Var upplänningarna så fromma eller godhetssignalerade de?

-



Det här är Husaby kyrka och ingen uppländsk helgedom.

År 1008 ska Olof Skötkonung ha blivit döpt i Husaby i Västergötland. Vid denna tid var Sigtuna Upplands kristna stad, i motsats till resten av bygden, kan man förmoda. Det berättas om att de kristna fördrevs ur Uppland vid ett stort massdop ca 1008 och det verkar rätt så klart att både Olof Skötkonung och hans son Anund Jakob helst uppehöll sig i det kristna Västergötland. Kung Stenkil, som regerade fram till 1066, avrådde biskop Adalvard bestämt från att bränna ner det hedniska templet i Uppsala. Det tyder på att det fanns starka krafter som försvarade hedendomen. När Stenkil dog kämpade två personer som hette Erik om kungatronen. Den ene kan ha varit Stenkils son, den andre kallas ofta Erik Hedningen. 1084 var det dags för nioårsblotet i Uppsala. Kung Inge d ä vägrade att leda ceremonien. Då erbjöd sig hans svåger Blot-Sven att göra jobbet och blev vald till kung. Omkring 1087 återkom Inge och dödade den siste hedniske kungen. Det har ifrågasatts att de här hednakungarna verkligen har funnits. Uppland ska ju ha varit så kristet på den tiden. Som bevis anförs alla runstenar där den heliga modern, Mikael och andra helgon anropas. Och tänk på Ester som vallfärdade till Reichenau!

När det gäller runstenar började upplänningarna sätta upp runstenar när västgötarna slutade med detta. Nu började ju dokument på latin cirkulera i högre kretsar. Behövde man då runstenar? Var inte de lite överflödiga? Och 70% av alla dessa uppländska runstenar från och med 1000-talet är kristna. Gick det verkligen en väckelse genom Uppland under denna tid? Var den tidens människor så fromma? Eller ville de visa att de hade de rätta åsikterna, åtminstone utåt? Kanske var det som Twitter eller Facebook - titta här, jag är renlärig, jag tycker precis som man ska nuförtiden!?

Om man betraktar de här 2 - 3 runstenarna som jag ser som uppställda av Sven Jarls och Holmfrids barnbarn (Anund, Erik, Ragnhild, Håkon och de andra), så hör de till den kristna kategorin. Men tänk om Erik på runstenen var samma person som Erik hedningen? Tänk om han var bror till Blot-Sven? Ska man överhuvudtaget tro på runstenarnas proklamation? Ja, det tål att tänkas på. Kanske stod upplänningarna fortfarande med en fot i vardera lägret. Men det var inte mycket senare som man kan vara rätt så säker på att kristendomen hade segrat. Det syns bl a på namnen. På 1100-talet var det nog verkligen inte många hedningar kvar, i varje fall inte i högreståndsfamiljerna. Hur de fattiga såg på saken, det är svårare att sia om.

Men frågan kvarstår - var 1000-talets upplänningar helt uppriktiga med sina fromma runstenar?



Populära inlägg i den här bloggen

Tes 15: Släktskapet mellan Kata från Varnhem och Sigrid Storråda

-
Bild
  Den fascinerande Kata från Varnhem som man har kunnat rekonstruera genom DNA levde i början av 1000-talet. Med hennes generation dog många av de gamla nordiska namnen ut. Efter denna tid var det främst kristna dopnamn som gällde, ifall det nu inte fanns särskilt förnäma namn i släkten, som smällde högre. Namn som Torgils och Ingeborg t ex. Namnet Kata är annars bara känt från en runsten i Skåne. Det gör det troligt att även vår Kata var skånska. Kvinnor flyttade normalt sett till sin mans släkt när de gifte sig. Men det finns undantag även i Katas släkt. På stenen i Varnhem står det: Kättil gjorde denna sten efter Kata sin hustru, Torgils syster . Tyvärr får vi väl nästan utgå från att det inte var helt sant. Egentligen hade han nog velat göra precis som Tole på Kållandsö 100 år tidigare; sätta en sten med texten: Tole satte denna sten efter Torkel, sin släkting . Jag tror att det viktigaste för Kättil var att visa att han var svåger med Torgils än att hans hustru bl...
Läs mer

Edla Eriksdotter och hennes syster

-
Bild
  Erik den helige Det är väldigt fascinerande vad man ser när man ställer upp familjeträd. Vi har dels Edla Eriksdotter född 1045 och gift med Thord Ulfsson Bonde, son till Ulf Galiciefararen Torgilsson (ättling till Ulf Jarl av Västergötland och hans sonson Ulf Jarl av Danmark) och Bodil Håkonsdotter (Ladejarl). Edla måste vara dotterdotter till kung Emund Gamle och Astrid Njalsdotter. Hennes far var en Erik och jag har funderat på vilken Erik det var. Nu är jag rätt så säker på att hon var sondotter till Emund Åkesson och hans kungliga brud. Enligt namngivningsreglerna borde Erik Segersälls och Sigrid Storrådas äldsta dotter ha fått namnet Ingegerd/Ingeborg och några generationer senare hittar vi en Ingegerd i det danska kungahuset, där namnet annars inte finns. Alltså Edla och Thord fick Jedvard Thordsson Bonde som gifte sig med Cecilia Blot-Svensdotter och fick Erik Jedvardsson. Jag tror att han först var Erik Jarl och därefter Erik den helige. Dessutom fick Edla o...
Läs mer

Uppländska jarlar under senare vikingatid

-
Bild
Birger Brosa - en senare jarl Den första kungligt utsedde jarlen i Sverige var Ottar Torgilsson Jarl av Västergötland som gifte sig med kungadottern Ingeborg Olofsdotter. Han föll 974 i hög ålder tillsammans med sin son Torgils Ottarsson. 975 efterträddes han av sin brorsonson Ulf Tostesson Jarl, samtidigt som dennes syster Sigrid (Storråda) giftes bort med kung Erik Emundsson (Segersäll). När Ulf Jarl och hans äldste son Torgils (Sprakalägg) slog sig på Styrbjörns och danskarnas sida förlorade familjen jarlsämbetet. Det gick istället till Sigurd Jarl, troligen gift med en frillodotter till kung Emund, för Sigurd efterträddes av Emund, sannolikt hans son (han kallas dock lagman i källorna). Efter kung Eriks död 995 krävde Sigrid att Olof (Skötkonung) skulle fixa ett jarlsämbete till släktingen Ragnvald Ulfsson, men det i Västergötland var upptaget, så nu inrättades ett jobb i Östergötland, även om Ragnvald föredrog att hålla sig i Västergötland och göra livet svårt för Emund. Ragnv...
Läs mer