Tes 29: Håkon Sigurdsson var egentligen kung Håkons arvinge

 

Som bekant var Håkon Haraldsson/Håkon den gode/Håkon Adelsteinfostre yngste son till Kung Harald Hårfagre och hans frilla Tora, dotter till hersen på Sola och syster till Torleif Spake. Han föddes hastigt och lustigt av en slump hos den unge, barnlöse Sigurd Jarl av Lade, som såg detta som en gudavink. Han gav pojken sin fars namn, vilket enligt namngivningsreglerna var reserverat för den egne äldste sonen, och lovade att ta hand om Håkon, eftersom kungen var så gammal och i varje fall inte var en särskilt aktiv far. Vid den tiden var kungasonen Erik redan utsedd till medregent. Han drog sig inte för att ta livet av sina bröder, vilket gav honom tillnamnet Blodyx. Den gamle Harald verkar ha varit orolig för sin minsting, och när denne var i åttaårsåldern skickade han honom till England, där kung Adalstein hade en sorts skola för kungasöner. Planen var att dessa senare skulle åka hem och kristna sina länder. Harald Hårfagre dog när Håkon var 15 år. Kung Adalstein satte då sin plan i verket. Sigurd Jarl hade fortfarande inte blivit far, men antingen var hans fru Bergljot redan gravid, eller hon blev det ungefär när Håkon Haraldsson dök upp. I alla fall föddes Sigurds biologiske son vid denna tid och nu blir det intressant.

Sigurd Jarl, den gamle hedningen, gav som vi vet Kung Håkon sitt odelade stöd, även senare när denne fick för sig att införa kristendomen, även om Sigurd försökte förhindra just det.

Men nu har vi en 15-årig pojke som vill bli kung och som förutom kung Adalstein långt borta i England till en början bara har en person på sin sida. Det är Sigurd som måste göra allt lobbyarbete och se till att det engelska silvret delas ut till rätt personer. När då Sigurd säger till Håkon att han ska knäsätta och vattenösa den nyfödde pojken (som enligt sagan dessutom föddes på julnatten) har detta en mycket symbolisk betydelse. Håkon Haraldsson är därmed fadder (enligt både hednisk och kristen sed).

När Olav Haraldsson ville visa att han var legitim kung begrundade han det nämligen med att Olav Tryggvason varit hans dopfadder och givit honom sitt namn.

Håkon Sigurdsson fick visserligen farfars namn, men det var också kungens namn. Därmed verkar i alla fall hans biologiske far ha trott att hans son skulle kunna ta över tronen efter kung Håkon. Han kan mycket väl ha fått den 15-årige kungapretendenten att lova detta. Eftersom kungen under sin långa regeringstid inte fick någon son, kan det ha verkat självklart. Kanske även för Håkon Sigurdsson själv, men vi vet inte vad han hade för förhållande till kungen.

Kung Håkon bör ha räknat med att Sigurd Jarl skulle dö före honom, så han kunde införa kristendomen på allvar. Kungen lät i början bygga ett par kyrkor och han flyttade vinterblotet till samma datum som den kristna julen, men att börja bråka med Sigurd hedning vågade han väl inte. Inte förrän efter många år, när kung Adelstein dog och Håkon insåg att han hade brutit sitt löfte till denne, började han sätta tryck. Och det gick inte bra. Folket vände sig mot honom. Samtidigt föll Erik i England, och hans söner ville då ha makten i Norge. Det gjorde i o f s att norrmännen slöt upp bakom Håkon mot Eriks söner.

Så kom den dagen, då kung Håkon träffades av en pil och blev dödligt sårad. Då bad han att man skulle ropa tillbaka angriparna, Eriks söner, så en av dem skulle bli kung, för de var i alla fall döpta. I o m att Erikssönerna kom med vapenmakt så bortföll tingsmötets kungaval. Å andra sidan kan tinget ha bekräftat kungens beslut, för Erikssönerna var ju faktiskt kungasöner.

Om Håkon Sigurdsson nämns inte mycket vid denna tid. Men Sigurd Jarl verkar ha blivit väldigt besviken. Diplomatisk som han var accepterade han dock den nye kung Harald Eriksson, men utan entusiasm, vilket kränkte denne och framför allt dennes mor, änkedrottning Gunhild Gormsdotter, och så såg de till att göra sig av med Sigurd.

Men jag tror att Sigurd såg sin egen son som kungens rättmätige arvtagare/fosterson/fadderbarn och att kungen på sin dödsbädd bröt sitt löfte.

Senare blev ju Håkon Jarl i praktiken kung över Norge, även om han inte kallades kung.