Helga tar över i Ryssland

Helgas hämnd

Berättelsen om Helga kanske ska tas med en nypa salt, eller två.

Helga var en av de vikingakvinnor som levde i Gårdarike. Hon gifte sig med furst Ingvar Helgesson och flyttade med honom till Könugård. Han var en mäktig man, som var född i landet och nästan hade glömt det gamla språket. När Helgas och Ingvars son föddes ville fursten att han skulle heta Svjatoslav. I början av vintern - året var ca 945 - när handelsresorna var avslutade för säsongen, började det administrativa arbetet. Svjatoslav hade precis börjat gå när Ingvar bestämde sig för att ta itu med drevljanerna, som inte hade betalat skatt på länge. Helga var kvar i borgen och tog emot en ständig ström av besökare, som bad sin härskarinna om hjälp mot orättvisa arbetsgivare eller hyresvärdar. Vid sin sida hade hon ofta Åsmund eller Svenald, familjens rådgivare.

En dag, när det började bli dags för Ingvar att återvända, marscherade en stor grupp finklädda män in i salen. De hade tvingats att lägga ifrån sig sina vapen, men var fortfarande mycket arroganta. Dörrvakten ropade ut dem som en delegation drevljaner. Helga blev alldeles kall. Vad hade de att göra här om hennes man var i deras område?
En särskilt välklädd man löste sig från gruppen och hälsade avmätt som med en något lägre stående granne. Helga och Åsmund utbytte blickar.
- Välkommen drevljaner, sa Helga, vad har ni för ärende till mig?
- Vi måste tyvärr beklaga att din man Ingvar inte var beredd att lyssna när vi förklarade att vi fria drevljaner inte kommer betala någon skatt mer. Han trängde sig in i vårt område och vi var tvungna att försvara oss. Furst Ingvar är död.
Helga ville inte visa någon svaghet och frågade igen.
- Varför kommer ni till mig?
Mannen med fina silkesmössan fortsatte:
- Vi är måna om ett gott förhållande och föreslår därför att du som änka gifter dig med vår furste, Mal. Det skulle vara till allas fördel. Vi skulle kunna göra det här riket stort och mäktigt.
- Det är ett mycket gott förslag, sa Helga. Ni borde framföra det inför hela folket. Gå nu tillbaka till er båt och kom tillbaka i morgon vid middagstiden. Om någon frågar om ni vill komma hit till fots eller rida till häst, så säg att ni önskar bli burna i er egen båt. Jag ska skicka mat och dryck till er, och så ses vi i morgon.
- Vad har du i tankarna? sa Åsmund när de var ensamma igen.
- Låt gräva en djup grop, som hela skeppet får plats i. Ni får jobba hela natten.

Nästa dag kom drevljanerna tillbaka, som de önskade burna i sitt skepp. När de kom till den plats där gropen var dold under kvistar och lövverk, sänktes skeppet ner, innan de hann reagera. Folket skrek och hurrade. Drevljanerna insåg att de hade blivit lockade i en fälla, men gropen var för djup för att ta sig ut ur. En hel mängd människor började ösa ner jord över dem tills ingenting mer syntes av skeppet.

Någon tid senare kom nästa delegation från drevljanerna. Helga tog emot även dem och föreslog att de skulle värma upp sig i bastun innan de gick in till gästabudet, men dörren stängdes om dem. Därefter brändes bastun ner. (Se bilden)

När våren kom lovade Helga att komma och gifta sig med drevljanernas hövding. Hans två delegationer som övervintrat hos henne skulle komma efter. Men först ville hon sörja vid Ingvars grav och bjuda drevljanerna på gravöl. Vid midnatt var gravölet urdrucket och alla drevljaner berusade. Då kom Helgas krigare smygande genom skogarna och anföll. De drevljaner som överlevde barrikaderade sig i sina städer, som snart belägrades. De mindre städerna gav sig snart och lovade betala skatt. Bara huvudstaden Skarpstena vägrade ge upp.
- Varför ger ni er inte? frågade Helga. Om ni lovar att betala skatt, så lämnar vi er i fred.
- Kan vi lita på det?
- Visst. Ge mig bara tre duvor och tre sparvar som fredsgåva från varje hus i staden, så drar vi.
Drevljanerna tyckte att det var rimligt och samlade in alla fåglar från husens vindar. Men Helga lät binda små pinnar vid fåglarnas fötter och tända på dem. I panik flög alla fåglar hem till sina bon. Hela huvudstaden brann upp. Från den dagen var Helga den oomstridda härskarinnan i riket.

Helga gifte sig aldrig, för hon ville inte riskera sin sons arv. Under tiden byggde hon upp infrastrukturen, handelsvägar och borgar för skatteindrivare. Men knappt hade hennes son kommit upp i tonåren, så krävde han att få ta över. Tyvärr var Svjatoslavs omdöme inte det bästa. Men det är en annan historia.

Helga blev farmor bl a till Valdemar, som en dag skulle söka upp Erik och Sigrid.