Sigrid Storrådas tid

  Först och främst var Styrbjörn gift med Harald Blåtands dotter Tyra. Danskarna skulle stödja honom för att få en kristen kung på tronen. Planen var att bränna templet i Uppsala och göra Styrbjörn till kung.  Det var Uppland. Så till Västergötland. Här skulle också en kristen jarl regera. Ulf Jarls äldste son - han som inte finns i källorna under den beteckningen, men måste ha existerat enligt namngivningsreglerna och ha hetat Torgils efter farfar med smeknamnet Toste - fick gifta sig med Astrid av Danmark, dotter till Harald och Tova. Även Astrid som person hänger litet i luften. Det är inte jag som har uppfunnit henne, men någon källa har jag inte sett, bara antagandet, som troligen också bygger på namngivningsreglerna. Men nu var det hedningarna under Erik Segersäll som vann slaget på Fyrisvallarna, och därmed kunde Torgils Ulfsson Sprakalägg, som komprometterat sig genom äktenskapet med Astrid Haraldsdotter inte bli jarl av Västergötland. Harald Blåtand blev tvungen att hitta på e

  Det låter ju självklart, men har ofta diskuterats, bl a p g a naturbeskrivningarna. Nu har jag under mitt arbete kommit fram att hela den här perioden handlar om en kamp mellan religioner. Danskarna skulle aldrig ha stött Styrbjörn om det inte hade handlat om att sätta en kristen kung på tronen. Och om det handlade om en kamp mot hednareligionen, var skulle man då anfalla? Jo, naturligtvis Uppsala och de kultiska byggnaderna. Självklart kunde även försvararna komma på plats någorlunda snabbt, så det gick att utfäkta ett slag. Till skillnad mot när Håkon Jarl brände templet i Gudhem 974 och Ottar Jarl inte var beredd. Varför beskrivs slaget på Fyrisvallarna som en kamp mellan två hedningar? Jo, för att den hedniska sidan vann över den kristna, som skrev historien. Man ville inte utesluta denna händelse, men dock inte visa sin nesa. Ö h t måste man ta alla sagor med åtskilliga skopor salt och verkligen sålla agnarna från vetet. Så mycket är romantiserat, vilket förstås gör att det är s

  Först information: Guld-Harald, son till Knut Gormsson, ska ha plundrat söderöver och blivit rik som ett troll, samt tagit med sig en sydländsk skönhet som hustru till Danmark. 971 blev han dödad av Håkon Jarl, med godkännande av Harald Blåtand Gormsson, därför att han ville bli Blåtands medregent, samt p g a diverse intriger på jarlens sida.  964 - 966 plundrade vikingar i Spanien. Inga namn nämns. 968 - 971 kom vikingarna tillbaka, troligen delvis samma personer. Nu nämns att de anfördes av Kung Gundered (alternativt Gudröd). En källa påstår att nästan alla/många föll med Kung Gudröd. En annan att många kom undan. Obs att källorna kommer från fiendesidan, som kan ha ett intresse av att visa hur segerrik den var. Namnet Gorm ska vara en förkortning för Gudrum eller liknande. Den här uppgiften, som jag hittade på sidor om Scarborough, kan jag inte riktigt sortera in: Enligt Thorkelin (som strängt taget inte är en källa, om det rör sig om kännaren av Beowulf), så angrep danskarna unde

    År 936 blev Håkon Haraldsson Adalsteinfostre kung av Norge. Han hade fått stöd och med säkerhet silver från England för att göra Norge kristet och lyckades att ta makten utan att ta till våld. Erik Blodyx sjappade helt enkelt när han insåg att han inte hade något stöd. Ca 954/955 hände något. Dels på Blodyxfronten, för Erik föll i England, hans familj fick fly till Orkneyöarna (igen) och så skedde hans söners första angreppet på Norge. Sonen Gamle föll. Av allt att döma föddes kung Håkons dotter Tora, namngiven efter farmor Tora Mosterstong, ca 955. Ingen källa anger modern. Jag tror inte att hon var dotter till någon piga, utan till någon av så hög börd att Håkon erkände dottern. Problemet var att Håkon inte hade lyckats omvända speciellt många norrmän till kristendomen under sina första 20 år på tronen, beroende på att han hade hedningen Sigurd Jarl som mentor, så han måste ha gift sig med en icke-norsk flicka. Att Sigurd ställde upp till 100% för Håkon beror inte bara på att han

  974 fördes fredsförhandlingarna mellan segraren Otto II och förloraren Harald Blåtand vid Hals på Jylland. Otto var i princip bara ute efter att införa kristendomen överallt och kom inte med några skadeståndskrav, som jag kan se. Otto krävde att Sven, som Harald Blåtand vägrat erkänna, skulle döpas (och därmed erkännas som Haralds son). Han lät hämta honom från Palnertoke på Fyn, och dessutom den äldste sonen Pallig, för att nästa jarl på Fyn skulle vara kristen. Harald fick erbjuda honom sin andra dotter, Gunhild, som kompensation. (Jag tror att Tyra var förlovad med Björn av Sverige sedan barnsben, p g a att kung Olof och hans drottning var döpta.) Dessutom låg Håkon Jarl kvar i hamnen och väntade på lämpligt väder för att kunna resa hem. Han hade ställt upp till 100% som vasall för Harald Blåtand, men Otto gillade inte att Norge regerades av en hedning, så han tvångsdöpte Håkon och skickade med ett gäng präster som skulle ge jarlen kristendomsundervisning. Håkon blev ursinnig. Han

  Erik, Sven och Björn... På bilden av Christian Krohg ser vi Erik Jarl i förgrunden vid ett mycket senare tillfälle. Så här ser jag det.  När Dubrawka dog i Polen 977, fick hennes då fortfarande unge son Boleslaw (gissningsvis ca 10 år gammal), som varit som gisslan hos Kejsar Otto (I och II) sedan påsken 973 komma hem igen. Detta finns det källor på. Jag tror dessutom att Sven (Tveskägg) och Pallig från Fyn båda två hade varit gisslan hos Otto II sedan freden vid Hals 974 och att han skickade hem dem vid samma tillfälle. De var nu ca 17 år. I Danmark hade det varit stort missnöje med Harald Blåtand sedan freden, för han hade blivit tvungen att sätta igång kristningen på allvar nu. Sven fick vid hemkomsten Viken av Harald, d v s den delen som kung Tryggve hade ägt och som Harald av Danmark själv hade lagt rabarber på. Det kan hända att Sven blev vald till kung på andra ting runt om i landet, t ex på Fyn. Pallig fick gifta sig med Svens halvsyster Gunhild, i utbyte mot att Fyn skulle f