Olof Skötkonungs möte med biskopen
Olof Skötkonung gifte sig med Edla, som troligen var från området kring Finska Viken. Det beskrivs som Vendland, men problemet är att detta begrepp inte bara betecknade Östersjöns södra kust med nuvarande Polen och Tyskland, utan även dess östra kust. Medan det finns en hel del källor som berör den södra kusten, så finns det nästan ingenting nedskrivet om (det hedniska) Baltikum och Finland. Finska Viken var en otroligt viktig del av östersjöområdet och infarten till öst. Vi vet att det svenska kungahuset hade ett stort intresse av området. Erik Segersäll försökte troligen gifta bort sin dotter med en småkung därifrån (men Sigrid skickade sin släkting Åke efter för att röva hem henne och det slutade illa). Olof lyckades att knyta förbund med traktens härskare, men av någon anledning var Edlas familj därefter inte så viktig som han hade tänkt (och det var därför han sedan kunde gifta sig med Estrid). Ingegerd Olofsdotter krävde därefter området i morgongåva när hon gifte sig med Jaroslav.
Med Edla fick Olof barnen Emund och Astrid någon gång mellan 995 och 1000. Emund var vid denna tid kronprins från födseln. Han hade fått namnet efter sin farfarsfar. Enligt namngivningsreglerna borde han ha hetat Erik, men inget av Erik Segersälls barnbarn fick dennes namn. Det måste ha varit Sigrid Storråda som lade in sitt veto. Hon förlät aldrig Erik för det han gjorde mot Åke, sin svärson, hennes släkting, och därigenom mot deras gemensamma icke-namngivna dotter och dotterson Emund. Det finns en orsak till att Edla beskrivs som en bortrövad frilla och barnen som oäkta i källorna. Vi kommer till det. Men Edla var enligt min mening Olofs första drottning och mor till kronprinsen.
Före slaget vid Svolder, som handlade om Danmarks öde och ingenting annat (se andra inlägg), gifte sig Olof med Estrid av obodriterna, för att få deras stöd. Han var den enda av de inblandade som kunde göra det. Sven Tveskägg hade skilt sig från Gunhild av Polen och gift sig med änkan Sigrid Storråda av Sverige för att han behövde alliansen med Olof. Erik Jarl av Norge hade gift sig med Gyda av Danmark, Sven Jarl som inte deltog i slaget gifte sig senare med Holmfrid av Sverige. Båda norrmän behövde dessa allianser. Olof Skötkonung var visserligen redan gift, men Edlas familjs betydelse var inte så viktig som obodriternas. Polen stod nämligen på Olav Tryggvasons sida, kanske inte minst för att Sven Tveskägg hade förskjutit Gunhild. Därför behövde den andra sidan obodriternas stöd.
Efter slaget blev Erik Jarl Svens vasall och hans halvbror Sven Jarl blev Olofs vasall i Norge. Olof reste hem till Sverige med sin andra hustru och presenterade henne för den första! Edla var inte kristen, men det var Estrid. Normalt sett borde Olof ha blivit döpt före bröllopet, men biskop Reinbert av Mecklenburg - Estrids hemtrakter - var bortrest, och det var bråttom att få giftermålet avklarat före slaget vid Svolder. När biskopen återvände var han även utsedd till missionsbiskop över de nordliga trakterna. Året var 1008. Emund och hans syster Astrid var väl i sina tidiga tonår eller något yngre. Vid denna tid var även Estrids barn födda och hade överlevt småbarnsåldern. Jag tror att det är möjligt, rentav troligt, att Edla fortfarande var kvar i Sverige. En hednisk kung kunde ha flera fruar. Edla var mor till kronprinsen, så vitt Olof förstod. Det var han som förde det kungliga namnet vidare. Estrids son hette Jakob, för han var född på helgonet Jakobs dag i juli. Det måste ha varit hennes idé. Dottern hette Ingegerd. Aldrig tidigare hade ett svenskt kungabarn fått ett kristet namn, och ändå var varken han eller fadern döpta. De väntade fortfarande på biskopen.
Biskop Reinbert var så att säga obodriternas biskop och gissningsvis Estrids biktfar. Han blev naturligtvis upprörd över att hans skyddsling hade degraderats till en sorts andrafru och att en hednisk drottnings son skulle bli kung. Det gick ju inte för sig, även om argumentationen var svag. För det hade ju bara varit att döpa Edla och Emund. Nej, Reinbert stod på Estrids sida och utpressade Olof Skötkonung. Kungen skulle bara kunna bli döpt om han försköt Edla och skickade bort Emund, så att ingen stod i vägen för Jakob.
Nu gick det upp ett och annat för kungen. En svensk (eller norsk) kung måste leda blotet för att bli accepterad. En kristen kung, särskilt om han hade ett skumt utländskt namn som Jakob, låg inte bra till. Först och främst gav kungen även Jakob ett kungligt släktnamn. Eftersom Erik var förbjudet (av Sigrid), hade han bara Emund att välja på, men det var tyvärr upptaget av brorsan, så då tog han en annan variant, nämligen Anund. På den tiden var det inte så väldigt viktigt med exakt samma namn. Alla visste ändå att Anund var uppkallad efter gamle kung Emund.
Jag tror att Olof nu insåg att han behövde en hednisk medregent efter dopet, för han skulle inte kunna leda det stora nioårsblotet hädanefter. Emund var 1008 en stor kille och skulle inom kort räknas som vuxen. Vi vet att han inte någonsin utmanade sin lillebror och försökte ta ifrån honom makten. De måste ha gjort en fördelaktig överenskommelse. Redan Olof kan ha satt in Emund som medregent, med enda uppgift att sköta blotet, och Anund Jakob ärvde sedan medregenten. Det här är förstås ingenting som kyrkan var intresserad av att sätta på pränt. Det är problemet med källor. Det finns alltid en agenda.
Antingen skickade Olof iväg Edla och Emund odöpta, eller så döptes de diskret för formens skull. Emund uppfostrades nu i moderns hemland och Astrid skickades till stormannen Egil i Västergötland, som jag tror var Sigrid Storrådas yngre halvbror. Källorna påstår att de skickades bort för att drottning Estrid var elak mot dem, men alla källor beskriver alla drottningar negativt, så det behöver man inte fästa sig vid. Det var helt normalt att kungabarn uppfostrades av andra stormän. Och att en drottning inte skulle behöva dras med styvbarn likaså. Ordet bonusbarn var inte uppfunnet då.
För kyrkan, d v s biskop Reinbert, var det oerhört vad Olof hade gjort mot hans biktbarn Estrid. Han hade dragit in henne i sin bigami! En kung kunde absolut inte ha två drottningar. Men älskarinnor förekom i de bästa familjer... Alltså måste Edla beskrivas som en frilla och hennes barn som oäkta. Enligt nordisk sed kunde även barn som blivit födda utanför äktenskapet räknas som fullvärdiga. Det hade inte varit något problem att Emund även i fortsättningen hade varit kronprins. Men biskop Reinbert stod på Estrids och Jakobs sida. Han tvingade kungen att ta ställning mot sin äldste son.
Normalt sett var det ytterst farligt att kränka en kungason på detta sätt. (Se inlägg om Styrbjörn Starke eller Sven Tveskägg.) Alltså måste Olof ha kompenserat Emund. Emund kan också ha varit en verkligt godmodig person. Jag har också funderat på om han kanske inte heller ville ha någon drottning/fru och barn. Kanske var kvinnor inte hans grej. För när han väl gifte sig var Emund över 30 år gammal och han valde en änka med en son (Astrid Njalsdotter med Stenkil). Anund Jakob hade troligen en dotter - hon som gifte sig med Stenkil (för om Stenkils fru hade varit Emunds dotter, skulle de ha varit halvsyskon). Av någon anledning blev det inga fler barn för Anund Jakob och hans fru Gyda, och han kan ha satt press på brorsan att fixa en arvinge. Dock tycks inte heller Emund ha fått någon son. Däremot verkar han ha fått en dotter som hette Edla, som dog i barnsäng när hennes egen dotter Edla Eriksdotter av Skara föddes. Tidsmässigt skulle det passa.
Emunds styvson Stenkil gifte sig alltså med Anund Jakobs dotter, som enligt namngivningsreglerna bör ha haft namnet Estrid efter farmor.
