Fria på narri

 

Sigrid Storråda och Olav Tryggvason, bild av Erik Werenskiold. Fritjof Nansen som modell för Olav.

Berättelsen om när Olav Tryggvason friade till Sigrid Storråda är berömd. Men var det verkligen ett allvarligt menat frieri? Och hoppades Sigrid på att få gifta sig med den norske kungen? Nej, så var det nog inte, men båda två hoppades på att den andre skulle tro att de hade ärliga avsikter. Visst var de kanske lite nyfikna på varandra. Som barn hade de levt tillsammans ett eller ett par år hemma hos Sigrids föräldrar, även om Olav möjligen inte kunde minnas det. Men när de gick till mötet på Kongahälla var det för att ta reda på varandras avsikter i ett helt annat sammanhang.

Det handlade om Danmark. Sigrid Storrådas man, Erik Segersäll hade något förvånande jagat Sven Tveskägg ur landet med stöd av Boleslaw av Polen och tagit makten över Danmark. Orsaken till att Boleslaw var med och angrep sin svåger vet jag inte, men så tycks det ha varit. Efter ett par år, när Erik dog, kom Sven tillbaka från England, där han hade plundrat och brandskattat tillsammans med Olav. Nu var det Olof Skötkonung, Sigrids och Eriks son, som fördrev honom ur Danmark. Att detta lyckades kanske var mindre förvånande med tanke på hur enormt stora förluster Sven hade lidit vid överfallet i Friesland året innan. Han hade vunnit stora rikedomar, men förlorat många av sina kämpar. På lång sikt var det dock tveksamt om Olof skulle kunna hålla Danmark. 

Grannen i öster, Olav Tryggvason, var ny och oberäknelig och hade kommit ihop sig med sin gamle kumpan, Sven Tveskägg. Olof skulle bli tvungen att alliera sig antingen med Sven eller Olav mot den andre, om han inte skulle få stora problem. Sven Tveskägg var naturligtvis mycket angelägen om att få tillbaka sitt land, ett helst på oblodigt sätt. Han var t o m ännu mera angelägen än vi ofta föreställer oss, för det fanns en stor komplikation, som kanske inte heller Sigrid och hennes son kände till ännu.

Tyra Haraldsdotter, Sven Tveskäggs syster, ville enligt sagorna absolut gifta sig med Olav Tryggvason. Min åsikt är dock att Svens misslyckade försök att gifta bort henne med Boleslaw av Polen låg många år tillbaka, vid den tid när hon var nybliven änka efter Styrbjörn och Sven gjort sig av med Harald Blåtand, d v s 986 eller 987. Vad Tyra hade gjort sedan dess är fullständigt oklart. Det som är klart är att hon var ett mycket attraktivt objekt på äktenskapsmarknaden. Den som gifte sig med henne kunde göra anspråk på att bli kung av Danmark. Och Olav Tryggvason var mycket äregirig. Varför Tyra skulle vilja att Olav blev kung av Danmark är en helt annan fråga. Men nu var Olav antingen redan gift med Tyra eller planerade sitt bröllop. Och ändå träffade han Sigrid Storråda 995 för att fria till henne.

Jag föreställer mig att Olav och Sigrid njöt av sammankomsten och av att slänga käft. Man märker att fientligheten hade uppstått redan före mötet. Olav hade skickat en stor gyllene ring till Sigrid som en sorts förlovningspresent. Det var en ring som hade legat på offeraltaret i ladejarlarnas tempel och använts i rituella syften. Olav Tryggvason hade låtit döpa sig i England, men Sigrid tillhörde fortfarande den gamla religionen. Hon visste hur altarringar såg ut och hon visste att de inte var av massivt guld, så eftersom hon blev misstänksam sa hon till smeden att slå ringen i två bitar, så det skulle gå att undersöka värdet. Mycket riktig. Den var bara förgylld. Om Sigrid verkligen hade velat gifta sig med Olav hade hon nog blivit kränkt. Det kanske hon blev också, men bara kanske. För den skull ville hon inte avstå från mötet med honom. 

Enligt sagan krävde Olav att Sigrid skulle låta döpa sig om hon ville gifta sig med henne. Hon hade säkert något slagfärdigt svar, eftersom hon i alla fall inte behövde bry sig om att fjäska in sig. Då ska Olav ha blivit ursinnig, tagit sin handske (den syns på bilden), slagit henne i ansiktet och kallat henne hundhedning.

- Detta må väl kunna bli din bane! ska Sigrid ha sagt.

Dessutom ska Olav ha försökt putta ner henne från landgången. Att de båda två var arga på varandra när de seglade därifrån, därom råder ingen tvekan, men det betyder inte att någon av dem var besviken. De hade från början haft andra planer.

Nu var ju faktiskt Sven Tveskägg redan gift med Gunhild av Polen, men eftersom det var viktigare för honom att vara kung av Danmark än att ha kvar sin drottning, som han inte hade någon större nytta av, eftersom hennes bror ändå var fientligt sinnad, så valde han Danmark och därmed en ny drottning. Gunhild fick åka hem till brorsan.