Tes 13: Ingvar Vittfarne var fosterbror till Kung Kol

 

När Sven Jarl av Norge fick fly till Sverige, där han troligen dog (möjligen tog han sig vidare till Ryssland, men i alla fall dog han 1016 enligt samstämmiga källor), kom hans två yngre barn till släkten i Sverige. Han hade ju varit gift med Holmfrid, Olof Skötkonungs syster, men hon var mycket möjligt redan avliden vid den här tiden.

I tes 12 har jag funderat på släktskapet med Blot-Sven och Karl Sunesson Jarl av Västergötland. Man ska tänka på att namnen Sven och Karl inte förekom i de här svenska släkterna vid denna tid.

Gyda Svensdotter fick komma till den västgötska släkten och vid sitt giftermål med Sven Estridsson levde hon hos Anund Jakob. P g a missförstånd kallades även fosterdottern ibland för Anundsdotter. Det är vad jag tror.

Nåväl. Min teori enligt namngivningsreglerna: 

Svens och Holmfrids son Sverker - i hans namn döljer sig såväl farsnamnet Sven, som det av Sigrid Storråda tabubelagda namnet Erik - skickades till en stormannafamilj i Östergötland eller Närke, där namnet Ivar/Ingvar förekom.

Sven-Erik/Sverker kallades efter sitt dop Karl, uttalat Kol. P g a sin förnäma bakgrund och rikedom - han ska ha varit ute på vikingatåg med islänningar - kallades han senare Kung Kol. Han föddes ca 1002 - 1005 och blev väldigt gammal. Vid denna tid föddes även Ingvar/Ivar Vittfarne. 

Det här är min teori: 

Ingvars bror hette Sigtrygg. Karl/Kol Svensson växte som fosterbarn upp med Sigtrygg. Men Ingvar/Ivar skickades i sin tur iväg till Emund Åkesson i Västergötland som fosterbarn. Emund var son till Sigrid Storrådas dotter, som kanske hette Ingegerd, och till Åke som väl kom från Ottar Jarls gren; han var alltså också en släkting till Sigrid.

Ca 1030 - 1035 blir Sigtrygg far till en son som får heta Ingvar/Ivar, antingen efter en äldre släkting eller efter brodern som nu ger sig av i österled.

Den här resan i österled blir en katastrof. En stor del av Sveriges unga män faller, även Emund Åkessons söner och fosterson. Runstenar vittnar om den stora sorgen.

Sagan påstår att Ingvar gav sig av för att han inte hade chans att bli kung. Ja, även om han hade varit Emund Åkessons biologiske son, så skulle han väl i detta läge ha haft små chanser. En del tror därför att det är tal om Emund gamles son. Det sägs i andra sagor att det handlar om en Emund från Ringerike i Norge, men det verkar ännu mera långsökt.

Ingvar Sigtryggsson får i alla fall ca 1060 en son som får heta Sune, troligen efter morfar och en flicka, som vi inte vet namnet på. Kung Kol är gissningsvis änkling, för han är i 60-årsåldern. Men när flickan blir giftasvuxen blir hon bortgift med den förnäma gubben, Holmfrids son, och blir styvmor till Blot-Sven, som ju enligt källor var släkt med Edsvärajarlen Karl Sunesson. Med släktskapet var det väl alltså si och så.

Hennes bror Sune får sonen Karl (1098), förstås uppkallad efter Kung Kol, och även sonen Ivar med Astrid Ogmundadotter av Norge, en mycket högställd kvinna.