Vad hade Sven Estridsson egentligen för planer?
... eller det har varit i säck innan det kom i påse...
År 1026 när den lille Sven med sin lillebror Björn lämnades i Västergötland hos kung Anund Jakob var Uppland ockuperat av Knut den store. I det kungliga hushållet i Främmestad vid Nossan samlades förnäma flyktingar från grannländerna. Estrid Svensdotter, som var dotter till Sven Tveskägg och Sigrid Storråda, var nog rätt så upprörd. Hennes halvbror Knut hade låtit mörda hennes man Ulf Torgilsson Jarl. Nu när hon hade blivit mor, låg lojaliteten hos den egna avkomman. Ulf hade intrigerat med Anund Jakob och Olav Haraldsson, men bara för att lille Sven skulle kunna bli kung. Estrid skulle se till att kyrkan satte press på Knut och utdömde ett stort skadestånd till henne och därmed till Sven och Björn.
Sedan 10 år tillbaka levde också Gyda Svensdotter i Västergötland, först hos Egil Tostesson, men sedan fostersysterns bröllop hos Anund Jakob och hans fru Gyda. De var ungefär jämngamla, 16 år. Kung Anund Jakob var inte heller lastgammal, men ändå 10 år äldre än tjejerna. Därmed var ju faktiskt Sven Jarls och Holmfrids dotter gott och väl giftasvuxen när småpojkarna från Danmark fick asyl där, men någon make hade inte blivit utvald. Egentligen skulle hennes bror Sverker Karl/Kol Svensson, som blivit fosterson hos I(ng)varssläkten i östra Sverige, ta i detta, men han var ute och härjade med ett gäng islänningar och brydde sig visste inte.
Estrid Svensdotter och Anund Jakob såg möjligheterna. Tyvärr verkade det nu uteslutet att Sven någonsin skulle kunna bli kung av Danmark. Knut hade allt i ett fast grepp och även fått flera söner. Men i Norge blev Olav Haraldsson allt mindre omtyckt. Rent objektivt, förstås. För Anund Jakob och Olav var på samma sida. Med Astrid, Anund Jakobs syster hade Olav bara en dotter. Det ryktades förstås att han hade fått en pojke med sin frilla, men vem kunde veta om det var sant och om ungen skulle överleva småbarnsåldern. Så vem skulle ärva tronen om Olav dog?
I England fanns Erik Jarls son Håkon Jarl. Svens yngsta barn, Sverker och Gyda, hade flytt till Sverige efter slaget vid Nesjar. Sigrid var gift i Norge. Både Håkon och Sverker levde farligt, men Gyda var en frisk ung kvinna, som egentligen bara hotades av en framtida död i barnsäng. Ingenting talade emot att hon skulle leva i årtionden, så länge hon förblev ogift. Estrid föreslog att Sven skulle gifta sig med Gyda när han blev gammal nog, och ta makten i Norge i Ladejarlarnas namn. Om tio, tolv år skulle Gyda fortfarande vara en bra bit under trettio år. Varför inte? Det gick ju ändå inte att gifta bort henne utan Sverkers godkännande. Var han nu höll hus.
- Ska jag gifta mig med den här parveln? utbrast Gyda Svensdotter och torkade bort gröt ur sin tänkta fästmans ansikte. Han försökte vrida sig ur hennes grepp och försvinna ner på golvet, där hans kattunge lekte med ett garnnystan, men hon släppte honom inte förrän han såg ordentlig ut.
- Varför inte? sa Anund Jakob. Sven skulle med hjälp av dig ha en chans att bli Norges kung. Så himla lätt är det inte heller att gifta bort dottern till en jarl som har förlorat sitt land. Du har inte precis någon hemgift, för den har Olav Haraldsson lagt rabarber på.
Sven Estridsson växte sålunda upp hos Anund Jakob och fick sin utbildning i hans hird. Under tiden levde Gyda Svensdotter tillsammans med drottning Gyda och hjälpte henne med den lilla dottern. Några fler barn fick kungaparet inte.
År 1030 föll Olav Haraldsson vid Stiklestad. Knut skickade dit Håkon Eriksson Jarl, Gyda Svensdotters kusin, som regent, men han drunknade på vägen. Då fick Knuts son Sven Knutsson uppdraget. Han var visserligen bara fjorton år, men hans mamma Alfifa skulle hjälpa honom att regera. När Knut dog 1035, blev Sven och hans mamma bortjagade ur Norge. Magnus, Olav Haraldssons son med en frilla, blev kung.
- Du ser vad oroligt det är i Norge, sa Anund Jakob till sin fosterson. Du måste försöka ta makten när du ser en öppning. Nu när du är gift med Gyda, och hennes bror Sverker inte är intresserad, så har du en chans.
Men Gyda, fick bara en son, Sven, som inte blev gammal, och dog snart själv. Sven Estridssons anspråk på Norge var därmed begränsade. Han orienterade sig mot Danmark. Även om han inte kunde bli kung, så kunde han väl satsa på ett jarlsämbete.
- Om jag inte kan gifta mig till makt, så måste jag ju inte gifta mig alls, ansåg Sven och avverkade en hel rad älskarinnor vid sidan av sin fasta sambo, Tora. Ifall han händelsevis skulle bli kung, så skulle han se till att ha tillräckligt med arvingar. Han hade ju sett vad det ledde till att leva ett monogamt och ordentligt liv som Anund och Emund av Sverige.
År 1050 dog dock kung Anund Jakob i Sverige. Med möda och besvär hade Sven under tiden lyckats bli kung av Danmark och tanken föresvävade honom att lägga även Sverige under sig genom att gifta sig med drottning Gyda. De hade alltid varit goda vänner och Anund Jakob hade i alla fall ingen son. Emund Gamle stod på tur i tronföljden, men dels hade han aldrig varit särskilt entusiastisk för jobbet som kung, och dels var han gammal och hade ingen riktig arvinge. Emunds styvson Stenkil hade gift sig med Anund Jakobs dotter, men det var väl ändå ingen naturlig lösning på tronföljden? Sven Estridsson räknade ut att han skulle ha minst lika stora chanser. Stenkil var fortfarande grön bakom öronen, drygt tjugo år gammal.
Så Sven Estridsson gifte sig med drottning Gyda för att kunna bli kung även av Sverige, men han hann knappt avsluta bröllopsfesten innan biskopen kom indundrande och satte P för äktenskapet.
- Nej, nej, nej, sa biskopen, ni är för nära släkt. Härmed är äktenskapet annullerat!
Så Gyda traskade hem genom skogen till Västergötland, där hon mötte sin svärson Stenkil som var på tjänsteresa.
- Då får väl du bli kung, ifall Emund inte ställer upp, sa Gyda, jag tror jag ska ge upp politiken och gå i kloster.
