Kungarna efter Stenkil
Runsten U960 sätts i samband med den syskonskara med typiska namn för ladejarlarnas familj och den svenska kungaätten, som satte två stenar efter fallna bröder. Här står det: Håkon och Astrid gjorde (minnesmärket efter sin) raske son. Han kallades... Eriks. Gud dr(otten = Herren Gud) (hjälpe hans själ). Foto: Marianne58
Många historiker och amatörer har försökt få ordning på den turbulenta tid som inträdde efter Stenkils död 1066. På Tacitus finns t ex en intressant artikel, och även i Från Oden till Vasa av Lars Ulwencreutz finns en sammanställning av kungarna. Jag gör också ett försök. Det här inlägget kommer jag nog inte att redigera, även om jag bildar mig en annan åsikt, utan då kommer det ett nytt.
Först och främst vill jag ta upp antagandet om Sven Jarls och Holmfrids son. När Sven Jarl flydde till Sverige och dog (antingen i Sverige eller i Ryssland) hade han en gift dotter (Sigrid) och två minderåriga barn, Gyda Svensdotter (a k a Anundsdotter), som växte upp hos Anund Jakob och hans hustru Gyda Egilsdotter (!), och en son, Svensson. Denne son sätter jag i samband med den Sverker Karl som enligt Åke Ohlmarks var ute och härjade med islänningar. Sverker är förstås ett konstigt namn, men då Sigrid Storråda tydligen förbjöd sina barn att kalla sina barn för Erik, kan Sverker vara ett trick för att gömma namnet Erik. Bekräftelsen på att Svens och Holmfrids son stannade i Sverige hittade jag därefter på de tidigare nämna runstenarna, där typiska namn dyker upp. Se tidigare inlägg.
Sverker fick dopnamnet Karl. Det är otänkbart att han kunde komma till Sverige under Olof Skötkonung och inte bli döpt. Karl tycks ha uttalats närmast som Kol, för så stavas det under denna tid. Det dog en kung Kol vid nästan 90 års ålder, som begravdes i Kaga kyrka och hade anknytningar till Sverkerätten. Jag tror inte att kung Kol var en riktig kung, utan en mycket rik och förnäm gammal jarlsson, som fick hederstiteln kung av beundrande östgötar. Nu har vi alltså Sverker Karl/Kung Kol Svensson. Under detta långa liv kan han ha varit gift en massa gånger. Jag har kommit fram till tre fruar. En var en Ragnarsdotter. Ragnar Agnarsson var en vän till Emund som reste till Ryssland. Enligt min åsikt var denne Emund son till Olof Skötkonungs syster och den otursamme Åke. Emund blev fosterfar till I(ng)var Vittfarne, som på sätt och vis var fosterbror till Sverker, för han växte upp i I(ng)vars föräldrahem tillsammans med fosterbrodern Sigtrygg, som tog emot kung Olav när denne flydde från Norge. (Kung Kol måste inte nödvändigtvis ha godkänt arrangemanget, för Olav var ju den som hade hans far Sven Jarl på samvetet.)
Sverker/Kung Kol fick även en massa barn. På runstenarna räknas Anund, Erik, Håkon, Ingvar (Ivar/Inge), Ragnhild och Ragnar upp. Anund (troligen född efter Anund Jakobs död 1050 och uppkallad efter denne) föll tydligen i Grekland, men först var det Ragnar (uppkallade efter sin morfar, Ragnar Agnarsson) som dog.
Egentligen borde en Sven ha blivit född först, många år tidigare, men han kanske inte blev så gammal, den där förste lille Sven.
Därefter bör Erik ha kommit, uppkallad efter Erik Segersäll, sin morfar. Jag tror faktiskt att han kan ha varit Erik Hedningen, som kämpade om tronen med den andre Erik 1066 - 1067. Varför inte? Genom Holmfrid Eriksdotter hade väl lika stor rätt att bli kung som en son till Stenkil.
Nästfödd var nog Håkon, som fått namn efter Håkon Jarl. Enligt runstenen ovan var Håkon gift med en Astrid. Med tanke på att det är ett relativt vanligt namn i Norge och att alla vägar tycks bära till Norge, har jag letat efter en lämplig familj, där namnet Astrid hittas. Astrid Njalsdotter, Emund Gamles drottning, kom från en sådan familj. Den här Astrid skulle t ex kunna vara en syster till Finn Håreksson. En annan möjlighet skulle vara Erling Skjalgssons familj, för Erling hade varit gift med Astrid Tryggvadotter och något av hennes barnbarn bör ha uppkallats efter henne. Astrids och Håkon Karlssons son kan ha blivit född ca 1068, en kort tid efter Erik Hedning Karlssons död och fått hans namn.
Anund bör ha blivit född efter 1050 efter Anund Jakobs död. Man ser att Sverker från den gamla ladejarlsätten inte var så väldigt mycket för moderna, kristna namn. Jakob var inget alternativ.
Ingvar fick väl sitt namn efter Ingvar Vittfarne och Ragnar som sagt efter sin morfar/Emunds vän Ragnar. Båda två dog som vikingar skulle (om de ville till Valhalla alltså, vilket i desa tider var tveksamt). Vilket inte hindrar att det var stor sorg i Sverige efter den stora förlusten av unga män under Ingvar-tåget.
Ragnhild fick ett typiskt namn från ladejarlarnas ätt.
Men det borde ha funnits en Holmfrid, som var född först. Dock kan hon också ha dött ung.
Den här syskonen manifesterar på runstenarna att de var kristna. Men det kanske hörde till att uttrycka sig så. Vem vet hur djupt det gick? När Erik fick chansen att bli kung genom att appellera till hedningarna, så tog han den bara.
Och nu kommer vi till Blot-Sven. Om det här stämmer, så var Blot-Sven också en son till Sverker. Av vilken anledning han inte står med på runstenarna vet jag inte. Men det som talar för detta är dels att han fick namnet Sven, som Sverkers far, och dels att hans egen son bör ha varit en Kol/Karl, som blivit far till kung Sverker Kolsson.
Dessutom ska det finnas en syster till Blot-Sven, som gifte sig med kung Inge d y.
Detta var Sven Jarls barnbarn.
Och nu kommer vi äntligen till kungarna efter Stenkil:
Efter Stenkil kämpade enligt denna teori alltså Erik Hedningen Karlsson med Erik Stenkilsson (eller en annan Erik) om tronen 1066 - 1067. Båda föll.
Halsten Stenkilsson var kung 1067 - 1070.
Därefter kom en outsider, Anund Gårdske, som var kung 1070 - 1075. Han skulle t ex kunna vara en son till Ingvar Vittfarne, som han avlat i unga år i Ryssland före 1036 och uppkallat efter sin fosterfar Emund Åkesson (Emund och Anund är samma namn). Visserligen ska denne son (om han ens funnits) ha hetat Sven, men vem vet?
Nästa oväntade kandidat var Håkan Röde som var kung 1075 - 1079. Han kom i varje fall från Västergötland. Jag tror att han var son till Egil Tostesson, Sigrid Storrådas yngre halvbror, född uppskattningsvis 970 - 980. Sigrids och Egils farfar var ju Håkan Gamle. Med namngivningsreglerna stämmer det, om även Egil blev gammal och far till Håkan på äldre dagar, säg vid 50, 60 års ålder.
Kung Inge den äldre Stenkilsson fick nog sitt namn efter Ingvar Vittfarne. Han ska ha varit gift med Blot-Svens syster, som i vissa källor kallas Mö. Någon har föreslagit att hon hette Helena. Det är väl inte uteslutet att hon faktiskt hette Holmfrid efter farmor. Inge regerade första gången 1079 - 1084.
1084 - 1087 tog Blot-Sven över, eftersom Inge hade vägrat att blota vid nioårsblotet i Uppsala. Möjligtvis blev därefter Erik Årsäll, eventuellt Blot-Svens son (namnet Erik passar in i familjen), kung för en kort tid, 1087 - 1088.
Men så snabbt gav inte Inge upp, utan han dödade sin svåger Blot-Sven (och Erik?) och kom tillbaka som kung 1087/1088 - 1110.
Duon Inge och Filip Halstensson regerade därefter samtidigt 1110 - 1118, och därefter var bara Inge kung 1118 - 1125.
Olof Näskonung är en gäckande kung, som jag skulle tippa på inte var någon riktig kung, utan mera en lokal hövding, som Kung Kol, alias Sverker Karl Svensson. Man vet inte när och var han ska ha regerat. Med tanke på namnet, så kan han ha härstammat från kung Olof Björnsson. I inläggen om Kata av Varnhem föreslår jag att hennes man Kättil var sonson till kung Olofs frillodotter. Antingen Kättils far, Tore Skorpa, eller bröderna Björn Kjälke Lagman och Olof Nacke kan finnas med i ett led mellan kung Olof Björnsson och Olof Näskonung.
Ragnvald Knaphövde hade en mycket kort regeringstid, 1125 - 1126. Eftersom han bröt mot reglerna vid Eriksgatan blev han ihjälslagen utanför Falköping. En del tror att han var son till Näskonung, andra att han var son till kung Inge. Enligt namngivningsreglerna borde Stenkils äldsta son ha hetat Ragnvald. Han kan ha avlidit innan han kunde bli tronföljare, d v s före 1066, men hunnit bli far till en NN Ragnvaldsson strax innan. Att denne unge son inte gav sig in i ormboet när Blot-Sven och Inge krigade mot varandra, kan man förstå, och sedan satt ju hans farbror Inge länge fast i sadeln. Men NN Ragnvaldssons son Ragnvald kan ha blivit väldigt sugen på att bli kung. Tja, det kanske var roligt så länge det varade - mellan Jönköping och Falköping!
Därefter stabiliserades läget i Sverige. Och jag ska nog återgå till att titta på vad som hände kring år 1030 istället.
