På spåret efter Stenkil och Halsten

-

Runsten U1024 i Vaxmyra. Bilden kommer från riksantikvarieämbetet. Texten tolkas som Sämund lät sätta/rista stenen efter Stengisl, sin frände (troligen måg eller svärfar).
semuntr • lijt • rita • sjten • yftiR - stenkisl

Det började med namnet Stenkil. Denne kung ska ha varit son till Ragnvald Ulfsson Jarl och Astrid Njalsdotter och gift sig till tronen. Men det här namnet är så otypiskt för släkten. Dessutom gav Stenkil sina söner namn som Inge och Halsten, som man inte heller hittar i släkten. Varför?

Men vi börjar med namnet Stenkil. Det finns flera varianter. Stenkättil, Stenkel och Stengisl ska vara ett par. När det gäller efterledet -kil/gisl/gils/kel kan man också hitta i flera namn, t ex Torkgils/Torkel.

Halsten är också ett namn med ordet "sten" i. Det kan stavas som Hallsten, Hallstein. Namnet Holmsten finns också. Jag har hittat bröder som hette Halsten och Holmsten. Det var tydligen inte ovanligt med familjer som satsade på temanamn, som inte passar med de tidigare nämnda namngivningsreglerna. Runsten Sö 70 har texten Kättilhövde och Stenkättil, de reste denna sten efter Sigkättil sin broder, raska söner till Ålov (modern).

Detta kan förklara varför Stenkils son kallades Halsten. Jag har verkligen sökt på runstenar och andra texter, men jag kan inte hitta någon tidigare släkting eller någon annan förbindelse till en tidigare Halsten.

Det fanns även män som hette Hallkjell, Hallkil eller Hallkättil.

Jag hittade dock en Halsten Folkesson, son till Folke Filbyter och far till Ragnhild som gifte sig med Inge d y. Men inte heller här kom jag vidare bortom Folke, som verkar ha varit en skum person. Wikipedia hänvisar till "valackare"... Vad jag kan säga är att han säkert inte var gift med Bertrade de Monfort och att hennes far inte var dvärgen Jorgrimme. Uppgifterna kommer från Heidenstam.

Dock hittade jag en "Fole" i Norge, där man tyvärr inte kommer vidare heller. Men både Fole och Folke bör ha varit stormän.

Populära inlägg i den här bloggen

Tes 15: Släktskapet mellan Kata från Varnhem och Sigrid Storråda

-
Bild
  Den fascinerande Kata från Varnhem som man har kunnat rekonstruera genom DNA levde i början av 1000-talet. Med hennes generation dog många av de gamla nordiska namnen ut. Efter denna tid var det främst kristna dopnamn som gällde, ifall det nu inte fanns särskilt förnäma namn i släkten, som smällde högre. Namn som Torgils och Ingeborg t ex. Namnet Kata är annars bara känt från en runsten i Skåne. Det gör det troligt att även vår Kata var skånska. Kvinnor flyttade normalt sett till sin mans släkt när de gifte sig. Men det finns undantag även i Katas släkt. På stenen i Varnhem står det: Kättil gjorde denna sten efter Kata sin hustru, Torgils syster . Tyvärr får vi väl nästan utgå från att det inte var helt sant. Egentligen hade han nog velat göra precis som Tole på Kållandsö 100 år tidigare; sätta en sten med texten: Tole satte denna sten efter Torkel, sin släkting . Jag tror att det viktigaste för Kättil var att visa att han var svåger med Torgils än att hans hustru bl...
Läs mer

Edla Eriksdotter och hennes syster

-
Bild
  Erik den helige Det är väldigt fascinerande vad man ser när man ställer upp familjeträd. Vi har dels Edla Eriksdotter född 1045 och gift med Thord Ulfsson Bonde, son till Ulf Galiciefararen Torgilsson (ättling till Ulf Jarl av Västergötland och hans sonson Ulf Jarl av Danmark) och Bodil Håkonsdotter (Ladejarl). Edla måste vara dotterdotter till kung Emund Gamle och Astrid Njalsdotter. Hennes far var en Erik och jag har funderat på vilken Erik det var. Nu är jag rätt så säker på att hon var sondotter till Emund Åkesson och hans kungliga brud. Enligt namngivningsreglerna borde Erik Segersälls och Sigrid Storrådas äldsta dotter ha fått namnet Ingegerd/Ingeborg och några generationer senare hittar vi en Ingegerd i det danska kungahuset, där namnet annars inte finns. Alltså Edla och Thord fick Jedvard Thordsson Bonde som gifte sig med Cecilia Blot-Svensdotter och fick Erik Jedvardsson. Jag tror att han först var Erik Jarl och därefter Erik den helige. Dessutom fick Edla o...
Läs mer

Uppländska jarlar under senare vikingatid

-
Bild
Birger Brosa - en senare jarl Den första kungligt utsedde jarlen i Sverige var Ottar Torgilsson Jarl av Västergötland som gifte sig med kungadottern Ingeborg Olofsdotter. Han föll 974 i hög ålder tillsammans med sin son Torgils Ottarsson. 975 efterträddes han av sin brorsonson Ulf Tostesson Jarl, samtidigt som dennes syster Sigrid (Storråda) giftes bort med kung Erik Emundsson (Segersäll). När Ulf Jarl och hans äldste son Torgils (Sprakalägg) slog sig på Styrbjörns och danskarnas sida förlorade familjen jarlsämbetet. Det gick istället till Sigurd Jarl, troligen gift med en frillodotter till kung Emund, för Sigurd efterträddes av Emund, sannolikt hans son (han kallas dock lagman i källorna). Efter kung Eriks död 995 krävde Sigrid att Olof (Skötkonung) skulle fixa ett jarlsämbete till släktingen Ragnvald Ulfsson, men det i Västergötland var upptaget, så nu inrättades ett jobb i Östergötland, även om Ragnvald föredrog att hålla sig i Västergötland och göra livet svårt för Emund. Ragnv...
Läs mer