De missnöjda prinsarnas år - 977
Erik, Sven och Björn... På bilden av Christian Krohg ser vi Erik Jarl i förgrunden vid ett mycket senare tillfälle.
Så här ser jag det.
När Dubrawka dog i Polen 977, fick hennes då fortfarande unge son Boleslaw (gissningsvis ca 10 år gammal), som varit som gisslan hos Kejsar Otto (I och II) sedan påsken 973 komma hem igen. Detta finns det källor på. Jag tror dessutom att Sven (Tveskägg) och Pallig från Fyn båda två hade varit gisslan hos Otto II sedan freden vid Hals 974 och att han skickade hem dem vid samma tillfälle. De var nu ca 17 år. I Danmark hade det varit stort missnöje med Harald Blåtand sedan freden, för han hade blivit tvungen att sätta igång kristningen på allvar nu. Sven fick vid hemkomsten Viken av Harald, d v s den delen som kung Tryggve hade ägt och som Harald av Danmark själv hade lagt rabarber på. Det kan hända att Sven blev vald till kung på andra ting runt om i landet, t ex på Fyn. Pallig fick gifta sig med Svens halvsyster Gunhild, i utbyte mot att Fyn skulle få en kristen jarl i nästa generation, men Toke skickade istället iväg Pallig och Gunhild till England för att de skulle få mamma Ålovs engelska/waleska arv, och utnämnde den hedniske yngre sonen Åke till arvinge, som nu gifte sig med Torgunna av Bornholm. Så kung Harald blev ännu mera sur på Palnertoke.
I Norge hade Erik, son till Håkon Jarl, blivit avundsjuk på Skofte Skagesson, som sägs ha varit hans morbror, men som jag tror var hans mors fosterfar (se andra inlägg) och dödat honom. I sagan sägs han ha varit 10-12 år och att det var kung Harald av Danmark som gav honom Viken som jarlsdöme. Men jag tror att han var äldre, kanske 14 år, och att det var Sven av Danmark som gjorde honom till jarl.
I Sverige hade den faderlöse kungasonen Björn Olofsson presenterat sina krav på medbestämmanderätt varje år sedan kung Erik förgiftat kung Olof, och nu var han så vuxen att Erik inte skulle kunna komma undan. Jag tror att alla kände till sanningen om kung Olofs död och att Erik hade en ganska dålig ställning för att vara kung. Det blir för långt att gå in på allt detta här, men han var nu gift med Sigrid och hade gjort hennes bror Ulf till jarl av Västergötland. 977 var Björn myndig. P g a giftmordet på hans far ansågs Kung Erik säkert vara en "niding", men vad ska man som tingsman göra vid ett kungaval när det inte finns några alternativ. Det fanns det dock nu. Enligt sagan var det Björn som uppförde sig fruktansvärt, men säg nu att han hade hamnat i en fälla. Han ska ha kommit i bråk med en typ som hette Åke. Här ringer larmet för mig. Åke är ett typiskt namn från Ottar Jarls familj. Säg nu att de höll på att käfta om utspillt öl, det är väl möjligt. Men senare på kvällen sägs Björn ha dödat Åke. Att döda någon under ett gille var ett nidingsverk. En jättebra ursäkt för att påstå att Björn inte var lämpligt som kung. Säg att det var någon annan (som hatade Torgilssläkten...) dödade Åke och skyllde det på Björn. I sagan sägs det att Björn vägrade betala böterna. Normalt sett skulle hans fosterfar och morbror, Ulf, ha tagit sitt ansvar, men nu var det kung Erik som glad i hågen betalade skadeståndet till änkan. Och så kunde han visa på tinget att Björn var omogen och olämplig som kung och skicka honom i landsflykt. Hädanefter hette Björn Styrbjörn, för att han "inte kunde styra sig". Och Erik var ensam kung och hade kanske inte världens bästa förhållande till sin fru från Torgilssläkten.
