Sigrid Storrådas tid

  Rikard I av Normandiet var sonson till den berömde Rollo (se teorin om dennes östdanska/orkneyrötter) och son till Vilhelm Långsvärd och en bortrövad flicka från Bretagne som hette Sprota. När Vilhelm dog gifte sig Sprota med en mjölnare. När Rikard var liten låg han en gång mycket illa till. Då reste Björn/Bernard, bror till Torf-Einar (se teorin om Björns östdanska/orkneyrötter), hem till Danmark för att mobilisera hjälp. Troligen var det bl a den unge Harald (senare Blåtand) som ledde vikingarna. Strut-Haralds faster Gonnor var eller hade varit gift med Ranulf de Crépon (Röreksson), och Björn hade alltså växt upp i hennes släkt i Skåne eller på Själland, så det var naturligt för honom att be danskarna om hjälp. Rikard kallades den orädde. Sans-peur. Senare gifte sig Rikard med Hugo den stores dotter Emma. Ungefär vid den tiden som hon dog var det kört igen. En typ som hette Teobald hotade Normandiet. Detta var 963, och nu var det sonen Torf Björnsson, som åkte hem till Danmark...

  Det här är i o f s en ganska djärv tes. Se tes 30. Den kristne norske kungen Håkon den Gode föll 961 och efterlämnade en ca 6-årig dotter. Jag tror att Håkon Sigurdsson från Lade från första början var insatt som tronföljare till Håkon den Gode (se vattenösningen), som villkor för att den hedniske Sigurd Jarl skulle ställa upp för kungen, vilket han också gjorde, verkligen till 100%. Men när kung Adelstein dog och Håkon drabbades av samvetskval för att han inte lyckats kristna Norge, började han på allvar inse att han inte kunde/ville upprätthålla sin del av avtalet. Vi vet att han fick en dotter som fick heta Tora, men ingenting mer, och många antar att hon var dotter till en obetydlig frilla. Men om nu Håkon av någon anledning från början inte ville gifta sig och få barn (kyskhetslöfte?) och vid denna tid omprövade detta beslut, så är det minst lika troligt att han tog sig en kristen brud. Och varifrån skulle han ha fått henne? Jo, från England.  Håkon och hans engelska br...

  They try too hard... Det är inte släktskapet på faderns sida, utan på moderns som ställer frågor. Varför betonas Åstas moderskap så otroligt i sagan? Idogt hamrar författaren in detta i vårt medvetande. Stackars Åsta blev bedragen och när hon sedan kränkt sökte upp pappa Gudbrand Kula ville han sätta ut ungen i skogen. (På samma sätt diktades en historia upp om Vagns fru, d v s hans barns mor. Det var jätteviktigt att bevisa att Ingeborg Torgilsdotter var dotter till en annars okänd norsk bonde, så ingen skulle få för sig något annat... Se inlägg om Vagn. Annars var ju kvinnorna inte så viktiga att hålla reda på i sagorna.) Som jag beskriver i det förra inlägget: Det är logiskt att Harald Grenske av Viken var lierad med Håkon Jarl under dennes storhetstid 971 - 995, innan den fick ett plötsligt slut. Håkon Jarl hade flera frillor och ungar än man säkert kan veta, men att han hade det, verkar rätt klart, bara inte vilka. Så varför skulle inte Harald fått en av döttrarna till fru. ...

  Jag tycker ändå att verkar finnas ett samband mellan Gudröd, sonen Harald, Sigrid och Åsta, trots att det finns tvivel. T ex kallar Åsta och Sigurd Syr en son för Harald. Det verkar inte finnas ont blod mellan dem och den döde Harald Grenske. Säg nu att sagorna inte är alltför långt från sanningen. Vi kan ju försöka ta bort otrovärdiga detaljer och fundera på hur det skulle fungera. 995 var Harald Grenske ca 42 år. Han bör alltså ha varit gift tidigare. 971 gjorde Harald Blåtand honom till underkung av Viken (som var danskt område). Med vem (förutom Blåtand, som redan gett honom allt han kunde begära) skulle en ung uppåtsträvande norsk underkung vilja liera sig? Jo, med Håkon Jarl, Norges härskare 971 - 995. Håkon hade nog flera barn än känt, så det är inte omöjligt att han gifte bort någon dotter med Harald. Men hon skulle ju vara i rätt ålder också, så det kan väl hända att det inte gick 971. Men säg att bröllopet stod någon gång kring 980. Om Haralds fru hade tur, så kunde hon...

  Enligt tidigare kunskapsläge var Harald Grenske son till kung Gudröd från Viken och sonson till kungasonen Björn Farman Haraldsson. Numera ifrågasätter många att han var son till Gudröd, ja t o m om Gudröd har existerat. Det är litet lurigt, för Harald Grenske ingår som far till Olav den helige i berättelserna som ska uppvärdera denne. Om Harald inte härstammade från kung Harald Hårfagre, så hade Olav mycket mindre legitimitet som kung. Vad som sägs är att Harald Grenske uppfostrades hos Roe den Vite, Herse av Grenland, tillsammans med den jämnårige och senare mytomspunne Rane den Vittfarne Roesson. När Gudröd mördades av Erikssönerna flydde han via Grenland tillsammans med sin fosterbror till Skoglar-Toste i Västergötland, som utbildade honom till viking. 971 ska gossarna ha varit 18 år och Harald ska då ha fått sin fars tidigare rike i Viken av Harald Blåtand. Alltså var Harald född ca 953 och därmed 10-11 år när han kom till Toste. Han kan ju ha följt med på vikingafärder ca 9...

  Funderingar som redan finns mera utförligt beskrivna i tidigare inlägg: Sigurd Jarl av Lade ställde upp för kung Håkon på villkor att jarlssonen Håkon skulle bli kung efter denne. (Det är på samma sätt som Olav II. fick legitimitet genom att Olav I. varit hans fadder.) Av någon anledning verkar kungen mellan 936 och 954 inte ha funderat på att skaffa familj. 954 när Adelstein av England dog uppstod den stora religionskonflikten i o m att Håkon fick dåligt samvete. Utåt medlade Sigurd Jarl och ställde sig skyddande framför kung Håkon, men det har bör ha varit stora gräl mellan dem. Ca 955 föddes Tora Håkonsdotter av okänd mor. Om nu inte Tora var ett misstag, utan en strategiväxel på kungens sida: Han insåg nu att Ladejarlarna aldrig skulle låta döpa sig och ville ha en kristen arvinge. För detta behövde han en kristen drottning och högättade kristna flickor var i Norge bristvara år 954. Vart skulle han då ha vänt sig? Jo, till England. Han kan ha hört sig för efter en lämplig fam...

    När Håkon, 15 år, återkom till Norge, måste Sigurd, som vid hans födelse upptagit honom som fosterson (fast Håkon sedan försvann ut ur bilden under lång tid), ha sett chansen att få se sin egen nyfödde son som kung av Norge. Jag tror inte att han var så oegennyttig, trots allt. Han bör ha ställt villkor för att hjälpa den blivande kungen, som visserligen (troligen) hade fått silver att muta stormännen med, men inte hade några kontakter, utom dem som Sigurd förmedlade. Villkoret var att Håkon Sigurdsson skulle bli kung efter Håkon Haraldsson. Dels var nu den blivande kung Håkon ung och utlämnad till sin mentor, dels bör han ha trott att han lätt som en plätt skulle kunna omvända Norge till kristendomen (och Sigurd kan ha trott att han skulle kunna återbörda kungen till sina fäders tro). Han kan, som delvis uppfostrad i ett kloster, ha avgett ett kyskhetslöfte, kanske tills hans uppdrag var fullbordat, för han verkar inte ha haft någon drottning eller ha velat skaffa barn - ...