Ragnfrid Sigtryggsdotter och därmed av den gamla Gnupa-kungaätten från Hedeby. Toke föll vid Fyris. Men jag tror inte han hade någon vuxen son som också föll. Den nämnde Åsbjörn Tokesson kan lika väl vara en yngre son till Palnertoke eller någon annan Toke. Den andra östdanska jarlen, Strut-Harald, var säkert inte med i slaget, för han var gammal och dog vid den här tiden. Däremot kan hans son Sigfred/Sigvard/Sigvalde ha varit med i spetsen för de Jomsvikingar som ställde upp. Han kan inte ha varit alltför sugen på stora risker, för han visste ju att han snart skulle bli jarl av Själland. Harald Blåtand tyckte, enligt sagan inte heller det verkade meningsfullt att riskera livet för den galne Styrbjörn som brände sin skepp och skrek: Död eller seger! Och i så fall kan inte heller Sven ha haft lust att stanna kvar. De som senare föll fick i flera fall en runsten som det stod "han flydde inte vid Uppsala" på. Åsbjörn Tokesson var f ö en av dessa.
Möjligtvis stämmer det inte att Harald var med själv (t o m som gisslan enligt vissa berättelser), särskilt inte om han var sjuk. Han ska någon gång under mitten av 80-talet låtit Sven ta över rollen som överbefälhavare. Och vem vet om Sven var med heller?
Östra Danmarks stamträd finner du här.
Det var ett långt slag. Tre dagar sägs det i sagan, vilket är väldigt mycket. Första dagen möttes Styrbjörn och hans folk av alla Upplands kossor och hästar, utrustade med fastsurrade spjut, som drevs in i dem av trälar och förbrytare. Redan då föll många. Erik Segersäll kan inte ha haft så otroligt stor här från början, så det var ju en bra list. Jag funderar på om inte någon från Finska Viken gav honom lite stöd, för efteråt, så gifte han bort sin dotter med någon österifrån, som det inte står mycket om. Det kan knappast vara den huvudsakliga mäktiga ryska furstefamiljen, inte heller obodriterna eller någon från Polen, för dels var de kristna och dels var dokumentationen om dem rätt så okej vid denna tid. Eriks son Olof hade i alla fall senare också intressen som bör ha legat någonstans i Karelen- eller Ladogatrakten. Andra dagen var striden jämn och normal. På kvällen offrade Styrbjörn till Tor och Erik till Odin. Nästa dag slogs danskarna med blindhet osv och flydde, medan Styrbjörns folk föll.
Drottning Gyda, Styrbjörns mor, kan efter detta inte ha varit alltför motiverad att fortsätta äktenskapet med Harald Blåtand (ifall han hade lämnat hennes son i sticket), vilket säkert var ömsesidigt (för en Gyda utan Styrbjörn var inte till stor nytta). På Husaby kyrkogård hittades en gång två liknande runstenar, den ena med texten: Gyda reste..... Den andra med texten: ... efter Styrbjörn. Jag tror att hon ställde upp dem efter sin man Olof och sin son Styrbjörn.
Styrbjörns sten
En annan drottning, eller jarlshustru, som kan nämnas är den fallne Tokes fru, Ragnfrid Sigtryggsdotter från Hedeby. I o m Tokes död fanns det inte längre någon jarl av Skåne - hans söner var för små för att ta över. Dessutom hade Harald Blåtand behov av jarlsposten till sin svärson, den bredbente Torgils, Torgils Sprakalägg. Så Ragnhild fick lämna gården. Hennes silverskatt är som bekant hittad. Hennes son Odinkar blev biskop och dottern Åsa nunna i Bremen, påstås det.
Om det hade varit någon tillfällig fred mellan Harald Blåtand och Sven Tveskägg, så höll den inte länge efter slaget vid Fyris. Det blev bråk mellan Harald och hans elitkrigare om den stora runstenen i Jellinge, som han hade krävt att de skulle flytta på, vilket de inte ansåg ingick i deras arbetsbeskrivning. Hade Harald kanske frigivit sina slavar av religiösa skäl, som annars hade kunnat göra grovjobbet? Harald Blåtand föll och det verkar i sagan som om han hade Jomsvikingarna på sin sida mot Sven. I alla fall förde de enligt sagan honom till Jomsborgen och begravde honom där, men strängt taget var det i en kyrka han begravdes. Den polska furstedottern som varit gift med Olav Tryggvason var nog redan död och den norske blivande kungen hade dragit västerut.
Dog Harald Blåtand före eller efter det stora angreppet på Norge, som beskrivs under begreppet Slaget vid Hjörungavåg? Det finns en mycket fantasifull beskrivning, men hur som helst lyckades norrmännen försvara sitt land.
Vem gav kungen det dödande skottet? En del säger Sven. Andra säger Palnertoke. Åter andra menar att Palnertoke redan var död då. F ö var även Strut-Harald död. Det sägs att det var under Strut-Haralds gravöl som hans son fick den grandiosa idén att överfalla Norge. Och var blev han skjuten? I huvudet, ryggen eller i rumpan när han gjorde sina behov? Stackars Harald Blåtand... Och försöket att helgonförklara honom misslyckades på ett tidigt stadium. Så kan det gå.
Och vi ska inte glömma Styrbjörns änka, Tyra Haraldsdotter, som möjligen fick en son, Torgils någon gång i början av 980-talet. Enligt sagan försökte Sven Tveskägg gifta bort henne med Boleslaw, Mieszkos son, och tidpunkten anges till ca år 1000, för Tyra ska ha rymt från bröllopet och gift sig med Olav Tryggvason. Men det här kan inte stämma, för från 987 var Boleslaw gift mycket fördelaktigt med Emnilda, och varför skulle Sven ha väntat i åratal med att gifta bort sin syster? Nej, jag tror att detta skedde strax efter att Harald Blåtand fallit, och Sven hade makt att gifta bort systern. Boleslaw hade nämligen under denna tid en rad misslyckade äktenskap, och det här kan ha varit ytterligare ett. Men Tyra matstrejkade och till slut tog hennes fosterfar Ossur Åkesson initiativet att smuggla ut henne ur Boleslaws hem och föra henne till - ja, det är det som är frågan, för sagan säger att de direkt drog till Olav Tryggvason, vilket dock var mycket senare. Men vad Tyra gjorde mellan 986 och, säg, 999, är det ingen som vet. I alla fall ska det vara hon som absolut ville ha Olav. Och han sa inte nej, för en kungadotter kan alltid vara bra att ha.
