Strut-Haralds kusin Gonnors äktenskap med Rikard Jarl av Normandiet

 

Rikard I av Normandiet var sonson till den berömde Rollo (se teorin om dennes östdanska/orkneyrötter) och son till Vilhelm Långsvärd och en bortrövad flicka från Bretagne som hette Sprota. När Vilhelm dog gifte sig Sprota med en mjölnare.

När Rikard var liten låg han en gång mycket illa till. Då reste Björn/Bernard, bror till Torf-Einar (se teorin om Björns östdanska/orkneyrötter), hem till Danmark för att mobilisera hjälp. Troligen var det bl a den unge Harald (senare Blåtand) som ledde vikingarna. Strut-Haralds faster Gonnor var eller hade varit gift med Ranulf de Crépon (Röreksson), och Björn hade alltså växt upp i hennes släkt i Skåne eller på Själland, så det var naturligt för honom att be danskarna om hjälp.

Rikard kallades den orädde. Sans-peur.

Senare gifte sig Rikard med Hugo den stores dotter Emma. Ungefär vid den tiden som hon dog var det kört igen. En typ som hette Teobald hotade Normandiet. Detta var 963, och nu var det sonen Torf Björnsson, som åkte hem till Danmark för att skaffa hjälp. Det östdanska kungahuset hade enligt Peter Lawaetz teori uppgått i det återförenade Danmark och tronföljaren Strut-Harald var bara jarl av Själland, även om han räknades som den förnämsta jarlen i Danmark och hade fått en fin hatt som tecken på sin överlägsenhet. Han drog ändå iväg till Normandiet för att hjälpa Rikard. Det påstås att Harald Blåtand var för gammal för att deltaga, men stämmer inte. Jag tror att han helt enkelt inte prioriterade detta, då han nyligen blivit kung. Vikingarna seglade uppför Seine och gjorde det de var bäst på. Och sedan var Teobald lugn.

Ca 965 gifte sig nu Rikard med Gonnor d y, dotter till Gonnor d ä, som enligt namngivningsreglerna verkar ha dött i barnsäng, och till Ranulf de Crépon. Ranulf låter som "Sjövarg", i varje fall var väl även han också av dansk ätt.

Man kan utgå från att det handlade om att förnya förbundet mellan östdanskarna och Normandiet.

Det finns en ganska otrovärdig historia, som skrevs av Robert de Torigny (Torgny?) ca 200 år senare, som handlar om hur Rikard blev ihop med Gonnor. Han var ute och jagade i skogen när han fick se en flicka som hette Seinfreda som han genast ville lära känna mera intimt. Men Seinfreda sa att hon var gift med skogsvaktaren. Rikard borde ta hennes syster Gonnor istället, så då gjorde han det.

Det är förstås dumheter. Gonnor var ju av kungaätt. Berättelsen ska väl försöka förklara varför Gonnors och Rikards äktenskap inte gällde från början. De var enligt kyrkan bara sambos. Fast för vikingarna var det avsikten som räknades. Om familjerna var överens och man firade bröllop, så var det ett äktenskap. Det var ju också möjligt att från början säga att detta bara var ett frilloäktenskap, så kunde mannen hålla ryggen fri ifall det skulle dyka upp någon ännu förnämare dam.

Gonnor var mor till Rikard II, till ärkebiskop Robert och till Emma som var gift med två kungar, varav den siste var Knut den store, son till Sven Tveskägg och Gunhild av Polen. Svens farmor var Tyra av Östdanmark, så Emma och Knut var släkt. Rikard II var farfar till Vilhelm erövraren.