Sigrid Storrådas tid

  I tes 36 skrev jag om hur Pallig, son till Toke Palnersson Jarl/Palnertoke, blev döpt tillsammans med Sven Tveskägg år 974 och sedan fördes bort för att få en kristen uppfostran hos Otto II. Jag tror att Harald Blåtand blev tvungen att lova bort sin dotter Gunhild till Pallig i utbyte för detta, men å andra sidan var det i hans intresse att ha en kristen jarl på Fyn, som var lierad med honom genom äktenskap. Så Harald Blåtand var nog ganska nöjd med läget. Just då. 977 kom troligen Sven och Pallig hem, samtidigt som Boleslav, för att ha fullvuxna vikingar vid hovet var kanske inte så bra för Otto. Pallig var nog knappt 20 år och Sven 17. Harald Blåtands andra dotter Gunhild var 14 år och därmed i den ålder som flickor brukade giftas bort. Pallig och Gunhild kan ha gift sig på en gång. Men Pallig blev inte jarl av Fyn. Som vi vet ägde familjen mark på de brittiska öarna (där i princip alla var kristna), och eftersom Pallig var typ fördärvad genom sitt dop, så blev han istället skickad

  Jag har de senaste veckorna sysselsatt mig med religionsaspekten. För kyrkan och dess världsliga representanter, d v s kungar som Otto I t ex var det av högsta vikt att tillsätta kristna hövdingar, kungar och jarlar. Bortsett från allt annat hotade detta hedningarnas fysiska existens, om alla kristna nobbade deras frierier. De kunde helt enkelt inte få någon partner. När jag jobbar med vikingarna tittar jag på kronologin och vikingarnas interaktioner. De viktigaste länderna som de vid denna tid hade kontakt med ligger söder om Östersjön. Den absolut viktigaste makthavaren i området var kejsaren över Tyskland och Italien (modernt uttryckt) och denne var fram till 973 Otto I. Han satte tryck på sina grannar att låta döpa sig och missionera. Norröver var dessa grannar: Danmark, Obodriter och Polaner. År 967 var makthavarna på hela den södra östersjökusten kristna. Och därmed kommer vi till Sigrid Storråda. Det är egentligen ofattbart att spekulationer om att Erik Segersäll ska ha varit

    När kyrkan växte sig starkare uppstod oanade problem. En kristen kunde inte gifta sig med en hedning. Det var bara så. På Sigrid Storrådas tid var nästan alla kungahus i norra Europa kristna och det innebar att Erik Segersäll hade enorma problem med att få en drottning som kunde ge honom bra kontakter. Harald Blåtand och hans släktingar, jarlarna på Själlan och i Skåne var kristna. Det var däremot inte Toke Jarl på Fyn, så vitt jag kan se, och troligen inte heller Vesete på Bornholm. I Danmark verkar kristendomen ha sipprat ner uppifrån.   I Norge var väl de flesta asatroende, trots Håkon den Godes och Blodyxpojkarnas flitiga brännande av hednatempel (= mission). Och så har vi Sverige, där överklassen fortfarande var hednisk, fastän många vanliga västgötar verkar ha varit kristna. Tur för Erik att han fick den hedniska Sigrid då. Situationen var motsatt jämfört med Danmark. Även Erik Blodyx´ döpta söner hade problem. De verkar inte ha hittat några fruar i Norge. Tydligen fick de si

    Bild av Christian Krohg Jag har tidigare inte fått till timingen med Håkon Jarls plötsliga flykt till Danmark. Det ska ha varit vintern 969/970 som han låg och deppade i Harald Blåtands gästsäng och enligt uppgift ska det ha skett efter att han tog livet av sin farbror Grjotgard, som hade förrått sin bror, Håkons far Sigurd, år 962 och därmed förorsakad dennes död. Men överfallet på Grjotgard ska ha skett 965. Och därefter insåg väl Blodyxsläkten att de fick acceptera Håkon som jarl. Och det gick bra ett par år. Det finns en annan jättekonstig grej, och det är att Håkon Jarl, under den tiden som han hade vapenstillestånd med drottning Gunhild och hennes gossar, påstås ha jagat Olav Tryggvason genom Norge och Sverige. Allt i den (helgon-)sagan måste man inte tro på, men jag gissar att det var så här: Håkon Jarl var från början lierad med de mördade småkungarna i Viken (dit Olavs far hörde) och på Opplanden (varifrån bl a Olavs mor kom). Han kan inte ha haft något intresse av att för