Thord Bonde Jarl av Småland (?)
Källorna som gäller Småland och dess hövdingar på vikingatiden är rätt så sparsamma. Vi har t ex rövarhistorien om hedningen Gunnar Gröpe från Värend med värmländskt-norskt-uppländskt påbrå som 1022 ska ha mördat Biskop Sigfrids systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman. Källan är en propagandaskrift från Växjö stift. Sigfrid ska ha döpt Olof Skötkonung 1008, sörjt sina släktingar 1022 och blivit biskop av Skara efter 1030. Om han ens funnits. Den här Gunnar Gröpe ska sedan ha jagats ut ur Småland och in i Blekinge av Olof Skötkonung (som dog 1022 och troligen hade andra problem än en rövarhövding). Gunnars gods Tjurby och Hof ska då ha dragits in till kronan. Enligt en annan källa ska Gunnar Gröpe före sin död ha huggit huvudet av ett troll och blivit stamfader till ätten Trolle.
En annan släkt som ska ha rötter i Småland ska vara Bonde-ätten, som jag i de senaste inläggen har skrivit om.
År 1068 blev Bonde stallare av England av med sina sista egendomar. Jag ser honom som Ulf Torgilsson Galiciefararen, som under sina härjningar på 1030 - 1040-talet i Spanien blev enormt rik. När han blivit bortdriven därifrån etablerade han sig i England. Både han och hustrun Bodil Håkonsdotter var av förnäm anglo-vikingabakgrund. Kung Edward Bekännaren av Wessex hade 1045 gift sig med Godwin Wulfnothsons och Gyda Torgilsdotters dotter Edith, men i början av 1050-talet blev det en fnurra på tråden mellan kungen och Godwin av politiska skäl. Men det var säkert ingen fördel att Edith förblev barnlös. Kungen blev senare helgonförklarad och då berättades det att barnlösheten berodde på kungens kyskhetslöfte. I mitt resonemang om Jedvard har jag ifrågaställt detta löfte. Jag tror att Ulf Bonde Torgilsson stallare hade en dotter som blev kungens frilla. Om hon hade fått en son så skulle historien ha sett annorlunda ut. Hur som helst, 1066 kom Vilhelm Erövraren, och fastän Bonde stallare gick över på hans sida, så hjälpte det inte.
Ulf äldste son Thurgot/Torgils Fagerskinna Ulfsson var gift med Thorgunna Vagnsdotter och etablerade sig troligen i Danmark. Thord Ulfsson Bonde gifte sig däremot med Edla Eriksdotter av Skara.
Vid denna tid (från 1066) var Stenkil Ragnvaldsson kung av Sverige. Han var fosterson till kung Emund och troligen gift med kungadottern Estrid Anundsdotter. Edla å sin sida var nog dotterdotter till kung Emund. Modern Edla Emundsdotter gifte sig med Erik Emundsson (son till Emund Åkesson och kungadottern Ingegerd (?) Eriksdotter), men dog i barnsäng. Edla Eriksson av Skara var alltså en högt uppsatt ung dam. Thord å sin sida var också av ytterst fin släkt, som kom från Sigrid Storrådas bror Ulfs linje via Skåne och senast England. Han hade säkert med sig en förmögenhet från England, men han hade inget land.
Jag tror inte att han blev jarl av Västergötland, för här var all mark redan upptagen. Men vad sägs om att Stenkil upprättade ett jarlsdöme i Småland? Småland hörde i princip till Sverige, men det var samtidigt så oattraktivt (som Värmland ungefär) att ingen var särskilt intresserad av det. Fast om Gunnar Gröpe blivit av med sina gods, så skulle ju det vara en bra början. Även i Franken (Tyskland) gav kejsaren vasaller marker i utkanterna av riket för att de skulle odla upp dem. Om Thord fick mark i Småland och p g a giftermålet med Edla ett jarlsämbete var det väl en win-win-situation för honom och Stenkil. För en jarl skulle helst var förbunden med kungen genom frändeskap.
Edla och Thord fick sonen Jedvard år 1070, uppkallad efter Thords fasters sambo kung Edward Bekännaren, som blev far till Erik den helige. Släkten Bonde ska ha alltså ha rötter från Småland och Östergötland. Men jag gissar att det även i Östergötland var något trångt om saligheten. Det gick nog inte så snabbt för Bondesläkten att få mark där, men kanske efter ett par generationer så... Däremot skulle jag kunna tänka mig att det inte fanns många mäktiga och rika i Småland som kunde konkurrera med den rika familjen från England. Det är inte sagt att Thord Jarl (?) och Edla bodde i Småland. Även Ragnvald Jarl av Östergötland ska ha föredragit Västergötland.
Obs att detta inlägg, som så många andra, sprudlar av obevisade antaganden. Å andra sidan är det mera logiskt än de historiska källor som påstår att Gunnar Gröpe var en berömd trollbekämpare eller berättar om tre sjungande och lysande huvuden som seglade omkring på Växjö-sjön.
