Slaget vid Helge å
Slaget vid Helge å handlar mycket om relationer. När kung Knut hade ett fast tag om England började han titta på hur han skulle kunna bygga ut sin makt åt andra håll. Hans tidigare kompanjon Olav Haraldsson hade ett bra tag varit självständig kung i Norge. Nu kom Knut och erbjöd Olav att bli lydkonung och betala skatt till honom. Självklart tyckte inte Olav att det var någon bra idé. Knut försökte fjäska in sig med den svenske kungen Anund Jakob, men han var inte intresserad av att låta danskarna bli en större maktfaktor än de redan var.
I Danmark och England var Ulf Jarl en viktig man. Han var son till Torgils Sprakalägg, jarl av Skåne, och Astrid Haraldsdotter av Danmark, och sonson till Ulf Jarl av Västergötland. Dessutom var han gift med Sven Tveskäggs och Sigrid Storrådas dotter Estrid och far till Sven Estridsson, Åsbjörn och Björn, samt fosterfar till kung Knuts son Hardeknut. Men egentligen borde Ulf Jarl enligt namngivningsreglerna ha haft en son som hette Torgils, och vad hände egentligen med jarlsdömet Skåne? Jag tror att Ulf satte in sin son Torgils som jarl över Skåne och att det är denne son som nämns på Katas sten i Varnhem. Torgils och Kata var i så fall syskon och barn till Ulf Jarl och kungadottern Estrid.
Ulf Jarls roll i slaget vid Helge å är något otydlig. Han var inte helt nöjd med kung Knut och såg till att danskarna valde Hardeknut till kung istället för fadern. Troligen tyckte han att Knut tog munnen alldeles för full. Man ska tänka på att han var släkt även med den svenska kungen. Vid den här tiden tog Anund Jakob kontakt med Ulf Jarl i Danmark. De var nog överens om att det skulle vara bra om Knut försvann ur bilden. Kata Ulfsdotter hade hunnit bli giftasvuxen. För att visa sin goda vilja gifte Ulf bort henne med Kättil från Varnhem, som jag kopplar samman både med Sigrid Storrådas familj och kung Olof Björnsson med förbindelser till den östdanska/skånska tidigare kungafamiljen. Se släkttavla. Men han verkar inte ha velat kompromettera sig helt.
Slaget vid Helge å beskrivs överhuvudtaget något motsägelsefullt. Det kan vara så att Knut 1025 kom farande och angrep Sigtuna, där Ragnvaldssönerna Eilif och Ulf uppehöll sig. Han tycks ha segrat och verkar ha ockuperat den delen av Sverige. Bl a ska han ha slagit mynt i Sigtuna. Eilif och Ulf Jarl åkte väl hem till Gårdarike efteråt. Ofta blandas de ihop med kusinerna, men Eilif Torgilsson bör ha varit i England och Ulf Jarl kan ju inte öppet ha krigat mot Knut.
Hursomhelst stod nog slaget vid Helge å vid Kristianstad, trots att det finns andra teorier. Olav av Norge kom farande med alla sina skepp och Anund Jakob var också med. Olav härjade på Själland och Anund Jakob i Skåne, troligen delvis för att straffa Knut för hans angrepp på Uppland. Det kan ha irriterat Ulf Jarl, för Skåne var hans, eller hans sons. Men ingen var beredd på att kung Knut skulle agera så snabbt. Illa kvickt seglade han med sin flotta över Nordsjön och stängde in norrmännen i Östersjön. Här vann han slaget över svenskar och norrmän. Ulf Jarl var nu definitivt på Knuts sida. Norrmännen fick lämna skeppen på stranden och traska hem till fots över Götaland. Utom en gammal vikingahövding som insåg att han inte skulle orka en lång fotvandring och lyckades passera spärren genom att låtsas att han seglade en fiskebåt.
Men det var inte frid och fröjd mellan de mäktiga danskarna. Knut accepterade inte att Ulf hade satt in Hardeknut som dansk kung. Ett stort gräl bröt ut, enligt sagan när de spelade schack, och det slutade med att Knut lät mörda sin svåger Ulf i kyrkan. Vilket var ett stort tabu.
Någon gång måste Knut ha hävt ockupationen av Uppland. I varje fall hävde han snart blockaden av Öresund, så norrmännen kunde hämta sin flotta. Dock maktkampen mellan Knut och Olav var inte över.
