Tes 2: Slaget om Svolder handlade om Danmark

 

Detta är den andra tesen av de inte allmänt vedertagna slutsatser som jag har dragit under mitt projekt. Slaget om Svolder handlade först och främst om vem som skulle ha makten över Danmark, endast i andra fall om Norge.

Orsaken till att Harald Blåtand inte ville ha Sven som arvinge berodde på att han var ett misstag. Hans mor var absolut inte kunglig. Här tror jag på Jomsvikingsagan. Det finns ingenting som tyder på att han var son till drottning Gunhild eller drottning Tova, för då hade för det första inte Harald inte haft förbehåll från början och för det andra skulle han ha kallat en av sina döttrar, den äldsta, efter modern. Nu fick döttrarna andra namn. Gyda efter drottning Gyda och Astrid efter halvsystern.

Dottern Tyras stamträd var däremot perfekt. Men som kvinna kunde hon inte bli regent. Hon var däremot änka efter den svenska kungasonen Styrbjörn och hade en kunglig, nästan vuxen, son som hette Torgils/Torkel/Toste. Av egen kraft kunde han vid denna tid ännu inte ta makten, men Tyra allierade sig med Olav Tryggvason av Norge, som inte hade de danska kungliga rötter som krävdes att bli kung av Danmark, men om han däremot satte in sin styvson som tronarvinge var han en allvarlig konkurrent till Sven Tveskägg.

Sven Tveskägg hade förlorat Danmark, först till Erik Segersäll och därefter till Olof Skötkonung, men de kunde inte hålla Danmark om de fick den minsta konkurrens eller visade svaghet, för de hade inte arvrätt till Danmark. Om de däremot allierade sig med Sven Tveskägg skulle de ha vissa hållhakar på landet, samt uppvärdera den bara halvkunglige Sven.

Det här var två, ur arvsrättslig synpunkt, två ganska jämbördiga motståndslag. Tyra, Olav och Toste stod mot Sven, Olof och Sigrid.

Sven, Olof och Sigrid tog även med Mistislaw av obodriterna i båten. Därför fick Olof skilja sig från Edla från Finska Viken och gifta sig med Estrid från Mecklenburg.

Tyra, Olav och Toste försökte å sin sida få med sig Boleslaw av Polen, men det verkar ha gått så där. Möjligen var han moraliskt på deras sida. Sven hade dessutom skilt sig från hans syster Gunhild och skickat hem henne efter sonen Knuts födsel, för han behövde Sigrid för sitt nya nätverk. Å andra sidan hade Tyra nobbat Boleslaw vid ett tidigare tillfälle.

Dessutom stod Ladejarlarna på Svens, Olofs och Sigrids sida. För dem kunde Danmark kvitta, men de ville bli av med Olav och själva få makten i Norge. Erik Jarl gifte sig med Gyda Svensdotter och blev far till Håkon Eriksson. Men möjligtvis dog Gyda redan före slaget vid Svolder i barnsäng. Svens roll är oklar vid den här tiden. Han kanske var sjuk eller hade vrickat foten, för han nämns inte i slaget vid Svolder. Efteråt gifte han sig med Holmfrid Eriksdotter av Sverige för att få tillgång till de delar av Norge som Olof Skötkonung fick. Observera att han inte personligen direkt fick någon del av bytet. Det tyder på att han av någon anledning inte var delaktig i slaget. Efter Svolder blev de båda underregenter (Erik under Danmark och Sven under Sverige) av Norge.

Sagornas bludder om Sigrid kränkthet och Tyras gnäll om hemgift döljer den verkliga orsaken bakom slaget vid Svolder. Men den finns där. Om man tittar efter.