Vem döpte Olof Skötkonung?
Den här härliga bonaden köpte vi av en konsthantverkare på Falkängen på Kinnekulle, men han är inte kvar där längre och jag minns inte hans namn.
En sak som är ganska säker är att det inte var Biskop Sigfrid från England, för om han överhuvudtaget har funnits, så var det så mycket senare att han knappast kan ha varit biskop redan år 1008, när man tror att Olof Skötkonung döptes. En annan sak som är ännu mera säker är att det inte var i Sankt Sigfrids källa som han nedsänktes!
Det är ju bara att se efter själv, om det är troligt. Snarare var det i en källa som kallas Sankta Brigidas/Birgittas källa vid biskopsborgen.
Men vem döpte då Olof Skötkonung? Bakgrunden till hans dop är, förutom att det låg i tiden, att han var den enda av av Olav Tryggvasons fiender som rimligtvis kunde gifta sig med obodritprinsessan Estrid för att få hennes fars stöd vid slaget vid Svolder år 1000. Sven Tveskägg av Danmark gifte sig ju med änkedrottning Sigrid Storråda för att få ihop en allians med Sverige (och blev tvungen att förskjuta den stackars Gunhild av Polen); Erik Jarl av Norge hade tidigare gift sig med Sven Tveskäggs dotter Gyda av samma anledning och hans bror Sven Jarl, som troligen hade blivit sjuk och inte var med, var tvungen att spara sig för att gifta sig med Holmfrid av Sverige för att senare komma in i den norsk-dansk-svenska gemenskapen (med obodriterna med på ett hörn). Nu var ju Olof Skötkonung redan gift med hednaprinsessan Edla från Finska Viken, men jämfört med Estrids släkt hade hennes familj blivit oviktig, speciellt i kyrkans ögon. Hon var lättast att offra. Så Olof gifte sig med Estrid när han var där nere i trakterna år 1000 och nästa gång han träffade drottning Edla fick han berätta att hon numera bara räknades som frilla. Normalt sett skulle han ha varit tvungen att låta döpa sig före bröllopet. Estrids familj var kristen sedan generationer. Men biskopen där, Reinbert, var tillfälligt bortrest. Och Olof kunde inte vänta. Han behövde den här alliansen på en gång. Så då fick dopet skjutas upp tills biskopen kom hem från Italien. Under tiden hade barnen både hunnits föda och bli relativt stora.
Ärligt talat fanns det mängder av biskopar som kunde ha döpt honom - präster hade vid denna tiden fortfarande inte doprätt - och att han väntade till 1008 när just den här biskopen kom tillbaka från sin resa och, som det verkar, blivit utnämnd till biskop av Sverige, tyder ju på att det hade gjorts en överenskommelse vid bröllopet att Estrids biktpräst och dopbiskop skulle döpa hennes man och barn.
Men det är inte uteslutet att ännu flera biskopar var inblandade. Biskop Odinkar från Skåne, som var släkt med det danska kungahuset, ska några år tidigare ha verkat i Västergötland. Han kan ju ha kommit tillbaka. Saxo Grammaticus ska ha hävdat att det var en Biskop Bernhard som döpte kungen. Men om denne engelske biskop inte kom till Danmark med Kung Knut förrän 1019, så var det väl lite sent.
Odinkar och Reinbert tillhörde kyrkan i det som senare blev Tyskland. Den kyrkan konkurrerade starkt både med den ortodoxa kyrkan i öster och den engelska i väster. Norrmännen hade speciellt bra relationer till den engelska kyrkan. Olav Tryggvason hade t ex haft en biskop som hette Sigurd, som kan ha kommit över till dopet. Troligen har man blandat ihop Sigfrid och Sigurd. Det som är intressant med tanken på en engelsk biskop är ju att källan, där Olof ska ha döpts fick namnet Sankta Brigidas källa. Ifall den redan då kallades så, måste det finnas ett samband med England/Irland. Den heliga Brigida/Birgitta var annars inte känd i trakten.
