Om när kristendomen kom till Västergötland
På bilden Leif Olson som munk. Informationen i Husaby kyrka på flera språk är det han som har översatt och talat in på band.
Kristina Carlsson har skrivit boken "Var går gränsen", som bl a finns att köpa på museet i Skara. Den handlar om hur kristendomen spreds i Västergötland under tidig medeltid. Man kan se på en karta var kyrkplatser från tiden före 1100 var belägna, och där sticker nuvarande Skaraborg ut. Husaby tycks ha haft tidigkristna gravar från en tid innan någon kyrka var uppförd och "vi får stöd för antagandet att just Husaby utgjorde en av de platser i landskapet där den nya läran först vann insteg" (Maria Vretemark). På andra ställen i boken får man intrycket att den makthavande eliten låg bakom införandet av kristendomen.
Förutom Sigrid Storrådas klan vet man inte mycket om någon speciell maktelit under den här tiden. Det fanns en annan familj i trakten, dit jarlsämbetet gick när Ulf Jarl försvann ur bilden (Sigurd Jarl och, som jag tror, hans son Emund Jarl - fast det står lagman i källorna). På Hisingen nämns Eilif (troligen Ulf Jarls svärfar) och Roe som mäktiga män vid denna tid. På Kållandsö fanns familjen som reste en sten över sin förbindelse med den första Torgils (se fliken Tidigt 900-tal). Vi har lagman Lum(bers) släkt. En del eller alla nämnda familjer kan hänga ihop med varandra. Och det bör ha funnits en stormannafamilj i Varnhem, d v s Kättils familj; han som gifte sig med Kata från utställningen. Man får inte direkt intrycket av att Sigrid var kristen (förutom att hon säkert för konvenansens skull lät döpa sig när hon gifte sig med Sven Tveskägg). I o f s kan sagan om Olav Tryggvasons frieri (där han kallar Sigrid hundhedning) vara grovt osann.
Men det finns andra familjemedlemmar. Som jag har visat på andra ställen (tanken kommer ursprungligen från "Magnus Minnesköld") hade Sigrid troligen en syster som hette Gyda och var gift med kung Olof Björnsson. Deras son Styrbjörn ska knappast ha varit kristen (om det är sant att han offrade till Tor), men Gyda och kanske även Olof kan ha varit det. Jag bygger resonemanget på de två tvillingsrunstenarna som tidigare har funnits på Husaby kyrkogård. Den ena är rest av en Gyrid (Gyda) och den andra till minne av Styrbjörn. Det betyder inte att far och son blev begravda där. Runstenarna har inte heller något kristet budskap, men att de blev uppställda just i Husaby måste ha haft en orsak. Man påstår att kung Olof (som blev förgiftad) blev lagd i hög i Uppland. Styrbjörn föll på Fyrisvallarna. Jag tror att drottning Gyda först reste en sten till minne efter sin man Olof. Den som främst hade ett intresse av hans död var Erik (senare Segersäll) som därefter inte behövde dela makten med Olof, men det kan också ha funnits en religionsaspekt med. Vem vet? Sedan gick det några år. Det var en svår konflikt för Skoglar-Tostes familj. En dotter hade blivit änka, troligen för att Erik förgiftat hennes man och gjort hennes son faderlös. Den andra gifte sig med Erik. En dotter förlorade alltså sin plats som drottning, den andra tog upp handsken. Och en son blev jarl och samtidigt fosterfar till den faderlöse Styrbjörn, som nu växte upp och krävde delaktighet i makten.
Om det som föregick slaget vid Fyrisvallarna har jag skrivit på andra ställen, och efteråt kan Gyda ha rest stenen efter sin fallne son Styrbjörn.
Varnhem var ett annat starkt fäste för kristendomen. Vid tiden för slaget på Fyrisvallarna levde inte Kata på det som kallas Kata gård. Hennes tid var på andra sidan år 1000. Runstenen i Varnhem säger: Kättil gjorde denna sten efter Kata sin hustru, Torgils syster. Kata är ett ovanligt namn, i alla fall i Västergötland. Det förekommer dock på en runsten i Skåne. Alltså gifte sig Kättil med en flicka från Skåne, som var syster till Torgils. Intressant är förstås namnet Torgils och att han nämns på stenen. Torgils bör ha varit en viktig person.
Namngivningsreglerna enligt Peter Lawaetz, och Magnus Minneskölds åsikt om att Sigrid Storrådas familj härstammade från Torgils Haraldsson, son till Harald Hårfagre och Gyda Eriksdotter av Norge, passar återigen in perfekt.
Tidigare har jag framfört tanken att Ulf Tostesson Jarl (enligt namngivningsreglerna) hade en son, Torgils, som han tog med sig till Danmark och gifte bort med kung Harald Blåtands dotter. Detta var alltså den Torgils Sprakalägg som blev jarl av Skåne efter att Toke stupat (tillsammans med Ulf Jarl och en hel del andra) på Fyrisvallarna. Bortsett från döttrarna Gyda (som gifte sig med Godwin Wulfnotsson i England) och Ingegerd (som hamnade i Sörmland), så fanns det minst tre söner (Ulf Torgilsson Jarl, Björn Torgilsson Jarl och Eilaf Torgilsson Jarl) som enligt namngivningsreglerna bör ha gett sin äldste son namnet Torgils. Någon av dem var enligt resonemanget far till den på runstenen nämnde Torgils och till Kata, som genom giftemålet återbördades till familjens ursprung Västergötland.
Styrbjörns och Tyra Haraldsdotters son Torgils kan f ö inte ha grundad Sprakaläggsfamiljen - det går inte kronologiskt sett - men jag har på annat ställe visat att han mycket möjligt var den Toste som Ulf av Borresta nämner på en runsten som brandskattare av England (1006), tillsammans med Torkel Höge (1012) och Knut Svensson (1018).
