1010-tal

 

Ethelred

Bloggen är under uppbyggnad.

Det var ett stort misstag att massakrera danskarna. Ethelred skulle aldrig glömma den 13 november 1002. Tio år senare hade hämnarna från Danmark ännu inte lämnat det blödande England ifred. 1013 kom kung Sven Tveskägg själv. Torkel Höge hade haft alldeles för stora framgångar och blivit för rik och mäktig för Svens smak. Nu skulle han själv ta itu med England. Men Ethelred hade nu engagerat Torkel från Själlandssläkten och Olav Haraldsson från Norge som legosoldater. Sven lyckades trots motstånd bli kung av England - han hade gift bort sonen Knut med Aelgilfu från Mercia, men informationen hann inte ut i landet, innan Sven oväntat dog. Torkel och Olav kom genast seglande från Rouen och angrep. Till slut lyckades de jaga ut Knut ur landet. Olav gjorde straffexpeditioner mot de danska Knut-anhängarna. Men Ethelred var sjuk och hans söner slogs om makten. Torkel, som inte hade haft något personligt otalt med Knut, bara med Sven, åkte hem till Danmark när hans anställning hos Ethelred var slut och övertalade den danske kungen att försöka bli kung i England igen. Med var även Erik Jarl av Norge, som trogen vasall. Då tog Olav Haraldsson chansen att kopiera sin förebild Olav Tryggvason (se nedan).

Under tiden hade Knut blivit kung av England och gift sig med Ethelreds änka Emma. Dennes son Edmund, som en kort tid hade varit kung, men mystiskt hade dött, efterlämnade två små gossar. Det hade varit politiskt oklokt att mörda dessa oskyldiga barn, så Knut skickade dem till Olof Skötkonung och bad honom göra detta lite diskret, men det ställde Olof inte upp på, utan skickade dem vidare. En av pojkarna dog senare, men den andre växte upp i Ungern och återvände senare till England.

Den unga generationen ca 1015:

Danmark:

Harald och Knut Svensson var nu i 20-årsåldern. Deras halvsyster Estrid var något yngre. Hon blev 1017 (ganska sent) först gift med Hertig Richard II av Normandiet, men han ville inte ha henne, sedan med en Elias av Ryssland (Jaroslavs son), som snart dog, och därefter med sin släkting (på Sigrids sida) Ulf Jarl.

Torgils Sprakaläggs barn Ulf, Eilif och Gyda var vuxna.

Sven Tveskägg dog 1013 precis när han hade blivit kung av England. Sigrid Storråda var troligen redan död.

Norge:

Olav Haraldsson kom tillbaka till Norge med en stor förmögenhet och tog över makten genom att muta storbönderna. Det är mycket möjligt att detta skedde i samförstånd med Knut Svensson och Erik Håkonsson Jarl, som ju redan var etablerad i England. Källor uppger att Olav tillfångatog Håkon Eriksson Jarl och avtvang honom ett löfte att lämna landet, men det måste inte ha varit precis så. Sven Jarl, Eriks halvbror var däremot inte införstådd. Vid slaget vid Nesjar förlorade han och flydde, möjligen sårad, till Sverige och eventuellt vidare till Ryssland. Han dog en kort tid senare, antingen av sina sår eller av sjukdom.

Sven Jarl och (den troligen redan avlidna) Holmfrid av Sverige hade tre barn. Dottern Sigrid hade precis blivit gift med Aslak Erlingsson, son till doldisen Erling Skjalgsson, men då näst mäktigast i landet, och till Astrid Tryggvadotter. Gyda Svensdotter var yngst. Det fanns även en son, som har gått under radarn. Den tonårige Sverker (i namnet döljer sig namnet Erik och eventuellt även Sven = Sven-Erik), eller Karl/Kol som han kallades efter dopet, blev senare en storman (Kung Kol) i östra Sverige. Läs mer om de starka indicierna i inlägg. Tillsammans med Gyda kom han till Sverige. Gyda växte upp i Västergötland och hos Anund Jakob; Sverker Karl i Närke/Östergötland.

En sak som tyder på att Olav Haraldsson hade enat sig med Knut och Erik är att Sven Jarls son inte verkar ha varit intresserad att återuppta kontakten med familjen från Lade. Hans farbror Erik och kusin Håkon hade startat ett nytt liv i England utan att bry sig om deras gemensamma bakgrund. Å andra sidan kan det ha funnits en ännu äldre bakomliggande konflikt mellan Sven och Erik. För om Sven inte var "sjukskriven" vid slaget vid Svolder, måste det ha haft en annan orsak att han inte var med.

Uppstickaren Olav Haraldsson hade flera yngre halvsyskon. Guttorm Sigurdsson gifte sig kanske redan vid denna tid med en dotter till Einar Tambarskjelve och Bergljot Håkansdotter (Lade). Gunhild gifte sig med den mäktige Ketil Kalv Arnesson. Halvdan var också ca 15 år, men Ingrid som senare gifte sig med Nevstein stallare, och Harald (senare kung Harald Hårdråde) var betydligt yngre. Sigurd Syr var alltså inte vilken grisbonde som helst.

Sverige:

Olof Skötkonungs barn var nu vuxna. Emund Gamle som hade växt upp i sin mors gamla trakter var troligen delvis tillbaka i Sverige.

Astrid, dotter till Olof och Edla, var ogift, fast hon nu bör ha varit nästan 20 år gammal och levde hos stormannen Egil, gissningsvis Sigrid Storrådas yngre halvbror.

Anund Jakob, son till Olof och Estrid, var född omkring år 1000 och nu ca 15 år. Historieskrivningen om hans familj är ytterst motsägelsefull, men jag skulle tippa på att han ca 1024 gifte sig med en dotter till den ovan nämnde Egil, som hette Gyda efter sin moster. Han kan då även ha tagit hand om sin kusin, den ca 10 år yngre Gyda Svensdotter från Norge, som därefter ofta kallades Gyda Anundsdotter.

Olof Skötkonungs dotter Ingegerd med drottning Estrid var ca 15 år. Hon blev hans mest kända barn och till henne kommer vi senare.

Sigrids och Eriks äldsta dotter hade långt tidigare fått en son, Emund, med Åke. Jag tippar på att han var den Emund som kom till Jaroslavs hjälp i uppdrag av kungarna Olof och Anund Jakob, och att han var fosterfar till Ingvar (senare Vittbereste).

Sigrids och Eriks yngste son Emund hade 1015 en liten son som hette Björn. Vem han var gift med har jag inte hittat. Men det kan ha funnits kusiner eller sysslingar på Ottar Jarls sida, som kunde ha passat. Namnet tyder på det. Eller också ville Emund visa att han hade tagit Styrbjörns sida mot sin fars.

Den här stormannen Egil, som Astrid växte upp hos, och som jag tror kan ha varit en halvbror till Sigrid, kan också ha haft en son som hette Björn med en frilla, för från början verkar han inte ha haft hög status, även om han bar släktnamnet Björn. Han kallas Årman, ibland fogde och var på något sätt släkt med Astrid, vilket räddade honom när det kom fram att han var en tjuv.

Ragnvald Jarls och Ingeborg Tryggvadotters barn var möjligen också tonåringar, kanske äldre. De hette Ulf, Eilif (som kusinerna i Danmark) och Astrid. Sönerna blev senare jarlar i Ryssland och dottern gift med Bruse Sigurdsson Jarl av Orkneyöarna. Ragnvald var kanske redan vid denna tid gift med Astrid Nialsdotter (som senare gifte sig med Emund den gamle) och far till Stenkil. Men sagan ger (förstås) henne en jättestor aktiv del i intrigerna mot Olof Skötkonung.

Ca 1018 - 1019 hände det saker. Kung Olav av Norge intresserade sig för Olof Skötkonungs dotter Ingegerd, som verkade vara kär i honom, men kung Olof var helt emot detta äktenskap. En orsak till att Olav ville alliera sig med Olof, fast aggressionerna tidigare verkar ha utgått från honom, var att Knut nu började sätta tryck på honom att betala skatt till Danmark, och om Olav allierade sig med Olof, så hade han mer pondus att sätta emot.

Olof gifte bort Ingegerd med Jaroslav av Kiev. Detta skedde i samband med att 600 man under Emund kom till Jaroslavs hjälp. Ingegerd krävde Ingermanland i morgongåva, den trakt varifrån Edla hade kommit och där Emund Gamle växt upp, möjligen för Ragnvald Jarls skull. Stormännen i Sverige ansåg att Olofs avsky för Olav var irrationell och motståndet mot kungen växte. Det hade flera orsaker. Dels var kriget mot Norge belastande främst för Västergötland, för Olav stoppade handeln, framför allt införseln av sill och salt. Dels var upplänningarna sura på att Olof hade haft långt gående planer på att förstöra templet i Uppsala och överhuvudtaget inte ville blota som en anständig kung borde göra. Dels kan det finnas andra maktkamper i bakgrunden. Jag misstänker Emund (kallas lagman, men var troligen jarl av Västergötland efter sin far Sigurd), dotterson till gamle kung Emund och en frilla, efter Ragnvalds utvandring försökte utnyttja läget och gjorde ett försök på Ulleråker att ta makten, eftersom Anund Jakob fortfarande var rätt ung.

Olofs ogifta och något överåriga dotter Astrid, den norska skalden Sigvat och Ragnvald Jarl såg då till att kompensera den norske kungen för förlusten av den kungliga bruden genom att Astrid gifte sig med honom i smyg mot faderns vilja. Det blev mycket bråk. Kung Olof av Sverige ville att tinget skulle döma Ragnvald till döden, men då tog Ingegerd (som planerat) med sig släktingen till Ryssland och gav honom Ingermanland att vara jarl över. Till slut tvingades Olof att försona sig med Olav.