Sigrid Storrådas tid

  Enligt tidigare kunskapsläge var Harald Grenske son till kung Gudröd från Viken och sonson till kungasonen Björn Farman Haraldsson. Numera ifrågasätter många att han var son till Gudröd, ja t o m om Gudröd har existerat. Det är litet lurigt, för Harald Grenske ingår som far till Olav den helige i berättelserna som ska uppvärdera denne. Om Harald inte härstammade från kung Harald Hårfagre, så hade Olav mycket mindre legitimitet som kung. Vad som sägs är att Harald Grenske uppfostrades hos Roe den Vite, Herse av Grenland, tillsammans med den jämnårige och senare mytomspunne Rane den Vittfarne Roesson. När Gudröd mördades av Erikssönerna flydde han via Grenland tillsammans med sin fosterbror till Skoglar-Toste i Västergötland, som utbildade honom till viking. 971 ska gossarna ha varit 18 år och Harald ska då ha fått sin fars tidigare rike i Viken av Harald Blåtand. Alltså var Harald född ca 953 och därmed 10-11 år när han kom till Toste. Han kan ju ha följt med på vikingafärder ca 9...

  Funderingar som redan finns mera utförligt beskrivna i tidigare inlägg: Sigurd Jarl av Lade ställde upp för kung Håkon på villkor att jarlssonen Håkon skulle bli kung efter denne. (Det är på samma sätt som Olav II. fick legitimitet genom att Olav I. varit hans fadder.) Av någon anledning verkar kungen mellan 936 och 954 inte ha funderat på att skaffa familj. 954 när Adelstein av England dog uppstod den stora religionskonflikten i o m att Håkon fick dåligt samvete. Utåt medlade Sigurd Jarl och ställde sig skyddande framför kung Håkon, men det har bör ha varit stora gräl mellan dem. Ca 955 föddes Tora Håkonsdotter av okänd mor. Om nu inte Tora var ett misstag, utan en strategiväxel på kungens sida: Han insåg nu att Ladejarlarna aldrig skulle låta döpa sig och ville ha en kristen arvinge. För detta behövde han en kristen drottning och högättade kristna flickor var i Norge bristvara år 954. Vart skulle han då ha vänt sig? Jo, till England. Han kan ha hört sig för efter en lämplig fam...

    När Håkon, 15 år, återkom till Norge, måste Sigurd, som vid hans födelse upptagit honom som fosterson (fast Håkon sedan försvann ut ur bilden under lång tid), ha sett chansen att få se sin egen nyfödde son som kung av Norge. Jag tror inte att han var så oegennyttig, trots allt. Han bör ha ställt villkor för att hjälpa den blivande kungen, som visserligen (troligen) hade fått silver att muta stormännen med, men inte hade några kontakter, utom dem som Sigurd förmedlade. Villkoret var att Håkon Sigurdsson skulle bli kung efter Håkon Haraldsson. Dels var nu den blivande kung Håkon ung och utlämnad till sin mentor, dels bör han ha trott att han lätt som en plätt skulle kunna omvända Norge till kristendomen (och Sigurd kan ha trott att han skulle kunna återbörda kungen till sina fäders tro). Han kan, som delvis uppfostrad i ett kloster, ha avgett ett kyskhetslöfte, kanske tills hans uppdrag var fullbordat, för han verkar inte ha haft någon drottning eller ha velat skaffa barn - ...

  Kung Adelstein i England hade ju en skola för fördrivna kungasöner. I varje fall Allan av Bretagne och Håkon av Norge var döpta hednabarn som sedan sponsrades och insattes på tronen i sina hemländer. När det gäller Håkon tror jag att han och Gorm av Danmark (f d Jorvik) gavs samma villkor när de blev kungar i sina respektive hemländer. Adelstein hade en hållhake på sin svåger Henrik av "Tyskland" och det är faktiskt möjligt att avsättningen av kung Gnupa ingick i en komplott för att sätta Gorm på tronen och kristna Danmark. De andra stammarna/nationerna vid Östersjökusten kristnades även ungefär vid denna tid. Men för att återgå till de nordiska länderna, förutom Finland som nog var hednisk länge till. Danmarks kristnande gick nog någorlunda snabbt från 930-talet och framåt. Sista 9-årsbloter 934. Gorm insattes som kung 936. Tre danska biskopar insattes 948. Början av 960-talet Harald Blåtands möte med biskop Poppo och dennes underverk (men jag tror att han sedan länge var ...

    Nej, jag tror inte att Olof Björnsson var kung över Sverige, men däremot att han från det att han blev vuxen/gifte sig/blev far till Björn kan ha kallats kung. Om Magnus Minneskölds teori stämmer och Olof gifte sig med Gyda, Sigrid Storrådas syster, skulle det ha varit logiskt att han blev underkung över Västergötland under kung Emund. Gydas runstenar i Husaby tyder på ett sammanhang med den senare kyrkplatsen. Om man nu ser Sverige från dansk sida: Danmarks sista nioårsblot var 934. Från 936 var de danska härskarna kristna. Rekapitulation: Kung Gnupa blev tvångsdöpt. Kung Henrik skulle knappast ha godkänt en hednisk efterföljare till Gnupa om han nu gjort sig mödan att tvångsdöpa denne. Enligt min åsikt blev kung Gorm kung av Danmark samtidigt som kung Harald blev det av Norge under samma villkor, satta av Adelstein av England. 948 utnämndes tre inhemska biskopar i Danmark. I början av 960-talet ska kung Harald ha fått en andlig upplevelse, d v s Poppos underverk, och de...

  Sven Tveskägg, detalj ur bild av Lorenz Frølich Jag har argumenterat för att Sven Tveskägg fick namnet Sven, därför att hans far Harald Blåtand inte erkände honom, och att fosterfadern Palnertoke därför fick dra till med "pojken". Då tänkte jag mig att Sven var född ca 965. Enligt namngivningsreglerna borde han ha hetat Gorm, under förutsättning att farfar Gorm hade avlidit innan Sven föddes. Men om Harald hade fått en son innan fadern dog, så borde denne enligt reglerna inte ha hetat Gorm. Visserligen hade han kunnat få namnet, enligt knäsättnings- och vasserösningsritualen, men det var inte det vanligaste. Även av andra orsaker tror jag nu att Sven snarare var född ca 960, men om Gorm dog 962 skulle det stödja teorin. Hade Gorm avlidit 958, som en del säger, så borde förstås Sven ha fått hans namn. Men jag tror att det var Knut som 958 begravdes i högen. Argumentationen faller naturligtvis om man utgår från att Harald inte erkände Sven.

  Foto: Wikipedia, Szilas, norra högen 948 insattes tre inhemska biskopar i Danmark. De bör ha varit högättade, vilket visar att kristendomen redan hade kommit en bit på väg i Danmark.  Norra högen fanns redan då. Någon gång på 950-talet dog drottning Tyra, sörjd och saknad av kung Gorm och hela folket, och begravdes - troligen där. Därefter ställdes hennes minnessten upp och det byggdes en enorm skeppssättning kring gravhögen. Exakt vem som begravdes där är inte helt utrett (se nedan), men det hittades bl a ett bronskors därinne. De som var begravda var där flyttades, men resten av innehållet i graven blev kvar, tills gravplundrare kom och ställde till oreda. Det är troligt att Gorm ville bli begravd där med Tyra, men så föll - enligt min och mångas, men inte allas, åsikt - Knut och begravdes där. I kyrkan som uppfördes senare har man undersökt en grav, där det låg en man i 40-50-årsåldern som dog 958. Det saknas en massa benknotor, vilket är förklarligt om det är Knuts ben, ...