Tes 23: Sigurd Jarls ätt lyckades med sin come-back
Jag har spånat i om inte Sigurd Jarls ätt inte ursprungligen kom från Kållandsö. Innan kållandsöborna hette Jonsson hade de namn som var varianter på Tore, Sigge och Ottar. Min teori om Sigges sten är att en svåger till Torgils Haraldsson triumferande satte upp den när han fick in en kungason från Norge i släkten. Men Torgils var först och främst ute efter Ulleråker och det viktiga Ullersund. Han gav sina två yngre söner namn efter deras morfar Ottar och morbror Torolv, men sedan fick det vara bra. Den här klanen sträckte sig uppåt och uppåt. Även om det kan hända att kållandsösläkten härstammade från gamla kungar och prinsessan Torborg av Ulleråker (eller inte), så var de föredettingar. Torgils klan, dit Sigrid Storråda skulle höra, såg först och främst till sina egna intressen.
974 föll Ottar Jarl och hans arvinge Torgils, när Håkon Jarl härjade i Västergötland. Då såg Skoglar-Toste Håkansson (Gamle) till att hans son Ulf blev jarl, kanske med hjälp av utpressning, för kung Erik hade troligen själv förgiftat sin medregent kung Olof, Gyda Tostesdotters man. Och som krona på verket skulle Tostes andra dotter, Sigrid, gifta sig med kung Erik. Men Ulf Jarl och hans syster Gyda, för att inte tala om Styrbjörn, Gydas son och Ulfs fosterson efter Olofs död, hade minst sagt förbehåll emot kung Erik. När Toste dog i början av 980-talet drog Ulf och Gyda till Danmark, där Styrbjörn redan hade etablerat kontakt med Harald Blåtand. De ville störta Erik!
Nu såg Sigurd från Kållandsö sin chans! Han gick till kung Erik och visade sitt intresse för jarlsämbetet och för gamle kung Emunds frillodotter. De gifte sig och fick en son som hette Emund efter morfar. Emund var jarl vid den tid som Olof Skötkonungs stjärna dalade. Efter att Ulf Jarls son Ragnvald Jarl, visserligen av Östergötland, men han tycks ha lagt sig i skötseln av Västergötland ändå, hade blivit tvungen att lämna Sverige, hade Emund (till slut) blivit den mäktigaste mannen i Västergötland.
Han hade möjligen också förhoppningar om att kanske bli kung, ifall Olof blev avsatt, för han var ju son till en kungadotter. Senare gifte han sig med Emund Gamles dotter Edla. Det är möjligt att hon var en frillodotter, men tidsmässigt, ca 1030 skulle det passa med att hon var dotter även till Astrid Njalsdotter. I så fall var hon Stenkils halvsyster. Vid denna tid kunde naturligtvis ingen kunna veta att Emund en vacker dag skulle bli kung, så Edla var kanske inte ett jättestort kap, utan lagom förnäm för en inhemsk jarl. När hon gifte sig med Erik Emundsson Jarl (som förstås hade fått sitt namn för att visa sitt släktskap med kungaätten) var hon fortfarande ingen riktig kungadotter. Erik och Edla fick en dotter, och Edla dog i barnsäng 1045, troligen i Skara. Även dottern fick heta Edla. Men snart visade det sig att denna Edla var dotterdotter till en kung! Det förbättrade hennes utsikter betydligt.
Edla Eriksson gifte sig med Thord Ulfsson Bonde med förnäma anor bl a från Ladejarlsätten, Ulf Jarl (och Ottar Jarl och kungadottern Ingeborg Olofsdotter!) och Palnertoke (se föregående inlägg), och fick en son som hette Jedvard Thordsson Bonde. Han var visst tempelriddare och gifte sig med Blot-Svens dotter Cecilia (med anor från Erik Segersäll och Sigrid Storråda, samt återigen ladejarlarna). Och deras son blev kung Erik den helige!
Så om det här stämmer, så fick prinsessan Torborgs ättlingar, Sigge med stenen i Otterstad och alla de andra ur kållandsösläkten till slut sin come-back.
