Stormannafamiljer i Västergötland
Den här stenen i väggen till Råda kyrka utanför Lidköping berättar om Gunne Torkelsson, som stupade när kungar kämpade. Man vet inte varifrån den kommer ursprungligen och vilket slag som nämns.
Alltsedan jag läste om historien om Harald Grenske som flydde från Viken till Skoglar-Toste och om drottning Astrid, även hon från Viken, som flydde till Håkan Gamle, har jag funderat på hur många mäktiga släkter det egentligen kan ha funnits på ett begränsat område. Man bör tänka på att de här mäktiga familjerna inte bara ägde en eller två gårdar. Även den i källorna inte nämnde Olof Nacke från runstenarna kring Leksberg ägde femton gårdar. Jag tror att de hängde ihop rätt så bra, alla stormannafamiljer.
En intressant sak är ju det här med att man enligt den gamla traditionen inte hade rätt att bara kalla sina barn något förnämt, eftersom namnen skulle visa varifrån man kom. På något sätt var man tvungen att ha en relation till barnens namngivare. (Det ändrade sig ju med de kristna dopnamnen.) Vissa namn var mycket mera exklusiva än andra. I o m att stormän ägde många gårdar kunde de vara spridda över landskapet. Det måste ju också innebära att en pojke som föddes i Leksberg senare kunde ta över en av gårdarna t ex nära Varnhem.
Runstenarna kring Leksberg har också en relation till Danmark, som man kan se på namnen. En stormannafamilj som bevisligen tidigt på 900-talet hade starka relationer till Danmark var Ottar Jarls släkt. Ottar var enligt min övertygelse en farbror till Skoglar-Toste. Senare flyttade även medlemmar av den grenen till Danmark, bl a Ulf Jarl.
Vad hände med alla ens gårdar om man flyttade utomlands? Att låta gårdar ärvas genom generationer var hög status och gårdar var ingenting man gjorde sig av med i onödan. När kungen drog in gårdar till kronan skedde det mot det allmänna rättsmedvetandet. Erik Segersäll konfiskerade de gårdar som Åke (han som i Sigrids uppdrag rövade hem kungadottern) ärvt av Ottar Jarl, men det nämns inga andra fall i Sverige. Harald Hårfagre hade gett sina söner olika delar av Norge (det fungerade väl finfint, eftersom han själv exproprierat bönder i stor skala), och bara för att Torgils flyttade till Västergötland gav han väl inte upp det norska arvet. Som jag ser det var det hans son Torolv Luseskägg som tog över de norska gårdarna. När Ulf Jarl tog ställning mot kung Erik och drog till Danmark verkar han inte ha förlorat sin egendom. Sonen Ragnvald Jarl tycks inte ha varit utblottad. När även han flyttade till Ryssland fanns det möjligen någon arvinge kvar, som vi inte känner till.
För att återkomma till namngivningsreglerna, så var Olof och Björn kungliga namn, även om Björn kunde förekomma i andra familjer. Två kvinnonamn på runstenarna i Mariestadstrakten är intressanta. Det nämns en Gonnor. Detta namn är känt från den östdanska/skånska kungafamiljen. Även en fosterdotter Oluf/Ålov (det finns olika stavningar) nämns. Bortsett från Ålov i de norska ladejarlarnas släkt, som jag inte tror har med stenen att göra, så är Ålov Stevnersdotter känd från jomsvikingsagan. Hon var en norsk-walesisk kungadotter som uppfostrades av Björn Bredske, son till Ottar Jarl av Västergötland. Och sedan gifte hon sig med Palnertoke och blev mor till bl a Åke och Palner/Pallig.
Nedanstående är spekulationer.
Tidigare har jag kommit fram till att Torkel Höge (samt Sigfred/Sigvalde, Hemming och Tova) Haraldsson av Danmark bör ha haft en Torgilsdotter som mor. Vi har nu den påtänkte jarlen Torgils Ottarsson som föll med sin far 974 när Håkon Jarl härjade i Västergötland. I sitt första äktenskap kan han ha blivit far till Ingegerd Torgilsdotter som gifte sig med Strut-Harald av Danmark. I denna släkt förekom det kungliga kvinnonamnet Gonnor. Ingenting hindrar att Strut-Harald och Ingegerd hade ännu en dotter, som blev bortgift med Olof Nacke från runstenarna i Leksberg. Gonnor reste ju en sten över Olof Nacke, Torkel (Olofssons) fader, när han dog. Torkel har förstås sitt namn från tidigare Torgils (det är samma namn). Det är mycket möjligt att Torkel var far till Gunne som föll när kungar kämpade (t ex vid Helge å) enligt runstenen ovan.
Vem var då Olof Nacke? Han hade ett kungligt namn måste man säga och om han fick gifta sig med Strut-Haralds dotter kan han inte ha varit någon vanlig bonde. Hur ska vi pussla in honom med en av de två kung Olof vi känner till? Ja, Olof Skötkonung kan vi nog avskriva, men vi har Olof Björnsson, han som blev förgiftad (av Erik Segersäll?). Även om han var gift med Gyda Tostesdotter betyder inte det att han bara var far till hennes son Styrbjörn. Anknytningen till Västergötland kanske inte heller fanns bara genom Gyda (se även inlägg om hennes runstenar på Husaby kyrkogård).
Om kung Olof Björnsson hade haft en son utom äktenskapet hade denne kunnat kräva makt. Då hade vi troligtvis hört talas om honom. Men han kan ha haft en frillodotter, t o m av god familj. NN Olofsdotter kan i sin tur ha fått söner, t ex en Olof (Nacke) och en Björn (Kjälke, lagman).
Men vad jag i första hand har letat efter, var vem den här stormannen från Varnhem kunde vara, som Kata gifte sig med. Kättil, vem var det? Och varför skulle en mäktig medlem av Sprakaläggsklanen gifta bort sin dotter med en okänd bonde i Västergötland? Nej, Kättil måste ha haft påbrå.
I Leksberg reste den gamle mannen Tore skorpa en sten över sin son Kättil och sin fosterdotter Ålov. Kan det vara så att Kättil var alibi för att Tore skulle kunna skryta med att han var fosterfar till Ålov av den förnäma danska ätten, på samma sätt som Kättil (om det var samme Kättil) några år tidigare använt Kata som alibi för att kunna framhäva att hans svåger var den förnäme Torgils, och Tole från Otterstad inte ens brytt sig om ett alibi, utan dragit till med sin ingifte släkting Torgils utan några krusiduller?
Katas man Kättil hette alltså i så fall Kättil Toresson. Vem var hans mor? Ja, en viktig storman efter att de andra grenarna av Skoglar-Tostes klan hade försvunnit, var Egil, som jag tror en halvbror till Sigrid Storråda. Dels hade Egil nog en dotter som hette Gyda och gifte sig med Anund Jakob, men han kan också ha haft en dotter som gifte sig med Tore Skorpa. Denne Tore kan ha varit bror/halvbror till Olof Nacke och Björn Kjälke Lagman. Deras gemensamma mor skulle alltså vara en kunglig NN Olofsdotter. De var ju om sig och kring sig. Man såg alltid till att göra bra giften.
Men finns det någon mer högättad Tore i källorna? Ja, det finns det faktiskt. Det finns en lagman Tore Räv från Gökhem. Om Tore Skorpa var far till Kättil Toresson, Katas man, kunde deras gemensamma son ha varit Tore Räv Kättilsson, som då skulle ha varit syssling till Gunne Torkelsson från stenen i Råda kyrka. Och är det inte så att Kata verkar något rödlätt. Hennes son kan ha varit riktigt rödhårig om han hade anlag även från fadern. Och vi har ju senare en Håkan Röde från Västergötland, som jag tror kan ha något med Egil att göra. Men det kommer en annan gång.
