Odalbonden


Norastenen, Danderyd, U 130, Foto Einarspetz
På den här stenen från 1000-talet nämns ordet odal. Bröderna som nämns var odalbönder. Ordet odal är besläktat med adel.

Odalbönder hade inte köpt eller nyligen ärvt sin gård. Den hade gått i arv i många generationer och var särskilt skyddad. Det Harald Hårfagre av Norge gjorde, som upprörde många norrmän, var att han drog in självständiga och fria bönders odalgårdar till kronan som det passade honom. Av den anledningen utvandrade många i början av 900-talet till Island eller Hälsingland, där det fanns gott om plats för en nystart.

Vikingen och Odalbonden representerar som bekant var sin sida av den svenska folksjälen och är egentligen bara vår gamla vänner Dionysos och Apollon klädd i nordiskt nationalromantisk skrud, skriver Robin Smith om Erik Gustaf Geijers dikter.

Å bergig ås, där står mitt hus,
Högt över skog och sjö.
Där såg jag första dagens ljus,
Och där vill jag ock dö.

Så börjar dikten Odalbonden. Och nedan ett utdrag ur Vikingen:

Vid femton års ålder blef stugan mig trång,
Där jag bodde med moder min.
Att vakta på gettren blev dagen mig lång;
Jag bytte om håg och sinn´.
...
Och vinden med makt in i seglen lopp;
Vi flögo på böljornas rygg.
I blånande djup sönk fjellets topp,
Och jag var så glad och så trygg.
Jag faders rostiga svärd tog i hand
Och svor att eröfra mig rike och land
Uppå hafvet.

Populära inlägg i den här bloggen

Edla Eriksdotter och hennes syster

Tes 15: Släktskapet mellan Kata från Varnhem och Sigrid Storråda

Uppländska jarlar under senare vikingatid