Farfars bröllop
Det här hände ett halvsekel före Sigrids födsel i Norge. I Egil Skallagrimssons saga återberättas händelsen.
På den tiden levde en gammal rik bonde på gården Borg. Han hette Bjärgolf och hade dragit sig tillbaka. Begreppet undantag kände han väl inte till. Bara för att han var pensionerad betydde det inte att han inte var chef. Sonen Brynjolf fick sköta gården, men Bjärgolf var den som bestämde. Brynjolf hade fru och barn. Bjärgolf var änkling med en vuxen son. Det kändes lite kymigt att vara ensamstående, så Bjärgolf började planera.
- Hör du Brynjolf, sa han, jag vill bjuda in till fest!
- Jaha, sa Brynjolf. Han hade i alla fall ingenting att säga till om i den frågan.
Från alla granngårdar kom det folk. Bjärgolf hade kommit på hur han skulle få kontakt med någon trevlig flicka. De fina bägarna räckte inte till alla. Det var normalt. Man brukade dela på en bägare. Gifta par hade en bägare gemensamt, men hur skulle man dela upp de ogifta?
- Vi ska lotta, sa Bjärgolf, och jag sköter lotteriet!
Han tittade noga på sina gäster och fick syn på Hilderid. Hon var en söt liten tjej, precis giftasvuxen. Med henne ville han dela bägare. För lotteriföreståndaren var det lätt som en plätt att ordna den saken. Hela kvällen satt han bredvid Hilderid, fjorton och ett halvt år och tittade henne in i ögonen. Oj, vad hon var gullig! Efter festen gick han Brynjolf på nerverna med sitt prat om Hilderid.
En förmiddag när Brynjolf skulle kolla upp om drängarna skötte sitt jobb, upptäckte att de allihop hade försvunnit, utom lillgrabben, som mumlade, att de hade åkt iväg med husbonden. Brynjolf dundrade in i stugan till Helga och väckte upp lillpojken Bård.
- Har du sett till gubben?
- Nej, men jag vet att han inte tog med fiskenäten, utan vapnen.
Hon tog upp sin lille pojke och tröstade honom. Brynjolf gick irriterat ut igen.
På kvällen kom Bjärgolf hem med alla drängarna och hade Hilderid med sig.
- Var har du varit? frågad Brynjolf rätt så mycket i onödan.
- Vadå? Bara hos Högne på Läka och friat till hans dotter.
- Och sa han verkligen ja till en så gammal gubbe?
- Var inte så respektlös, sa Bjärgolf, det är klart han gjorde, vi var ju fler än han. Förresten slängde jag åt honom en guldpeng som morgongåva för dottern. Ifall du är intresserad, så har vi redan klarat av bröllopsnatten på dagtid.
Brynjolf gick och hoppades på att gubben skulle ramla av pinn innan det blev något resultat, men så mycket tur hade han inte. Först kom Hårek efter nio månader och ett år senare föddes Rörek.
- De är lika mycket arvingar som du, sade Bjärgolf spydigt till Brynjolf som skötte hela gården.
Strax därefter dog han. Brynjolf begravde honom, men han sparade in på gravgåvorna. Sen sa han till Hilderid:
- Du kan ta med dig dina ungar och gå hem. Och tro inte att de får något av arvet.
Men Hårek och Rörek växte upp och började intrigera mot Brynjolfs arvingar. De fjäskade in sig hos kungen och förtalade arvingen. Det blev bara värre och värre - en lång historia späckad med ond bråd död. Till sist fick de sitt arv och lyckades få arvingen landsförvisad. Så kan det gå när gamla vikingar vill visa att det fortfarande finns liv i dem.
