Vem var Tyra Haraldsdotter?
Bilden föreställer Ingeborg, Fritjofs älskade, av Peter Nicolai Arbo (1831 - 1892)
Tyra Haraldsdotter hade fått sitt namn efter den hjältemodiga Tyra Danabod och var äldsta dotter till Harald Blåtand och hans drottning Gunhild. Hon förlorade tidigt sin mor vid lillasyster Gunhilds födelse (annars skulle flickan inte ha fått moderns namn) och växte upp hos Ossur Åkesson. Fosterföräldraskap var vanligt för att bygga nätverk, och jag tror att Ossur var son till den Åke, vars död spelade så stor roll för relationen mellan härskarna på Fyn och kungamakten (se Jomsvikingsagan). Med detta drag hade Harald i alla fall en fiende mindre.
Sagorna beskriver Tyra som labil och anorektisk. När hon gifte sig med Styrbjörn var hon nog i övre tonåren. Hennes lillasyster Gunhild verkar då redan ha varit bortgift. Det kan hända att Tyra var sent utvecklad och inte sågs som giftasvuxen tidigare. Styrbjörn var inte heller någon balanserad person. Exakt hur länge de var gifta är svårt att säga, kanske ett par år, kanske betydligt kortare tid. Styrbjörn lämnade Sverige ca 977 och jobbade sig upp i jomsvikingarnas karriär till att börja med. 985 var han redan död. Han föll som bekant i slaget på Fyrisvallarna. Tyra och han hade en son som hette Torkel/Torgils/Toste. Denne lille gosse var alldeles för liten för att bli installerad som jarl av Skåne av Harald Blåtand (som dog 986, 987) efter Toke som också föll 985, så därför kan han inte ha varit Torgils Sprakalägg. Jag tror att Torgils Sprakalägg var son till Ulf Jarl och sonson till Toste från Västergötland. Även Tyras och Styrbjörns son kom från den släkten, ifall Gyda Tostesdotter var hans farmor. Den Toste som tog danagäld 1006 enligt den uppländska stenen är troligen identisk med Tyras son.
När Harald Blåtand var ur vägen senast 987 var det Sven Tveskägg som ansåg sig ha rätt att gifta bort sina systrar, d v s änkan Tyra, eftersom Gunhild och Astrid var gifta. Det beskrivs i sagan som att Sven väntade tio - femton år med detta, men det är för det första ologiskt och för det andra var den tilltänkta brudgummen Boleslaw av Polen då upptagen. Men fram till 987 hade Boleslaw stora problem med sina brudar, eftersom deras fäder strulade på olika sätt. Det är alltså möjligt att Sven försökte gifta bort Tyra med Boleslaw ca 986. Tyra matstrejkade dock i protest. Hon höll på att svälta ihjäl. Hennes fosterfar Ossur blev så orolig att han enligt sagan i hemlighet rymde från Polen med henne. Det beskrivs i sagan ha hänt ca år 1000 och att Tyra direkt efteråt gifte sig med Olav Tryggvason. Hur som helst fattas det nästan 15 år i Tyras liv.
Någon gång 995 - 1000 gifte sig Tyra och Olav Tryggvason. Den som var gift med Tyra kunde ställa anspråk på den danska tronen. Sven Tveskägg hade tillfälligt förlorat sitt kungarike, som under större delen av 990-talet behärskades av de svenska kungarna Erik och Olof, fram till dess att Sigrid Storråda gifte sig med Sven och gav honom Danmark tillbaka. Detta var kanske 998.
Olof Skötkonung som efter sin far Erik Segersäll blev dansk kung hade lika litet som han någon rätt till Danmark. Han hade inte kunnat väljas till kung av något "objektivt" ting. På lång sikt hade han inte accepterats. Det som var viktigt i valet av kung var att denne hade rätt kungliga anor. Olof var visserligen kunglig, men det var fel kungliga anor. Därför var en allians med Sven det enda rätta.
Olav Tryggvason hade t o m problem att bevisa att han hade rätt norska anor för att bli norsk kung. Han var tvungen att ta till sin syster som bevisligen var den hon tycktes vara. Olav hade ju dykt upp från ingenstans. Han hade betydligt sämre kort när det gällde Danmark. Bara genom Tyra kunde han bli kung. Och genom att bli styvfar till en äkta arvsberättigad tronföljare.
Men hur var det med Sven Tveskägg? Han var faktiskt bara till hälften kunglig. Om det dök upp en lämplig konkurrent, så skulle han dra det kortaste strået. Och det var hans syster Tyra som var hans konkurrent. Visserligen kunde hon inte bli kung själv, men hon var mor till en ung man med potential. Styrbjörns och hennes son, Torkel/Torgils/Toste, hade kvalifikationerna. Nu var han rätt så ung (inte för ung, men kanske inte tillräckligt mäktig för att ta tillfället i akt), men om man hade kunnat göra en komplicerad överenskommelse över generationer för att Gorm (Västdanmark) och Tyra (Östdanmark) skulle ena Danmark enligt Peter Lawaetz´ spännande och plausibla teori, så skulle man kunna se Olaf Tryggvason som en tillfällig kung, som höll platsen för sin styvson.
Tyra kanske var motiverad, men hon verkar ha varit labil. För Olav var det viktigt att hon inte hoppade av projektet t ex p g a psykisk ohälsa. Det berättas bl a att Tyra satt och grät i Norge. Olav gick på torget och köpte kvanne till henne för att pigga upp henne. Kvanne ska vara bra för aptitlöshet och allt möjligt. Dessutom kan man kandera kvanne och äta som godis. Olav var mycket angelägen om att hålla Tyra vid humör.
Sagan förklarar förhållandet mellan Olav och Boleslaw med att Tyra satte tryck på Olav att hämta hennes hemgift från Boleslaw, som hon inte hade kunnat ta med sig vid flykten. Han hade rätt till den eftersom de hade ett nyfött barn tillsammans (som hette Tryggve) och kunde anses som rättmätigt gifta. Om det var så, verkar Tyra ha levt som änka i alla dessa år, vilket inte kan anses ha varit normalt.
Olav Tryggvason föll som vi vet i det stora slaget vid Svolder (eller simmade i land och gick i kloster enligt sagan). Tyra å sin sida hungrade sig till döds, vilket sagorna uppskattade som en ärorik död. Allt var slut. Hennes son skulle aldrig bli kung. Och minstingen Tryggve som dog före ett års ålder... (Jag har inte klart för mig om det hände före eller efter slaget.)
