Hur Kung Adalstein och Gorm tricksade ut Kung Henrik
Bild av August Carl Vilhelm Thomsen 1813 - 1886
Jag har funderat på hur det gick till när Gorm den Gamle blev kung av Danmark. Enligt Peter Lawaetz (fritt ur minnet) kallades Gorm till det tvådelade Danmark från England efter att Kung Henrik invaderat Hedeby och gjort Kung Gnupa omöjlig. Det var i princip samtidigt som Håkon, 15, återvände till Norge och avsatte sin halvbror Erik. Ett listigt avtal skulle ena Danmark i nästa (Knuts) generation.
Så här tror jag att det var. Gorm var son till Hardeknut som varit kung av Jorvik, men av olika anledningar var det inte ett alternativ för Gorm. Som son till en underkung i England var han döpt som kristen. Han kan länge ha tänkt på möjligheten att bli kung av ett enat Danmark. Gnupa var ett slags kusin till honom och regerade i västra Danmark. Genom att Gorm gifte sig med Tyra från östra Danmark och skickade sin äldste son Knut som fosterson dit förberedde han marken för ett enande.
Samtidigt hade Kung Adelstein en slags skola för (hedniska) kungasöner som blivit fördrivna. Den förste var Allan av Galland (Bretagne). Planen var att kristna Allan och insätta honom som kung av Bretagne. Det kan ha gett Gorm idén.
Han gick nu till Adelstein och presenterade sina förutsättningar. Adelstein var ganska pigg på att missionera resten av Europa. Oklart är hur långt i förväg detta planerades, för ca 8 år innan detta hände och innan Harald Hårfagre av Norge dog, så kom även Håkon, Haralds yngste son till England. Vem som initierade detta och varför är inte heller helt klart. Antingen vill Harald skydda sin minsting mot storebrorsan Erik Blodyx eller så var det Adelstein som ville odla fram en kristen norsk kung. I varje fall hade då Gorm bra förutsättningar för att bli en enande kung av hela Danmark, även om detta inte skulle ske förrän under Knuts tid.
936 var det dags, samma år som Harald Hårfagre av Norge dog. Kung Henrik av Franken/Saxen invaderade Gnupa och tvångsdöpte honom. Troligen gjorde han det på Kung Adelsteins påbud. Adelstein var hans svåger och någon som Henrik såg upp till. (Henriks kungliga anor var tveksamma och han hade - kanske felaktigt - intrycket av att Adelstein var mycket mera kunglig.) Det är inte sagt att han var informerad om att detta var starten till att göra Danmark dubbelt så starkt. Det är det jag menar med uttricksning.
Adelstein informerade nog inte heller Gorm om vad han hade för planer med den lille Håkon, för Gorm hade nyligen gift bort sin dotter Gunhild med Erik Blodyx och skulle inte gilla att höra att dottern skulle få gå i landsflykt som höggravid fjortis.
I alla fall vet vi en del om villkoren som uppställdes och jag gissar att det var samma för Gorm och Håkon.
Håkon fick ett fint svärd som hette Kvarnstensbitaren. Jag tror att Gorm fick svärdet Blåtand, som gick i arv till hans söner.
Håkon fick troligen engelskt silver att muta norska bönder med. Det fick i varje fall Olof Tryggvason och Olof Haraldsson senare, och i o m att maktövertagandet gick så smärtfritt, så tror jag att Håkon också fick det. I så fall fick även Gorm det, särskilt för att kompensera den östdanska sidan med. Kung Sigfred och hans söner Strut-Harald och Gorm av Skåne kunde behöva en belöning.
Gorm fick 15 år på sig för att införa kristendomen. Det fanns ett visst tryck från tysk/frankisk/saxisk sida. Håkon fick nog också 15 år på sig, men inget tryck. Däremot fick han stora samvetskval när Adelstein dog efter mer än 15 år utan att Håkon hade gjort sitt jobb.
Gorm och Håkon fick svära på att införa kristendomen. De fick även svära på att inte angripa England under Adalsteins tid, kanske även på att inte angripa Henriks rike under hans livstid. I varje fall var både Håkons och Gorms regering rätt så fridfull.
Men när Adalstein dog och Erik Blodyx inte var kvar i Jorvik kändes det okej för Gorm eller snarare för hans son Knut att anfalla England. Det gick dock inte som önskat, därav bilden. Sedan blev den yngre sonen Harald kung och jag tror att han kallades Blåtand efter faderns svärd.
