Mordet på kung Olof
År 970 dog kung Emund Eriksson och tinget fick i uppdrag att välja en ny kung. Ett kungaval var emellertid inte särskilt fritt. En kandidat skulle vara så kunglig som möjligt och det var ett urval bland möjliga kungliga ansökande som var tingets uppgift. I Sverige fanns det två kungasöner med likvärdiga kvalifikationer. Den ene var kung Emunds son Erik Emundsson, den andre var kung Björns son Olof Björnsson. De hade vuxit upp tillsammans som bröder, men i själva verket var Olof ett slags gammelfarbror till Erik, fast han bara var några år äldre. Kung Björn den gamle hade fått en son som hette Erik vid unga år, farfar till den aktuelle Erik. Långt senare på sin ålderdom hade han fått Olof. Och däremellan Ingeborg som gifte sig med Ottar Jarl. Barn utom eller inom äktenskapet spelade vid denna tid ingen roll, utom kanske i speciellt ståndsmedvetna familjer som Harald Blåtands släkt. Först med kristendomen skiljdes mellan äkta och oäkta barn.
Tyvärr kunde tinget inte ena sig om vilken kungason som var ädlast, så de tog båda. Historiskt sett var det inte helt ovanligt, men ofta hade det inte heller gått så bra. Erik och Olof skulle nu regera tillsammans. Erik, son till den nyligen avlidne kungen, var ganska ung och inte gift. Olof Björnsson var däremot gift med Gyda ur samma klan som Ottar Jarl enligt Magnus Minneskölds övertygande teori.
Vi vet inte om båda kungar var missnöjda och om en maktkamp låg bakom. Allt vi vet är att kung Olof blev förgiftad och dog. Misstanken bör ha fallit på kung Erik, men å andra sidan var ju han den ende kvarvarande kungen, därmed mäktigast i landet, och bevis fanns förstås inga. Nu blev drottning Gyda Tostesdotter änka och den tolvårige sonen Björn faderlös, den Björn som senare blev berömd som Styrbjörn starke.
Det kan finnas en religiös aspekt på mordet. Flörtade Olof Björnsson med den nya religionen? En svensk eller norsk kung kunde vid den här tiden inte vara kristen. Han skulle leda blotfirandet. I Uppsalatrakten levde motståndet mot kristendomen kvar länge, men i Västergötland hade redan många låtit döpa sig. Jag bygger den här tanken på Gyda och de två tvillingrunstenarna som en gång stod på Husaby kyrkogård. Det skulle bara dröja 30 år innan den näste kung Olof blev döpt där och många tror att gudstjänstfirande och begravningar på senare platser för kyrkor skedde långt tidigare. På den ena stenen står det Gyrit lät... och på den andra ... över Styrbjörn. Se fliken 970-tal. Det är inte sagt att Olof och Styrbjörn begravdes där. Det kan också ha varit minnesstenar. Olof ska ha satts i hög i Uppland och Styrbjörn föll vid Fyris. Styrbjörn var f ö definitivt inte kristen. Men Olof kan som sagt åtminstone ha funderat på saken. Att han blev höglagd var knappast hans beslut. Jag tror även att drottning Gyda var den Gyda som senare gifte sig med Harald Blåtand strax före slaget vid Fyris. Att hon var kristen kan ha underlättat hans beslut. Vid denna tid hade han blivit ganska fanatiskt missionerande.
Nåväl. En kort tid senare kom Håkon Jarl ilsket plundrande genom Västergötland på landvägen hem till Norge. Han hade mot sin vilja blivit döpt av Harald Blåtand och Otto II och verkligen ingen man i detta läge ville stå i vägen för. Men det gjorde Ottar Jarl och hans son Torgils (som jag har räknat ut fanns, p g a namngivningsreglerna, även med tanke på personer i senare generationer, se här). Nu hade Västergötland ingen jarl och ingen blivande jarl. Att välja jarl var kungens jobb och nu kom drottning Gydas ambitiösa familj med kravet att nästa jarl skulle vara drottning Gydas bror Ulf. Kung Erik var faktiskt skyldig familjen något, nu när han gjort Gyda till änka. Precis som Ottar Jarl hade fått jobbet när han blev släkt med kungafamiljen genom att gifta sig med (den numera avlidna) Ingeborg, kung Olofs syster, så skulle Ulf bli släkt med kungen genom att hans yngre syster Sigrid gifte sig med kung Erik. Det tyckte Toste var en bra plan, och kung Erik som inte hade något speciellt bra nätverk och någon bättre brud på gång, gick med på detta.
Men mordet på kung Olof var inte på långa vägar glömt. Styrbjörn glömde det inte. Ulf Jarl, kungens man i Västergötland, blev fosterfar till sin systerson och varken han eller Gyda glömde det. Det utmynnade i slaget på Fyrisvallarna knappt femton år efter Olofs död. Här avgjordes historieskrivningen, för kung Erik vann och fick tillnamnet Segersäll. Vem ville då antyda att han låg bakom kung Olofs död? Men vem skulle det annars ha varit?
Stamtavlan över svenska kungar från Björn den gamle till Olof Skötkonung har jag lagt här.
