Bruden i centrum: 5 Gyda Egilsdotter

Namnet Gyda Egilsdotter på Anund Jakobs drottning är inte helt gripet ur luften, ifall någon skulle tro det. Egil var namnet på stormannen i Västergötland som uppfostrade Astrid Olofsdotter, som blev drottning till Olav den helige av Norge. Sigrid Storrådas familj tog varje tillfälle i akt att förtäta förbindelserna med kungamakten - fosterbarn var bredvid äktenskap den vanligaste metoden - och därför tror jag att också Egil hörde dit. Jag ser honom som en yngre halvbror till Sigrid Storråda. Fadern Toste bör ha levt fram till början av 980-talet, när förhållandet mellan Ulf Jarl och kung Erik försämrades - Toste som hade sett till att Ulf blev Jarl och Sigrid drottning måste ha haft ett intresse av att hålla den gamla konflikten (kung Olofs död och Styrbjörns nederlag i tinget) nere, men när han var död fanns det inget som stoppade Ulf från att bränna alla broar. Alltså kan Egil ha varit född mellan 970 och 980. Egil är främst ett norskt namn och varför skulle Toste inte ha sökt återknyta förbindelserna till sin gamla norska släkt?

Om Egil hade haft en dotter skulle det ha varit logiskt att han uppkallade henne efter sin döda syster, drottning Gyda (se andra inlägg och släkttavlan), och Gyda var ju vad Anund Jakobs drottning hette. Det skulle också ha passat precis med släktens inställning att gifta bort ännu en dotter med ännu en svensk kung efter Gyda (Olof Björnsson) och Sigrid (Erik Emundsson). Först ut var ju en son till stamfadern Torgils Haraldsson, Ottar Jarl (Ingeborg Björnsdotter). Det skulle också ha varit logiskt om Egil hade uppkallat en son efter farfar Håkan den Gamle, för det hade ju ingen annan lyckats med i o m att barnbarnen Ulf och Gyda fick barn före hans död, och Sigrids barn uppkallades efter den kunglige makens släkt - d v s Håkan Röde skulle mycket väl kunna vara Egils son.

Ja, i sitt första äktenskap var Gyda Egilsdotters roll inte särskilt avgörande. Men år 1050 när Anund Jakob dog var det en helt annan sak. Det fanns ingen självklar tronarvinge i Sverige vid det tillfället. Emund den Gamle hade från början blivit förbigången och nu var han gammal och inte särskilt entusiastisk över att ta jobbet. För övrigt hade inte heller han någon son. Alltså fanns det en öppning för en ny kungaätt. T ex genom att en lämplig person gifte sig med drottning Gyda.

Sven Estridsson hade kommit som fyraåring till kung Anund Jakob och hans drottning Gyda, som då hade varit ca 26, respektive 16 år, och hade även lärt känna sin första fru där, Gyda Svensdotter, som hade fått vänta in honom! Troligen hade den norska jarlsdottern inte överlevt sin första barnsäng, för hon försvann snabbt ut ur bilden efter giftermålet. Ifall det nu inte var hon som blev förgiftad med flugsvamp av Svens älskarinna Tora, fast Adam av Bremen dementerade detta... Hur som helst, kung Sven Estridsson av Danmark var änkling och hade under alla dessa år inte gift om sig, även om han haft en mängd frillor. Så han var singel år 1050 och friade direkt till drottning Gyda. Om planen gick i lås, skulle han utan blodsutgjutelse kunna bli kung även över Sverige. Chansen var alltför bra för att inte utnyttja. Och Gyda ställde upp, även om man inte kunde räkna med några barn längre. Hon hade bara fått en dotter för många år sedan, som jag tror hette Estrid efter farmor, och som var gift med Stenkil.

Men varför ställde Gyda upp egentligen? Vi vet ju att Stenkil kunde bli kung p g a sitt äktenskap med Anund Jakobs dotter. Hade de diskuterat det här i familjen och kommit fram till att Stenkils chanser var för små? Eller hotade Sven Estridsson med att han skulle försöka ta makten ändå?

Sven Estridsson var son till Ulf Torgilsson Jarl av Danmark och sonson till Ulf Tostesson Jarl av Västergötland. Han var därmed släkt med Gyda på faderns sida. Svens mor hade varit Estrid Svensdotter, dotter till Sven Tveskägg och Sigrid Storråda. Därmed var han också släkt med Gyda på moderns sida.

Även med den första Gyda (dotter till Sigrids dotter Holmfrid) hade han ju varit släkt, men där hann väl kyrkan inte reagera i tid. Men den här gången lade den sig i och förbjöd äktenskapet.

Så synd för Sven. Nu kunde han inte bli kung av Sverige. Emund den Gamle fick offra sig och ställa upp tills vidare. För Stenkil var visst inte mogen för kungaämbetet än.