En kvinna som hette Olof

Bild av Christian Krohg (1852 - 1925) ur Snorre Sturluson: Heimskringla, J. M. Stenersen & Co, 1899: Gyda Eiriksdotter, mor till bl a Ålov Årbot och Torgils Haraldsson, sänder bud till kung Harald Hårfagre

Olof, Ålof, Oluv... namnet kan stavas på olika sätt. För tydlighetens skull väljer jag varianten Ålov, som mest skiljer sig från mansnamnet.

Harald Hårfager och Gyda den stolta fick flera barn, bl a Torgils, som enligt Magnus Minnesköld var den förste i den mäktiga västgötasläkten, som Sigrid Storråda kom ifrån. Men de fick även Ålov Årbot. När hennes halvbröder hade dödat Ragnvald Jarl från Möre för att komma över Orkneyöarna gav kungen tillbaka jarlsdömet till hans son Tore den tyste och gifte bort sin dotter Ålov med honom. Årbot betyder den som ger god årsskörd; jämför med Tyra Danabod, som betyder att Tyra var en välsignelse för danskarna och Håvard Årsälle, en senare Jarl av Orkneyöarna, som också var en person som gav bra skörd. Tore var f ö (foster-)bror till Rollo av Normandiet.

Ålov och Tore fick en dotter som hette Bergljot och som gifte sig med Sigurd Ladejarl och blev mor till Håkon Jarl. Ladejarlarna var visserligen mäktiga, men de var inte kungliga, så när Håkon i praktiken blev kung över Norge, så kallade han sig aldrig kung, för det skulle ha varit förmätet. Men hans mor var av mycket fin avstamning som vi ser ovan; verkligen något att vara stolt över. Till skillnad mot sina föräldrar fick Håkon många barn. Flera av dem återfinns i olika historiska källor. Men någon Ålov räknas inte upp, vilket är konstigt. Håkon bör definitivt ha kallat någon av sina döttrar så. Och jag tror att jag har hittat henne.

977 kom Valdemar från Ryssland för att få militäriskt stöd i Sverige eller Norge. Först bad han kung Erik Emundsson av Sverige om hjälp. Erik (Segersäll) var ganska nygift och nybliven far till Olof (Skötkonung). Vid den här tiden var det en del bråk om Styrbjörn skulle få bli medregent eller inte. Erik hade kanske inte någon möjlighet att ställa upp för sin ryske kollega. Valdemar tycks ha blivit hänvisad till Håkon Jarl i Norge, som gav honom krigare. När någon ställer upp på detta viset brukar man som viking ingå ett förbund, som normalt sett beseglas med ett bröllop eller fosterföräldraskap. Detta år gifte sig Valdemar med en flicka som hette Ålof. Ålof bör vara Håkons dotter. Hon följde med Valdemar till Ryssland och fick där namnet Aloggia. Redan samma år tog sig Valdemar en fru till, men historien om Ragnhild hoppar vi över här.

Ålov förekommer i sagan om Olav Tryggvason, den stackars kungasonen som fick fly till Västergötland och senare blev såld som slav av estniska vikingar. Hur som helst, när Olav blev räddad ur fångenskapen av sin morbror Sigurd Eriksson från Ovrestad, som jobbade som skattmas åt Valdemar, var det första han gjorde att ta livet av slavhandlaren som hade slagit ihjäl hans mammas fosterfar, Torolv Luseskägg, troligen Sigrid Storrådas gammelfarbror. Befolkningen på orten blev upprörd. En utlänning och friköpt slav som slog ihjäl en anständig köpman, nej, det kunde man inte tolerera. Sigurd och Olav räddade sig in till fustinnan Aloggia/Ålov, som hade ett hjärta för landsmän i trångmål. Hon ställde upp på alla sätt och vis för Olav och fick Valdemar att ge honom utbildning och arbete.

Stackars Ålov, föga hade hon räknat med att Olav skulle döda hennes far. När den lille kungasonen hade växt upp gav han sig ut på haven och härjade tills det blev lagom att utmana Håkon Jarl. Enligt sagan satt Håkon och hans slav gömda i en håla under en svinstia och lyssnade på hur Olav utfäste ett pris på jarlens huvud, varpå slaven skar av det för att få belöningen. 

Om inte Håkon hade försett Valdemar med soldater (och Ålov) hade han aldrig kunnat bli Rysslands härskare. Om inte Valdemar och Ålov hade hjälpt Olav, skulle han aldrig ha kunnat utmana Håkon. Alltså var det deras fel att Håkon dödades. Det tyckte i alla fall Erik och Sven, jarlens söner som i exil gav sig iväg österut och härjade. Bland annat brände de ner Aldeigjuborg vid Ladoga.

En annan Ålov är känd från sagan om jomsvikingarna. Hon var en kungadotter från Bretland (Wales). Hennes far hette Stevner och var norrman. Han hade anställt Björn Bredske Ottarsson från Västergötland som förvaltare och gett honom Ålov till fosterdotter. Björn var Palnertokes morbror och arrangerade att han och Ålov gifte sig. Palnertoke fick först halva kungariket och sedan den andra hälften när Stevner dog. Det är möjligt att det även finns en förbindelse mellan Ålov Årbot och Ålov Stevnersdotter, men det har jag inte tittat på.