Orkneyjarlarnas internationella relationer
Harald Hårfagre och hans far
Den "nyare historien" börjar med att kung Harald Hårfagre av Norge tröttnade på att det hängde en massa sjörövare, d v s främmande vikingar av låg börd (?) på Orkneyöarna och störde trafiken mellan de brittiska öarna och Norge. Han gav då Ragnvald Jarl av Möre öarna. Så långt, så gott. Dennes son Torf-Einar Ragnvaldsson blev t ex känd för att han kom på att torv var brännbart. Tja, det är lika dumt som det låter. I själva verket bör Torf vara en förkortning för Torfinn. Torf-Einar hade en bror som hette Björn och som uppfostrades av den östdanska kungasläkten. Björn hade en fostersyster som hette Gonnor som giftes bort till Normandiet och Björn tog chansen att se sig om i världen. När han kom dit kallades han Bernard le Danois, och beviset på att han i själva verket var från Orkneyöarna (förutom att det i Normandiet var känt att han var son till Ragnvald Jarl), var att han kallade sin son Torf. Torf le Riche de Harcourt höll kontakten både med östra Danmark och Orkneyöarna och fick danskarna att undsätta släktingar i nöd. Bl a blev han fosterfar till Lodver, som verkar ha träffat på Normandiets ärkefiende kung Louis, som dock var snäll mot den lille gossen och blev hans dopfadder (Louis - Lodver). Läs mer om denna historia på annat ställe i bloggen.
Torv-Einars son Skalle-Klyvaren Torfinn ärvde jarlsämbetet. Här dyker namnet Torfinn upp officiellt i källorna, men man kan nog utgå från att Torv-Einars morfar hette så och var en viktig person. Tyvärr är han bortglömd. Namnet förekom därefter i generationer och generationer.
Men när Skalle-Klyvaren dog blev det en tid av ond, bråd död på Orkneyöarna. Perioden började väl rätt så positivt (?) för öbefolkningen i o m att kung Erik Blodyx och drottning Gunhild tog sin tillflykt till ögruppen och satte den på kartan. Ragnvald Jarl hade varit en mycket högättad person, men sedan dess hade Orkneyöarna blivit ganska provinisiella, förutom att det förekom en del relationer med skotska kungar, som möjligtvis inte var så ranghöga i internationella sammanhang. Det var dock Erik och Gunhild. Tyvärr var de också persona non grata både i Danmark hos Gunhilds pappa Gorm och i Norge, varifrån de fördrivits. Nu allierade de sig med Orkneyjarlarna Arnkil/Arnkel, Erlend och Torfinn och härjade på de brittiska öarna, tills kungen där fick nog och erbjöd Erik att bli kung i York. Gunhild och Erik åkte dit med sin hela tiden växande barnaskara, som tycks ha bestått av bara söner och Ragnhild. Ragnhild hade bara kungligheter i sin släkttavla, men p g a att Erik var ärkefiende med i princip alla utom Orkneyjarlarna, så blev hon bortgift med Arnfinn Einarsson Jarl istället för med en riktig kung. Under deras äktenskap satsade hennes bröder på att kriga och kämpa om Norge och till slut hade nästan alla fallit och då var även änkedrottning Gunhild död. När Ragnhild då var helt utelämnad till svärisarna och äntligen blivit mor, så satte alla svågrar och kusiner igång att slakta varandra - enligt sagan var det förstås Ragnhilds fel som spelade ut dem mot varandra, men i själva verket var det hon som var prinsessan som gav legitimationen till en mindre förnäm jarl. Hur som helst: När (nästan) alla närvarande släktingar hade tagit livet av varandra, kom Lodver/Louis tillbaka från Normandiet och tog makten. Jag vet inte vad som hände med Ragnhilds halvvuxne son Håvard och om hon möjligen hade någon dotter, men där försvann Ragnhild ur historien.
Efter Lodver blev sonen Sigurd Digre Jarl. Hans mor hette eventuellt Edna, men det passar inte så bra med namnet Sigurdsdotter, så tja... Vad man vet är att Sigurd blev en mäktig jarl och hade en son som antingen hette Hunde eller Valp, en son som hette Sumarlide (midsommar) och andra som hette Bruse, Einar snedmun och Torfinn rike. Dessutom hade han nog en dotter som hette Ellen. En del av de här namnen är svåra att sortera in med tidigare släktingar. Sigurd Jarl var gift med Olith, dotter till kung Malcolm av Skottland. Och från och med nu blev anknytningen till Skottland och norra England allt starkare.
Den nordengelska släkten som utgick från Waltehof I, ealdorman of Bamburgh och hans son Uhtred the Bold hade flera möjliga kontakter på Orkneyöarna. Uhtred var bl a gift med en Sige Styrsdotter, vars farfar hette Ulf, men jag tror faktiskt att de hade bott flera generationer i England. (Sige kan vara ett smeknamn för Sigge/Sigrid). Ealdgyth, dotter till Ealdred, var gift med Ligulf/Liulf. Jag vet inte om namnet har någonting med jarlsnamnet Ljot att göra, men Ljot och Ulf kan kombineras och bli Liutulf, och många namn förvandlas till något mera språknära. Kanske var Ealdgyths man barnbarn till Ljot av Orkney eller Ljots son Ulf, jämför med Palnertoke, Toke son till Palner. I varje fall hade han en dotter som hette Ragnhild med en annan kvinna! Ealdgyths syster Aelfflaed var gift med Siward från den östdanska kungafamiljen och de fick Waltheof Jarl av Northumbria tillsammans. Ealdreds bror Eadulf (= den ädle Ulf) som var gift med en Sigrid, som jag inte har hittat släkt till, mördades av den egne ingifte släktingen Siward. Ealdreds och Eadulfs bror hette Gospatric (= den som förärar den helige Patrik) och han var gift med en dam som hette Gunhild. En del tror att hon hette så efter en av Knut den stores närmaste släktingar, men jag är säker på att den här Gunhild är uppkallad efter den drottning Gunhild (Eriks fru) som var mor till Ragnhild av Orkney. Sedan är det kanske tveksamt om det var någon släkting i rakt nedstigande led, men Orkneyjarlarna kanske inte hade några problem att appropriera namnet. De hade ju försökt gifta sig med Ragnhild allihop, och det kanske räckte.
Torfinn Sigurdsson, Sigurd Jarls yngste son, uppfostrades nämligen i Skottland av morfar Malcolm II efter faderns död. Han bör ha fått en dotter (Gunhild?) som gifte in sig i ovanstående familj, för plötsligt heter var och varannan gosse i släkten Torfinn och var och varannan flicka Gunhild.
Uhtred the Bold var f ö i sitt första äktenskap gift med en Ecgfrida, som därefter gifte sig med en Kilvert/Kylvert/Gilbert som kanske hette Ligulfson, och de fick en dotter som hette Sigrid som gifte sig med en Arkil/Arnkel (som möjligen kan ha med Orkneyöarna att göra). Jag har en stark känsla av att det här handlar om ett par kusinäktenskap, se ovan och jämför namnen. Preliminärt har jag sorterat in en dam som heter Gunvor som deras dotter, för en Gunvor var gift med den mäktige Ulf Thoraldsson och fick en son som hette Arkil/Arnkell.
Den konkurrerande klanen i trakten härstammade från Thorbrand the Hold, som också hade relationer till Orkneyöarna. Han var nämligen gift med Bruse Sigurdssons dotter. Thorbrands son Karl var gift med Sumarlide Sigurdssons dotter. Deras söner hette Thorbrand och Gamall. Ragnhild av Orkney hade f ö haft en bror som hette Gamle.
Sedan har vi en intressant snubbe till i Nordengland som hette Copsige, även kallad Copsi. Han var en medarbetare till Tostig Jarl, vilken var en bror till den blivande kung Harold, son till Godwin och Gyda. Men om Copsiges bakgrund vet vi ingenting. År 1065 blev han tvungen att fly landet p g a sin medverkan i Tostigs intriger. Han valde Orkneyöarna. Det är intressant. Vad var det som gjorde att han trodde/visste att Orkney skulle ge honom asyl? Och vad är Copsige överhuvudtaget för ett namn? Här ett förslag:
Cop-Sigge var dotterson till Sigurd Jarl och växte upp i Nordengland. Cop har två betydelser på medeltida engelska. Den första är huvudknopp eller toppen av en kulle. I så fall skulle Copsige vara Sigge med den runda huvudformen eller Sigge uppe på kullen. Den andra betydelsen har faktiskt med det moderna ordet cop (polis) att göra, för det betyder grabba åt sig, ta (polisen tar tjuven). I så fall kanske Sigge roffade åt sig något och fick detta öknamn. Varför inte?
Men det går vidare. Efter Vilhelm Erövrarens invasion av England dök det upp två killar i Norge som hette Skule och Kettil Krok som påstod att de var söner till Tostig (och Judith av Flandern?), vilket nästan ingen numera håller för troligt. Men Skule är ett namn från Orkneyöarna och Kettil var det många i England som hette på den tiden. Så om vi utgår från att påståendet inte var helt och hållet en lögn, vad finns det för möjligheter? Jo, de skulle faktiskt kunna vara en sorts fostersöner till Tostig, men biologiska söner till Copsige. Säg att han skickade sina söner i utbildning till Tostig. Han hade säkert en hel sovsal full med blivande riddare som tränade fäktning och ridning hela dagarna. Det är bara logiskt att han skulle ta emot sin närmaste mans söner. Och så när allting föll samman i England, så drog Copsiges söner till Norge - Orkneyöarna kunde nog inte ta emot särskilt många asylsökande och ge dem en angenäm tillvaro, och dessutom visste alla vilka Skule och Kettil var - och påstod att de var (foster-)söner till den berömde Tostig. Helt ihopljuget var det inte heller, bara delvis.
