Kvinnofrid och maktmissbruk
Eiríksstaðir / Guide. Foto: Wolfgang Sauber
Vid minst två tillfällen i Norges historia utlöstes det uppdämda missnöjet genom att landets mäktigaste män gick för långt och förgrep sig på kvinnor. Det var början till slutet på deras tid.
Man får intrycket att en stor del av Erik Blodyx´ och drottning Gunhilds söner var incels, som man säger numera. De verkar inte ha bildat familj och var riktiga morsgrisar. Visserligen ska de ha varit väldigt attraktiva, men vem vet? En av grabbarna hette Sigurd Sleva, Dräggelsigurd, och det var han som var droppen, som gjorde att bägaren rann över, när han bjöd in sig hos stormannen Klypp, fast denne inte var hemma. Klypps hustru ställde till gästabud, men som tack våldtog han henne på natten. Från den dagen förföljdes han av det grannskapets bönder. Det dröjde inte länge tills de fick tag på honom.
Håkon Jarl verkar i sin ungdom inte ha haft stora problem att få ihop det med damer. Men man får intrycket att han under sitt liv blev allt hårdare, mera förbittrad och grym. Så på äldre dagar, när han redan hade förlorat många vänner, nöjde han sig inte med de kvinnor som ställde upp frivilligt eller kanske de fattiga flickor som inte kunde välja, utan han beordrade storbonden Orm Lyrgja på Melhus att ge honom sin vackra hustru. En kort tid senare låg han och darrade, gömd i en grop under svinstian i Rimol, för bönderna hade inte bara gått ut med högaffel utan även med svärd mot honom och till stöd för Olav Tryggvason. Där i gropen skar hans trogna slav Karg av honom huvudet i hopp om en saftig belöning, vilken dock uteblev.