Sigrid Storrådas tid

  Allt oftare dyker artiklar upp om klansamhället i våra förorter. Likheten med det nordiska samhället för 1000 år sedan är slående. Sigrid Storrådas familj såg alltid till sin egen klans bästa. Men de bästa exemplen finner man kanske i Egil Skallagrimssons saga. Grundreglerna är: Min klanmedlem har alltid rätt, även om han har fel. Och: Om jag känner mig kränkt, så är jag det. När Egil var ute och spelade boll var det en stor kille som hånade honom för att han var liten och förlorade. Då gick Egil och klagade för en av sin pappas yngre medarbetare, som förklarade att han inte skulle behöva stå ut med sådant och gav honom en yxa. Egil gick tillbaka till lekplatsen och slog ihjäl den större killen som var kvar och lirade. Eftersom klanmedlemmarna på lekplatsen var ganska få och dessutom jämnstarka gick de hem och hämtade sina "bröder". Även tidigare bärsärkar och halvtroll blir lugnare på äldre dagar och får ett visst konsekvenstänkande, så Egils pappa var inte särsk

Okej, det är inte säkert att Gunne kom från Råda utanför Lidköping, för stenen kan ha blivit flyttad till kyrkbygget. Men nu ska vi fundera på hur han kunde ha varit släkt med Hertig Richard II av Normandiet. Egentligen skulle Rikard ha gift sig med Estrid Svensdotter, Sigrid Storrådas och Sven Tveskäggs dotter, men han bara tittade på henne och drog hellre iväg på pilgrimsfärd. Då gjorde hon ett försök med en rysk prins, men han dog ung och till sist fick hon gifta sig med Ulf Jarl. Sigrid, hennes mamma, hade blivit överlycklig, för vad hade hon blivit mor till kungabarn för, om inte för att få dem ingifta i den egna släkten? Ulf Jarl var ju sonson till Sigrids bror Ulf Jarl. Rikards mamma hette Gonnor, och det gjorde Gunnes farmor också. Vilken tillfällighet! Nej, det var det förstås inte. Gonnor var ett släktnamn i den östdanska kungasläkten. Den första Gonnor vi hör talas om var Gonnor Gormsdotter, dotter till Gorm Sigfredsson, som gifte sig med Ranulf de Crépon av Normandiet,

  Kättil gjorde denna sten efter Kata, sin hustru, Torgils syster Foto: Dagjoh, Wiki Om nu Kata var dotter till Ulf Jarl, riksföreståndare över Danmark, och halvsyster till kung Sven Estridsson, varför står det bara att hon var syster till Torgils? 1040 när Kata dog var Sven Estridsson ännu inte kung av Danmark. Deras gemensamme far, Ulf Torgilsson, var sedan många år död, mördad på kung Knuts befallning. Kättil kunde inte veta att hans svåger en gång skulle nå så långt, och svärfadern Ulf var död inte till någon nytta. Åsbjörn/Esbjörn Ulfsson Jarl, för det mesta stationerad i England, var en oviktig person för Kättil, precis som Björn Estridsson Jarl, Åsbjörns halvbror. Men Torgils Ulfsson Jarl av Skåne levde i närheten och hade hälsan. Kanske skulle han en gång kunna hjälpa Kättil eller något av hans barn att ta sig fram i karriären. I varje fall skadade det inte att resande till Varnhem fick se med vem de hade att göra med. Kättil var någon. Han hade inte bara egna f

  Kung Anes Sten i An(n)estad (Frisagårdens by), Främmestad, sätts i samband med kung Anund Jakob. Främmestad ska ha varit en av byarna som Sigrid Storrådas familj ägde. Anund Jakob var hennes sonson. Om mina teorier stämmer var Anund Jakob gift med Gyda, Egil Tostessons dotter, som alltså var Sigrids halvbrorsdotter. Det var mycket ingifte i den familjen. Knut Svensson den store av England och Danmark började bli lite väl mäktig och nu sträckte han ut sina tentakler till Norge och Sverige. Inte för att han skulle kunna regera alla dessa länder ensam och samtidigt, men han kunde göra deras kungar till lydkungar. I Danmark hade hans bror Harald skött jobbet, men när han dog 1018, fick först Torkel höge från 1023 fram till sin död 1024 och sedan Ulf Torgilsson (Sprakalägg) Jarl ta över som riksföreståndare och förmyndare till den lille kungasonen. Han var ju gift med Knuts halvsyster Estrid, som liksom han hade Skoglar-Tostes blod i ådrorna.  Olav Haraldsson av Norge var int

Sammanfattningsvis (se tidigare inlägg och stamtavlan) har jag nu gjort mig en ganska fullständig bild över Kata från Varnhem, även om jag inte kan garantera att den stämmer. Kata från Varnhem var dotter till Ulf Torgilsson Jarl, riksföreståndare (i praktiken regent) över Danmark, i hans första äktenskap med NN Svensdotter. Morföräldrarna var Kata och Sven Ballungsson från Rydsgård i Skåne. Se Rydsgårdsstenen DR 277. Hennes bror Torgils var jarl av Skåne långt innan halvbrodern Sven Estridsson blev vuxen och kung av Danmark. Genom farfar Torgils Ulfsson Sprakalägg var hon släkt med Sigrid Storråda. Farmor Astrid var dotter till Harald Blåtand och Tova, furstedotter av obodriterna. När Ulf Jarl var missnöjd med kung Knut av Danmark funderade han på att göra gemensam sak med den norske kungen Olav Haraldsson och sin frände, kung Anund Jakob av Sverige (men såg sedan att de var chanslösa) och gifte bort sin dotter med en släkting till Anund Jakob för att visa sin goda vilja. Det ka

  Rydsgårdsstenen eller Södra Villiestenen (DR277) från Villie socken i Ljunits härad i Skåne från 900-talet.  Text: Kata gjorde dessa kummel efter Sven, Ballungs son, sin make. Han var den främste bland tägnar.  Sven Tveskägg var född omkring 960 och jag tror att han var den förste som fick det här modenamnet. Sven Ballungsson från Skåne bör ha blivit född senare. Han var troligen en yngre stormansson i en lång rad bröder, i alla fall så lång att alla pliktnamn i släkten blivit tagna, och han var en av kungens hirdmän. Han var gift med Kata som reste stenen efter hans död. Den andra Kata vi känner till var kvinnan med den fina runstenen och graven i Varnhem i Västergötland. Hon var bror till Torgils och gift med Kättil. Eftersom namnet Kata bara är känt från Skåne och namnet Torgils tyder på släktskap med den mäktiga släkten från Västergötland som grundade sprakaläggsdynastin, bör Kata ha varit dotter till Ulf Torgilsson Jarl, riksföreståndare av Danmark. Hon dog 10

Peter Nicolai Arbo: Olav Tryggvason koras till Norges konung I princip skulle en nordisk kung ha de starkaste kungliga anorna av alla kandidater för att bli vald av tinget, men det hjälpte om man kunde muta storbönderna. Håkon Adalsteinfostre/den gode kom som 15-åring och fördrev sin halvbror kung Erik Blodyx. I sagan nämns ingenting om mutor, men det är inte omöjligt. I varje fall hade han kvalifikationerna (=bakgrunden) som krävdes för att bli vald som kung. Det kan man inte säkert säga om Olav Tryggvason och Olav Haraldsson. Olav Tryggvason var son till småkungen Tryggve från Viken, men det ifrågasätts om hans rötter gick tillbaka till Harald Hårfagre som han påstod. Detsamma gäller naturligtvis för Olav Haraldsson, som var en sorts syssling med samma påstådda kungason i botten. Olav Tryggvason kom seglande med bara några få skepp för att erövra Norge, men han hade blivit rik i England och kunde köpa sympatier. Allt som sägs om honom kan vara byggt på sanning, men det kan

Foto: Ardfern, vikingafestival på Irland. - Ser vi Torgils, Torgils, Torgils och Toste på bilden? Fyrsti war Thorgils Haraldsson... som en medeltida längd à la lagmanslängden skulle ha börjat. Den förste var Torgils Haraldsson, son till Harald Hårfagre och Gyda Eriksdotter av Norge. Den andre var Skoglar-Toste, son till Håkan Gamle och sonson till den förste Torgils. Och sedan blir ordningsföljden svår att hålla reda på. Torgils Ottarsson var son till Ottar Jarl och också sonson till den förste Torgils. Torgils Torolvsson var son till Torolv Luseskägg och även han sonson till Torgils Haraldsson. Torgils Ulfsson Sprakalägg var son till Ulf Jarl av Västergötland och sonsonson till den förste Torgils. Hans sonson Torgils Ulfsson var son till Ulf Jarl (Danmark och England) och bror till Kata från Varnhem. Torgils Sprakalägg kan också ha haft en dotter som hette Ingegerd och gifte sig med en storman i Sörmland, med vilken hon bl a fick en Torgils (runsten). Han hade i varje fall

U344, Orkestastenen, där Torkel Höge som tog ut danagäld nämns. Bild av Bering. Ständigt denne Torgils... Torgils Ottarsson, jarlsämne, nämns lika litet som Torgils Ulfsson Jarl omnämns under sin verkliga identitet. Men jag är säker på att Ottar Jarl av Västergötland hade en äldre son med det namnet. Den yngre, kände sonen var Björn Bredske, som hade lämnat landet eftersom det var Torgils som skulle ta över, och ändå var Björn den som blev berömd! Torgils Ottarsson var som Prince Charles. I åratal stod han beredd att ta över som jarl, anonym och trogen, och troligen var det i praktiken han som gjorde jobbet, för Ottar var verkligen mycket gammal när han föll. De var sega, de där torgilssönerna, Ottar, Håkan Gamle och Torolv Luseskägg. Självklart fick deras egna äldsta söner namnet Torgils. Håkans pojke kallades dock Toste. Sorgligt nog tycks Torgils Ottarsson aldrig ha kommit till skott, utan istället ha fallit bredvid sin far 974 när de var ute och jagade Håkon Jarl av Norge. D

Kata, foto taget genom glasruta Det är fascinerande att man har hittat Katas grav och med hjälp av DNA lyckats göra sig en bild av henne. Visst kan man föreställa sig att hon hade en riktigt rödhårig son, framför allt om hennes man också bar på röda gener. Jag måste ju medge att jag har snöat in på namngivningsreglerna och visst kan det vara en del tokigt i mina antaganden som baserar sig på runstenarna i Västergötland, men de är i alla fall värda att tänka på. Tyvärr är ingenting alls klart i historieskrivningen när det gäller Sprakaläggsfamiljen och det beror på att i princip alla vedertagna fakta om Styrbjörn Starkes bakgrund är helt fel. Det räcker att man luskar det allra minsta så ser man det. Om man däremot utgår från Magnus Minneskölds teori om att Styrbjörns mor var Gyda Tostesdotter så stämmer mycket mera. Den morbror Ulf som då uppfostrade honom var Ulf Jarl av Västergötland och han blev en bitter motståndare till Erik Segersäll. Innan han föll på Fyrisvallarna gift

Kung Olavs flotta, bild av Christian Krohg i Heimskringla Slaget vid Helge å handlar mycket om relationer. När kung Knut hade ett fast tag om England började han titta på hur han skulle kunna bygga ut sin makt åt andra håll. Hans tidigare kompanjon Olav Haraldsson hade ett bra tag varit självständig kung i Norge. Nu kom Knut och erbjöd Olav att bli lydkonung och betala skatt till honom. Självklart tyckte inte Olav att det var någon bra idé. Knut försökte fjäska in sig med den svenske kungen Anund Jakob, men han var inte intresserad av att låta danskarna bli en större maktfaktor än de redan var. I Danmark och England var Ulf Jarl en viktig man. Han var son till Torgils Sprakalägg, jarl av Skåne, och Astrid Haraldsdotter av Danmark, och sonson till Ulf Jarl av Västergötland. Dessutom var han gift med Sven Tveskäggs och Sigrid Storrådas dotter Estrid och far till Sven Estridsson, Åsbjörn och Björn, samt fosterfar till kung Knuts son Hardeknut. Men egentligen borde Ulf Jarl enligt na

Den här stenen i väggen till Råda kyrka utanför Lidköping berättar om Gunne Torkelsson, som stupade när kungar kämpade. Man vet inte varifrån den kommer ursprungligen och vilket slag som nämns. Alltsedan jag läste om historien om Harald Grenske som flydde från Viken till Skoglar-Toste och om drottning Astrid, även hon från Viken, som flydde till Håkan Gamle, har jag funderat på hur många mäktiga släkter det egentligen kan ha funnits på ett begränsat område. Man bör tänka på att de här mäktiga familjerna inte bara ägde en eller två gårdar. Även den i källorna inte nämnde Olof Nacke från runstenarna kring Leksberg ägde femton gårdar. Jag tror att de hängde ihop rätt så bra, alla stormannafamiljer. En intressant sak är ju det här med att man enligt den gamla traditionen inte hade rätt att bara kalla sina barn något förnämt, eftersom namnen skulle visa varifrån man kom. På något sätt var man tvungen att ha en relation till barnens namngivare. (Det ändrade sig ju med de kristna dopna

Kämpande män, bildsten från Smiss, Gotland. Historiska museet. Efter kung Stenkil utbröt kaos i den svenska kungalängden. Först ut var Erik och Erik som regerade samtidigt och sedan möjligen slog ihjäl varandra. Men vilka var de här snubbarna? Det påstås att en kallades Erik hedningen och skulle ta hand om blotet i Uppsala, medan den andra var kristen (Stenkils son?) och skulle sköta resten. Hittills har jag kommit på fyra möjligheter. Därvid har jag också "med öppet sinne" tittat på Magnus Minneskölds och Lars Ulwencreutz förslag, utan att vara 100% övertygad. Sven Jarl och Holmfrid Eriksdotter var föräldrar till Kung Kol/Sverker Svensson som blev urgammal (se tidigare inlägg). Han hade bl a en son som hette Erik, en halvbror till Blot-Sven, som kan ha varit den man kallar Erik hedningen. Sigurd Jarl av Västergötland var troligen gift med en halvsyster till Erik Segersäll, d v s en N.N. Emundsdotter. En son till henne kunde ha hetat Emund Sigurdsson och i sin tur h

  Det finns funderingar på om liljestenarna har ett samband med handeln österut. Helga (Olga, S:a Helena) av Könugård (Kiev) blev tidigt änka och kämpade för att hålla ihop riket för sin son skull. Därför tackade hon nej till alla friare, för vid ett äktenskap skulle sonens chans att ta över minska. Svjatoslav visade ingen större tacksamhet. Knappt hade han blivit myndig, d v s blivit 15 - 16 år, så rev han åt sig makten från mamma, som under hans barndom byggt upp en välfungerande infrastruktur och varit en mycket kompetent regent. Svjatoslav hade visserligen uppfostrats och utbildats av Helgas nordiska samarbetspartner, men han verkar inte ha haft mycket nordiskt i sig. Han beskrivs av samtiden som klädd på östeuropeiskt sätt och hans religion var varken nordisk eller kristen utan rysk. Det är tveksamt om hans kunskap i den s k danska tungan var särskilt stora. Helga hade nog inte haft mycket tid att ge honom hemspråksundervisning. Det verkar ha varit annat med barnbarnen.

  Den fascinerande Kata från Varnhem som man har kunnat rekonstruera genom DNA levde i början av 1000-talet. Med hennes generation dog många av de gamla nordiska namnen ut. Efter denna tid var det främst kristna dopnamn som gällde, ifall det nu inte fanns särskilt förnäma namn i släkten, som smällde högre. Namn som Torgils och Ingeborg t ex. Namnet Kata är annars bara känt från en runsten i Skåne. Det gör det troligt att även vår Kata var skånska. Kvinnor flyttade normalt sett till sin mans släkt när de gifte sig. Men det finns undantag även i Katas släkt. På stenen i Varnhem står det: Kättil gjorde denna sten efter Kata sin hustru, Torgils syster . Tyvärr får vi väl nästan utgå från att det inte var helt sant. Egentligen hade han nog velat göra precis som Tole på Kållandsö 100 år tidigare; sätta en sten med texten: Tole satte denna sten efter Torkel, sin släkting . Jag tror att det viktigaste för Kättil var att visa att han var svåger med Torgils än att hans hustru blev i

  På bilden Leif Olson som munk. Informationen i Husaby kyrka på flera språk är det han som har översatt och talat in på band. Kristina Carlsson har skrivit boken "Var går gränsen", som bl a finns att köpa på museet i Skara. Den handlar om hur kristendomen spreds i Västergötland under tidig medeltid. Man kan se på en karta var kyrkplatser från tiden före 1100 var belägna, och där sticker nuvarande Skaraborg ut. Husaby tycks ha haft tidigkristna gravar från en tid innan någon kyrka var uppförd och "vi får stöd för antagandet att just Husaby utgjorde en av de platser i landskapet där den nya läran först vann insteg" (Maria Vretemark). På andra ställen i boken får man intrycket att den makthavande eliten låg bakom införandet av kristendomen.  Förutom Sigrid Storrådas klan vet man inte mycket om någon speciell maktelit under den här tiden. Det fanns en annan familj i trakten, dit jarlsämbetet gick när Ulf Jarl försvann ur bilden (Sigurd Jarl och, som jag t

Om Astrid, Olof Skötkonungs äldsta dotter, berättas det att hon växte upp hos en storman som hette Egil i Västergötland. Han bör ha hört till Sigrids släkt. Jag tror att Skoglar-Toste på gamla dagar gifte om sig med en norsk kvinna, N. N. Egilsdotter (Egil är främst ett norskt namn) och fick en sladdis, en yngre halvbror till Sigrid Storråda. Sigrid var väl född ca 958 - 960 eftersom hon gifte sig 975. Hennes äldre syskon Ulf och i alla fall Gyda kan ha varit 15 år äldre än hon, med tanke på att hennes son Styrbjörn bör ha varit jämnårig med Sigrid. Egil måste vara född senast i början av 980-talet, för jag ser tydliga tecken på att Toste dog vid den tiden (närmare bestämt märks det på att Ulf Jarl kände sig fri att helt ta ställning för Styrbjörn och mot kung Erik, vilket Toste inte kan ha velat, med tanke på att han hade gift bort Sigrid med Erik och måste ha försökt hålla de oundvikliga konflikterna nere). När Astrid Olofsdotter, senast 1008 när hon var i princip giftasvuxen, d

  Jag kan inte släppa det här med Sven Håkonsson Jarl av Lade och hans son. Hela den här släkten är full av ond, bråd död och även sonens bekantskapskrets var ute och surrade i hela världen, utdelade och tog emot hugg och slag, men Herr Svensson slog sig ner i godan ro i östra Sverige, gifte sig flera gånger, fick otaliga barn och dog vid nästan 90 års ålder. Se föregående inlägg. Runstenarna hittade jag inte på nätet förrän jag hade klurat ihop sambandet, men jag tycker ju att någon annan kunde ha gått andra vägen, för det är ju inte så att runstenarna och namnen på dem är okända. Det borde ju ha ringt en klocka... Sigrid verkar ha lagt in ett veto mot att hennes barn uppkallade sina barn efter fadern, Erik Segersäll. Men Holmfrid kan som sagt ha varit lurig, för i namnet Sverker döljer sig ju Erik. Sverker är annars helt omotiverat enligt namngivningsreglerna. Och Karl också. Men jag tror att Karl, uttalat Kol, är hans dopnamn. Om han nu kom till Sverige under Olof Skötk

  Sigurd Jarl mördades av sin bror Grjotgard. Håkon Jarl mördades av sin träl Karg vid Olav Tryggvasons maktövertagande. Hans söner Erik Jarl och Sven Jarl fick tillbaka Norge efter slaget vid Svolder genom att acceptera att vara vasaller till Sven Tveskägg och Olof Skötkonung. Erik Jarl var i England när Olav Haraldsson kom till Norge och ställde krav på att bli kung. Hans son Håkon Eriksson Jarl följde efter en kort tid senare. När han dog 1029 sägs ladejarlarnas ätt ha dött ut på svärdssidan. För Sven Jarl dog redan 1016. Men det var det där med en son till Sven Jarl. Envist upprepar släktforskare att det fanns en son till Sven Jarl som hette Sverker Karl Svensson och hörde till ynglingaätten. Det låter kanske inte så seriöst, men om han hade haft en son, så skulle han ha varit tvungen att bege sig till Sverige 1016. Plötsligt hittar vi svensk historias förste kung Karl när han begravs 1088 i Kaga. Nu var väl Kung Kol (Karl) ingen kung på riktigt. Det var mera en heders

U 513, foto Uwezi Anund och Erik och Håkon och Ingvar reste denna sten efter Ragnar, sin broder. Gud hjälpe hans ande.   U 540, foto Håkan Svensson Xauxa Erik och Håkon och Ingvar och Ragnhild, de... Han blev död i Grekland. Gud och Guds moder hjälpe hans själ. De här runstenarna i Uppland, den första från Rimbo kyrka, den andra från Husby-Lyhundra kyrka anses eventuellt höra till Ingvarsstenarna. De är hur som helst otroligt intressanta och stödjer min tes att Sven Jarls och Holmfrids växte upp i Sverige. Sven-Erik/Sverker/Karl/Kung Kol Svensson blev mycket gammal och han kan ha haft flera kullar barn. Jag har ju redan framfört tanken på att hans dotter Holmfrid/Helena gifte sig med Inge Stenkil och blev mor till Blot-Sven. Samt att Sverker växte upp tillsammans med Ingvar/Ivar den Vittfarnes bror, och på gamla dagar var gift med Ingvars dotter. Namnen på de här stenarna passar perfekt på barnbarn till Sven Jarl och Holmfrid Eriksdotter. Gissningsvis var deras son ock

  När Sven Jarl av Norge fick fly till Sverige, där han troligen dog (möjligen tog han sig vidare till Ryssland, men i alla fall dog han 1016 enligt samstämmiga källor), kom hans två yngre barn till släkten i Sverige. Han hade ju varit gift med Holmfrid, Olof Skötkonungs syster, men hon var mycket möjligt redan avliden vid den här tiden. I tes 12 har jag funderat på släktskapet med Blot-Sven och Karl Sunesson Jarl av Västergötland. Man ska tänka på att namnen Sven och Karl inte förekom i de här svenska släkterna vid denna tid. Gyda Svensdotter fick komma till den västgötska släkten och vid sitt giftermål med Sven Estridsson levde hon hos Anund Jakob. P g a missförstånd kallades även fosterdottern ibland för Anundsdotter. Det är vad jag tror. Nåväl. Min teori enligt namngivningsreglerna:  Svens och Holmfrids son Sverker - i hans namn döljer sig såväl farsnamnet Sven, som det av Sigrid Storråda tabubelagda namnet Erik - skickades till en stormannafamilj i Östergötland