Bruden i centrum: 2 Tyra Haraldsdotter

 

Tyra Haraldsdotter av Danmark var änka efter Styrbjörn Olofsson av Sverige. Detta första äktenskap skulle ge Harald Blåtand den svärson han behövde för att kunna manövrera ut den oönskade sonen Sven Tveskägg (vars ådror tyvärr innehöll hälften simpelt pigblod). Jag tror att Harald blev övertalad av Styrbjörns mor, änkedrottning Gyda, Sigrids syster, som han vid ungefär samma tid gift sig med (denna tolkning är min egen) att det räckte med att låta Styrbjörn bli kung över Sverige och att han skulle låta Sven få ärva Danmark. Gyda kunde tydligt förklara följderna av att ta ifrån en prins hans arvedel. Det var ju precis det som hänt i fallet Styrbjörn. Sven Tveskägg gav i samma veva sin förstfödda dotter namnet Gyda, vilket tidigare aldrig funnits i den danska kungasläkten, så nog tyder det på att han var positivt inställd till henne.

Tyra fick i sitt korta äktenskap med Styrbjörn en son, som inte kan ha varit Torgils Sprakalägg, utan Toste, som uppbar den första danagälden i England 1006.

Vi kan bortse från den kuriösa berättelsen om Tyra och Boleslav av Polen och gå direkt till ca år 998/999. Vad Tyra hade gjort under alla dessa år är okänt. Men vid denna tid var hennes son Toste Styrbjörnsson, född strax före 985, en ung prins på gränsen till vuxenåldern med vikingarnas sätt att se. Dock inte särskilt mäktig.

Tyra förfäder var genomgående högättade, till skillnad från halvbrodern Svens, som hade en sömmerska till mor. Hennes son var också högättad och hade starka anspråk på den danska tronen, under förutsättning att han kunde ta den. Nu fanns det ett vakuum i Danmark. Svenskarna höll med våld landet, men de skulle inte på några villkors vis kunna bli valda av tingen. Sven var för tillfället ute ur leken. Om Toste hade varit en aning äldre och bra mycket mäktigare hade han kunnat bli kung. Bönderna på tinget skulle ha accepterat honom ögonaböj!

Då bestämde sig Tyra för att alliera sig med Olav Tryggvasson av Norge. Om han adopterade Toste och satte in honom som sin arvinge, kanske medregent, skulle han vara ett bra alternativ till Sven Tveskägg. Olav hade i varje fall lyckats få alla att tro att hans kungliga påbrå var fantastiskt. Det kan ha varit skrävel, men bilden av honom var att han härstammade från Harald Hårfagre. Dessutom var han rik och mäktig.

Om inte Sven Tveskägg, Olof Skötkonung och Sigrid Storråda hade slagit sig ihop och med hjälp av Erik Ladejarl, som av helt andra skäl ville bli av med Olav, hade överfallit den norske kungen vid Svolder, så hade Olav och Tyra gått till historien som Danmarks kungapar. Nästa kung hade blivit Toste. Någon Knut den store hade inte funnits. Ja, vem vet, vad som hade blivit annorlunda om planerna hade gått i lås.

Så glöm inte: Slaget om Svolder gällde Danmarks framtid, ingenting annat!