Vikingarnas Kevin hette Sven

-


Vilka namn valde vikingarna till sina barn? Tog de bara något modernt namn som Kevin eller Chantal? Nej, vikingarna var otroligt konservativa i sin namngivning. Man kan följa släktleden genom att se på namnen. Huvudregeln var att äldsta sonen och äldsta dottern fick namnen efter sina (avlidna) farföräldrar. Ifall moderns föräldrar var förnämare kunde det göras undantag, likaså om det fanns någon stor hjälte i släkten som nyss fallit. En nyfödd dotter kunde också få sin mors namn, om denna dog i barnsäng. Långlivade farföräldrar kunde dock trassla till namngivningen, eftersom deras namn helst inte skulle användas. Normalt sett var nämligen speciellt farföräldrarna döda när deras barnbarn föddes, för männen gifte sig ofta senare än kvinnorna. Flickorna giftes helst bort så tidigt som möjligt, vid ca 14 – 16-årsåldern.

Det är väldigt spännande att forska på vikingasläkter. Om det plötsligt dyker upp ett namn i en släkt, så måste det nästan komma från den ofta anonyma moderns sida. Flera generationer senare kan man hitta indicier för intressanta förbindelser. Utländska kvinnor fick oftast ett nytt namn när de kom till sitt nya namn. Det är rätt tydligt när det gäller slaviska kvinnor. Där blir det litet svårt att forska. Mycket viktig är kunskapen att varje barn fick ett farsnamn (undantag för kungliga mödrar finns) som efternamn. Så hette den gamle kung Björns son förstås Olof Björnsson och hans dotter Björnsdotter, troligen med förnamnet Ingeborg.

Ändå hände det att vikingabarn fick helt nya namn. Först och främst gällde det barnrika familjer. Någon gång tog släktnamnen slut och de fick de yngre barnen andra namn. På det sättet blev de kristna namnen så småningom vanliga. Och det kunde gå snabbt. Dessutom kunde man få ett kristet namn vid dopet. Som Sven Tveskägg av Danmark som fick heta Sven-Otto efter sin fadder, kejsar Otto, vilket han tydligen inte ville ge vidare.

Motsvarigheten till Kevin fanns faktiskt ändå ibland. Namnet Sven är ett sådant. Harald Blåtand verkar ha dragit på erkännandet av sin oäkta son (senare kallad Tveskägg) så länge att moderns sida blev tvungen att hitta på något. Sven betyder bara pojke, ung man. Håkon Jarl tog några år senare till samma nödlösning. I hans släkt fanns tidigare inte så många namn. Sigurd efter farfar hade troligen hans första (okände) son fått heta. Grjotgard gick inte att använda, p g a att hans farbror Grjotgard hade mördat sin bror Sigurd, Håkons far, och därefter blivit dödad av Håkon själv. Jarlen ville definitivt inte att Grjotgard skulle leva vidare i en Håkonsson. Då fick hans första son inom äktenskapet heta bara Sven/pojken. Därefter verkar Sven ha blivit modernt.

Jag har f ö räknat ut varifrån jarlens mest kände son, Erik, har fått sitt i Norge ovanliga namn. Kvinnohjälten Håkon (en unge i varje gård) intrigerade nämligen vid den tiden i norska Uppland mot den dåvarande kungen tillsammans med småkungarna från Viken, Tryggve och Gudröd. Och vem var Tryggves svärfar och en småkung i Uppland? Jo, Erik på Ovrestad, morfar till den senare berömde kungen Olav Tryggvason. Källorna nedvärderar visserligen Erik Håkonssons mor så mycket som möjligt, men hon kan ha varit en släkting till Erik, om än inte syster till drottning Astrid. Eller så krävde husbonden att hans piga kallade ungen efter honom. I varje fall är namnet så ovanligt, att jag är säker på att den blivande Erik Jarl hade rötter på Ovrestad.

Populära inlägg i den här bloggen

Tes 15: Släktskapet mellan Kata från Varnhem och Sigrid Storråda

-
Bild
  Den fascinerande Kata från Varnhem som man har kunnat rekonstruera genom DNA levde i början av 1000-talet. Med hennes generation dog många av de gamla nordiska namnen ut. Efter denna tid var det främst kristna dopnamn som gällde, ifall det nu inte fanns särskilt förnäma namn i släkten, som smällde högre. Namn som Torgils och Ingeborg t ex. Namnet Kata är annars bara känt från en runsten i Skåne. Det gör det troligt att även vår Kata var skånska. Kvinnor flyttade normalt sett till sin mans släkt när de gifte sig. Men det finns undantag även i Katas släkt. På stenen i Varnhem står det: Kättil gjorde denna sten efter Kata sin hustru, Torgils syster . Tyvärr får vi väl nästan utgå från att det inte var helt sant. Egentligen hade han nog velat göra precis som Tole på Kållandsö 100 år tidigare; sätta en sten med texten: Tole satte denna sten efter Torkel, sin släkting . Jag tror att det viktigaste för Kättil var att visa att han var svåger med Torgils än att hans hustru bl...
Läs mer

Edla Eriksdotter och hennes syster

-
Bild
  Erik den helige Det är väldigt fascinerande vad man ser när man ställer upp familjeträd. Vi har dels Edla Eriksdotter född 1045 och gift med Thord Ulfsson Bonde, son till Ulf Galiciefararen Torgilsson (ättling till Ulf Jarl av Västergötland och hans sonson Ulf Jarl av Danmark) och Bodil Håkonsdotter (Ladejarl). Edla måste vara dotterdotter till kung Emund Gamle och Astrid Njalsdotter. Hennes far var en Erik och jag har funderat på vilken Erik det var. Nu är jag rätt så säker på att hon var sondotter till Emund Åkesson och hans kungliga brud. Enligt namngivningsreglerna borde Erik Segersälls och Sigrid Storrådas äldsta dotter ha fått namnet Ingegerd/Ingeborg och några generationer senare hittar vi en Ingegerd i det danska kungahuset, där namnet annars inte finns. Alltså Edla och Thord fick Jedvard Thordsson Bonde som gifte sig med Cecilia Blot-Svensdotter och fick Erik Jedvardsson. Jag tror att han först var Erik Jarl och därefter Erik den helige. Dessutom fick Edla o...
Läs mer

Uppländska jarlar under senare vikingatid

-
Bild
Birger Brosa - en senare jarl Den första kungligt utsedde jarlen i Sverige var Ottar Torgilsson Jarl av Västergötland som gifte sig med kungadottern Ingeborg Olofsdotter. Han föll 974 i hög ålder tillsammans med sin son Torgils Ottarsson. 975 efterträddes han av sin brorsonson Ulf Tostesson Jarl, samtidigt som dennes syster Sigrid (Storråda) giftes bort med kung Erik Emundsson (Segersäll). När Ulf Jarl och hans äldste son Torgils (Sprakalägg) slog sig på Styrbjörns och danskarnas sida förlorade familjen jarlsämbetet. Det gick istället till Sigurd Jarl, troligen gift med en frillodotter till kung Emund, för Sigurd efterträddes av Emund, sannolikt hans son (han kallas dock lagman i källorna). Efter kung Eriks död 995 krävde Sigrid att Olof (Skötkonung) skulle fixa ett jarlsämbete till släktingen Ragnvald Ulfsson, men det i Västergötland var upptaget, så nu inrättades ett jobb i Östergötland, även om Ragnvald föredrog att hålla sig i Västergötland och göra livet svårt för Emund. Ragnv...
Läs mer