Vad Anund Jakob erbjöd Ulf Jarl

 

Kung Anes Sten i An(n)estad (Frisagårdens by), Främmestad, sätts i samband med kung Anund Jakob. Främmestad ska ha varit en av byarna som Sigrid Storrådas familj ägde. Anund Jakob var hennes sonson. Om mina teorier stämmer var Anund Jakob gift med Gyda, Egil Tostessons dotter, som alltså var Sigrids halvbrorsdotter. Det var mycket ingifte i den familjen.

Knut Svensson den store av England och Danmark började bli lite väl mäktig och nu sträckte han ut sina tentakler till Norge och Sverige. Inte för att han skulle kunna regera alla dessa länder ensam och samtidigt, men han kunde göra deras kungar till lydkungar. I Danmark hade hans bror Harald skött jobbet, men när han dog 1018, fick först Torkel höge från 1023 fram till sin död 1024 och sedan Ulf Torgilsson (Sprakalägg) Jarl ta över som riksföreståndare och förmyndare till den lille kungasonen. Han var ju gift med Knuts halvsyster Estrid, som liksom han hade Skoglar-Tostes blod i ådrorna. 

Olav Haraldsson av Norge var inte beredd att börja betala skatt till Knut. Av vilken anledning skulle han göra det? Anund Jakob av Sverige tänkte inte heller ge Knut sitt stöd mot sin svåger Olav. Snarare tvärtom. Han sökte upp Ulf Jarl i Roskilde.

Förslaget bör ha varit att Olav och Anund Jakob på något sätt skulle ta livet av Knut med stöd av Ulf. Ulf skulle därefter helt enkelt behålla ämbetet som riksföreståndare av Danmark, men nu inte tills Knuts son blev vuxen, utan tills hans egen son, Sven Ulfsson/Estridsson, var gammal nog. Hans äldste son Torgils var ju son till hans första fru, och fick nöja sig med att vara jarl av Skåne. Men Sven var son till Estrid, Sven Tveskäggs och Sigrid Storrådas dotter, och tillräckligt kunglig för att sitta på Danmarks tron.

Sådana avtal beseglades på den tiden normalt sett med äktenskap mellan familjerna. Anund Jakob hade något ont om arvingar, så han fick titta på vad hans frus släkt kunde bidraga med. Tostesläkten var aldrig nödbedd när det gällde giftermål som kunde uppvärdera dem. Och eftersom Ulf strängt taget också hörde dit (han var sonson till Sigrids bror Ulf), så var detta lika viktigt för honom.

Ulf kunde erbjuda sin äldsta dotter Kata. Hans första fru hade varit dotter till hirdmannen Sven Ballungsson. Kata var inte så förnäm på mödernet som sina halvsyskon, men de var inte på långa vägar giftasvuxna. Och Kata var i rätt ålder.

Anund Jakob kontrade med Kättil Toresson från Varnhem. Han var fosterbror till Ålov Åkesson av Palnertokesläkten. Själv var han son till Tore Skorpa och en av Egils döttrar, d v s systerson till drottning Gyda. På fädernet härstammade han från kung Olof Björnsson. 

Ulf Jarl och Anund Jakob tog i hand på detta. Bröllopet stod och Kata flyttade till Varnhem.

Men kung Knut var inte nöjd med de svenska och norska kungarna. Han skulle ta tag i Olav senare, men alla visste att kung Anund Jakob helst höll sig i Västergötland med sin hird och sällan uppehöll sig i Sigtuna- och Uppsalatrakten, som stod rätt så obevakad. Så Knuts skepp seglade uppför den svenska östkusten, in i Mälaren och slog till. Här hade dock Eilif och Ulf Ragnvaldsson Jarl uppdraget att försvara trakten. De var uppvuxna i Gårdarike, men hade kvar kontakten med sitt hemland. Men Knuts flotta överrumplade och besegrade dem, och de drog hem till Ryssland med svansen mellan benen. Det var en triumf för Knut att kunna låta prägla sina egna mynt i Anund Jakobs verkstad i Sigtuna!

Den svenske kungen var upprörd! Vad var det för sätt? Han informerade genast sin norske kollega, som satte igång att härja på Själland. Själv tog Anund Jakob den andra sidan av sundet, nämligen Skåne. Nu var det Ulf Jarl som blev upprörd! Va? Skåne var ju Torgils Ulfssons jarlsdöme. Han började tvivla på att samarbetet med Anund Jakob var meningsfullt. Och kung Knut visade mer styrka än den svenske kungen. Medan nu även norrmännen var inne i Östersjön kom han personligen med en stor flotta och stängde in dem. Ulf Jarl fattade ett beslut. Man vet vad man har, men inte vad man får. Han skulle ge kung Knut sitt stöd när slaget stod.

Vid slaget vid Helge å var Ulf Jarl på den danska sidan. Men ryktet om hans dotters äktenskap med den svenske kungens hustrus systerson kan ha nått Knut. Han hade inte heller uppskattat att Ulf låtit välja Hardeknut Knutsson till kung och därmed avsatt Knut. Och dessutom vann han ständigt i schack. Nej, det blev dags att ta död på den äregirige jarlen...